Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

16:36 | October 29, 2018

lurvig kappa, jeans och sneakers

vit kappa här // beige polotröja här // jeans här // skor liknande här // väska Fendi liknande här // örhängen här

Alltså, jag känner mig flera kilo lättare idag!

Jag var ju på återbesök hos en ögonläkare i morse och han var tio poäng. Tänk vad mycket det kan göra vilken läkare man hamnar hos och idag var jag hos Optalux som ligger på Karlavägen. Det var ögonläkaren på akuten som ville att vi skulle boka in ett återbesök vilket jag är väldigt glad för. Läkaren idag var nämligen så mycket mer pedagogisk, han förklarade precis vilka undersökningar som hade gjorts och varför och han gjorde om flera undersökningar igen för att jag skulle känna mig extra trygg.

Det finns inga tecken som tyder på att jag ska göra en magnetröntgen och allting ser jättebra ut. Han informerade även mer specifikt vad jag ska vara orolig för, om t.ex. symptomen förvärras, ifall jag får migrän med ordentliga synbortfall som håller i sig i flera dagar eller om jag får oförklarlig huvudvärk samt problem med motoriken. Den här läkaren var dessutom mycket mer påläst när det kommer till stress och spända nackmuskler. Han misstänker att det sitter där och gav mig rådet att fortsätta besöka min massageterapeut samt träna upp bröstryggen och nacken med hjälp av styrketräning.

Jag skuttade ut från porten och ringde Mattias och pappa direkt! Vilken underbar måndag. Läkaren på Optalux sa dessutom att mina utslag runt ögat kan ha gjort att jag helt plötsligt har blivit mer uppmärksam på min syn och allt som rör ögat. Och ju mindre jag tänker på det desto bättre blir det i perioder. Jag känner en direkt koppling till att jag slarvar med hållningen eller sitter för länge framför datorn, då blir jag ofta mer spänd dagen därpå och upplever dessutom att synen blir sämre.

Så nu ska jag bara fortsätta att sköta mig, inte för långa dagar framför datorn och så ska jag ta lite kvällar och helger ledigt. Mitt jobb är ju även min hobby, jag tycker det är så jäkla kul att jobba, så därför är det lätt för mig att alltid jobba men det är dags att tänka om. Så hoppas jag att det sakta men säkert släpper i takt med att jag sköter mig, hehe. Snart ska jag och Charlie knata hemåt men jag vill kika in och uppdatera er om läget. Tack igen för att ni har varit ett så bra stöd genom det här!

Ha en fin eftermiddag och kväll så ses vi här i morgon mina favoriter, puss och kram!

9 kommentarer



12:01 | October 21, 2018

oförändrad syn och trött på sjukvården

Hej söndag!

Hur mår ni idag? Jag mår bara fint tack och vi har haft fullt hus här på landet i helgen. Så jäkla mysigt och ni kommer få se alla bilder nästa vecka men nu tänkte jag att jag ska berätta lite mer för er om min syn. Det hela började faktiskt på Petra och Markus bröllop, samma dag som de gifte sig rann mitt högra öga något fruktansvärt, när jag vaknade upp på lördagen var ögat alldeles igensvullet, jag tvättade det med varmt vatten, tog en Ipren och sen la det sig på ett par timmar. Inte mer med det, förrän veckan efter bröllopet när vi var hemma igen.

Varannan dag vaknade jag med ett lite svullet högeröga och jag var även lite röd och fnasig under ögat vissa dagar. Det var då jag ringde läkaren första gången. Jag fick skicka bilder (det var via en app) men precis som hon sa så var jag ju varken röd i ögat eller varig och hon uteslöt därför en infektion. Under de här veckorna upplevde jag ibland att jag såg sämre, jag testade t.o.m. pappas glasögon vid ett tillfälle som han hade glömt på landet och jag upplevde att det blev lite lättare att se eftersom de förstorade texten men eftersom jag aldrig har haft något fel på min syn så kunde jag inte avgöra om det var skärpan det var fel på men det kändes mer som att mitt högra öga upplevde vissa partier som ljusare än andra.

Jag fick kortisonkräm utskrivet av läkaren i Doktor-appen och det röda runt ögonen har försvunnit helt. När jag sedan vaknade upp i måndags så hade jag svårt att se med båda ögonen. Eller svårt att se är konstigt uttryckt men det är precis som att ljuskatter dröjer sig kvar längre i ögat och precis som att någon lagt ett ljust filter över mina ögon som ljusare upp kanterna runt objekt och annat. Kollar jag på långt håll eller på min datorskärm blir det ännu svårare.

Jag blev livrädd och ringde en doktor igen som rådde mig att åka in till Ögon-akuten på St Eriks Sjukhus här i Stockholm. Sagt och gjort, Mattias körde mig dit för jag vågar inte köra bil, jag ser helt ok alltså men vågar inte riskera något. När jag väl kom in till läkaren gjorde hon en massa tester, för säkerhets skull gjorde de en synfältsundersökning, de tog ögonbottenbilder och jag var kvar i flera timmar och tvingade dem göra alla tester de kunde, alla utom datortomografi, alltså röntgen av hjärnan.

Jag klarade syntesterna galant, precis som alla andra undersökningar, läkaren såg inga som helst tecken på ökat tryck eller svullnad någonstans i ögat och hon undersökte allt från hornhinnan till gula fläcken. Jag känner absolut ingen smärta i ögonen, det har bara kliat lite då och då och det slutade med att jag fick gå hem med ögondroppar som jag ska använda i tio dagar och som ska tillföra fukt till mina ögon om de är uttorkade. Skönt att de inte hittade något allvarligt fel så klart men det är också läskigt när man inte får någon förklaring. Läkaren trodde dessutom att mina utslag och synfelet är två vitt skilda åkommor som inte har någonting med varandra att göra, vad är oddsen?

Som några av era läsare frågade och misstänkte så har jag migrän med aura (synbortfall) och har haft det sedan jag var femton år gammal. Däremot kunde jag inte alls härleda det här till min migrän för när jag får auran så kommer den helt plötsligt och på bara några minuter har ljusskenet spritt sig över hela mitt synfält så att jag inte ser någonting längre. Japp, det är skitläskigt men det går över om jag lägger mig och vilar en timme och jag får aldrig någon huvudvärk av min migrän så länge jag inte tar mina starka mediciner. Jag fick medicin av mamma första gången jag fick migrän och den hjälpte så jag tog den medicinen i flera år då jag inte visste att auran förr eller senare försvinner. Så att jag hade huvudvärk och spydde i samband med min migrän berodde på medicinen för de symptomen försvann helt när jag slutade använda medicinen (receptbelagda Zomig) förra året.

Eftersom jag har varit väldigt trött, sötsugen och illamående då och då så började jag misstänka att det kanske är ett utdraget migränanfall med aura. Det är dock ingenting jag lyckades läsa mig till om på nätet, är det någon av er som har migrän med aura som har hållit i sig i flera dagar? När jag väl lyckades hitta information om det på en apotekssida här blev jag ännu mer rädd. Där står det nämligen att man ska uppsöka läkare om auran håller i sig och att vid ytterst få fall så kan det leda till stroke. Röker man och går på p-piller ökar även risken för stroke ännu mer men ingenting av det gör jag. Läkaren jag träffade på Ögonakuten gjorde ju dessutom en massa undersökningar för att utesluta så att de inte behövde skicka mig på röntgen och hon verkade otroligt noggrann och duktig.

Däremot frågade jag henne flera gånger om det kunde bero på stress, jag är rätt spänd i nacken och ryggen men jag fick inte ens något svar på det, hon bara började prata om annat. Det sjuka är ju att jag sedan jag och Michaela var på yogaretreat för några veckor sedan har tänkt om helt. En uppenbarelse jag fick under den helgen var att jag måste jobba lite mindre och slappna av. Så de senaste två veckorna har jag förbjudit mig själv att jobba kvällar och det är ju så typiskt att symptomen kommer nu när jag börjar känna mig avslappnad, haha. Men det brukar ju va så, antingen kraschar man eller så kommer t.ex. stressymptomen eller migränen när man väl varvar ner.

Och JA! Jag är fortfarande livrädd att det är något fel som bara kan utläsas av en datortomografi, men jag har återbesök hos en ögonläkare nästa måndag och tills dess har jag valt att ta saken i egna händer. Jag är så trött på att läkare aldrig får tala om stress eller vad man själv kan göra för att påverka sitt välmående och jag vet att jag generaliserar nu, det finns kanske de läkarna som gör det. Men i tisdags var jag på massage hos en grym massageterapeut som masserade och mjukade upp hela min rygg och i torsdags gick jag till en annan och lika duktig massageterapeut och som dessutom är väldigt påläst om hur spänningar längst med ryggraden och mellan kotor kan ge upphov till andra sjukdomar. Sånt som naprapater brukar vara duktiga på, däremot gillar jag inte att knäcka för jag tycker alltid att symptomen kommer tillbaka efter någon vecka igen och det blir ingen långsiktig förbättring. Conny som jag går hos tror mer på uppmjukning av bindväven runt själva problemet, träning och rehabilitering.

Han har en stor bild på väggen där man kan se vad varje ryggkota påverkar och översta kotan påverkar bl.a. huvudvärk, migrän, yrsel, balansbesvär, nedsatt syn och närminne. Hur galet? Jag vill verkligen skriva om det här i bloggen för migrän är också en sjukdom som så många fler kvinnor lider av men som det finns alldeles för lite information kring. Conny har dessutom masserat och stretchat bort ett migränanfall på mig en gång så jag känner mig väldigt trygg med att han har kunskap kring det här. Det visade sig också att han har lite andra patienter som har migrän med aura under längre perioder vilket så klart lugnade mig lite. Då slipper jag gå runt och tro att jag drabbats eller håller på att drabbas av en stroke eller har fått en tumör. Ok, jag är fortfarande livrädd för det, haha, men lite lugnare i alla fall.

Så det är här jag befinner mig just nu! Jag ska tillbaka till Conny redan på måndag för behandlingen i torsdags hjälpte inte direkt mot mitt synfel men jag känner mig mycket mer avslappnad i rygg, nacke och käkar och jag hoppas så att det släpper efter ett par behandlingar. Håll tummarna och om ni har liknade erfarenheter så lämna gärna en kommentar. I veckan så jag flera gånger till Matilda att “Vad hade jag varit utan mina läsare egentligen”, ni är mitt alldeles personliga lilla Google fullmatade med information och erfarenheter och jag känner mig alltid lite tryggare när jag förstår att jag inte är alldeles ensam.

Så tack för att ni finns, här kommer lite svar på era kommentarer som rör ovan!

Hej Linn! Har du någon gång haft migrän? För mig börjar ett migränanfall alltid med att jag blir otroligt ljuskänslig och får svårt att fokusera blicken, ibland får jag även synbortfall. Men det är klart, om du inte fick extremt kraftig huvudvärk igår så var det kanske inte migrän, men det där med synen är iallafall ett tecken för mig. Hoppas du snart blir bättre och slipper detta igen!

Hej där! Jo, precis, jag har migrän med aura men däremot inte någon huvudvärk. Tack för att du delar med dig och hoppas att du slipper ha migrän alldeles för ofta. Jag läste precis här att Magnesium på kvällen och kosttillskott i form av Riboflavin B2 kan hjälpa att förebygga migrän. Kanske något att testa? Det är ju i alla fall helt ofarligt så jag beställde precis hem två burkar. Kram och ta hand om dig!

Samma här! Jag är otroligt rädd för allt och har sprungit till läkare vid minsta lilla. Strax efter min mamma gått bort fick jag migrän med aura, det började alltid med synbortfall. Jag har aldrig haft det innan men fick veta att det kan utlösas av stress. Kram

Usch, ja migränen utlöses ofta vid stress och framförallt när man väl slappnar av efter en stressig period. Jag beklagar verkligen och vet lite vad du går genom. Det är så tråkigt och man har ju blivit lite av en hypokondriker efter det man gått genom, men enligt min erfarenhet är det så mycket bättre att kolla upp minsta lilla än att dröja för länge, däremot skulle jag vilja slippa oron som kommer på köpet, den bidrar ju också till stress. Var försiktig och ta hand om dig, kram!

Hej gumman. Ja, efter pappa dog samma år som din mamma. Jag tror att alla runtomkring mig dör eller är sjuka. Är väldigt nojig av mig men det går över man måste bara tänka att nej, det här är galet. Allt är bra! Det är svårt jag vet.

Hej där! Svårt? Jag tycker nästan att det är omöjligt. Ibland tänker jag att “nu har det gått fem år sedan mamma och Matti gick bort, undra hur länge till jag kommer få leva i lugn och ro och när kommer nästa katastrof att ske”. Det är så hemskt! Jag beklagar verkligen sorgen, kram fina du!

Hej Linn, Först och främst,- så snygga produkter och smart affärsidé! Som det organiseringsfreak jag är kommer jag definitivt beställa. Angående synen så gick jag igenom exakt samma sak, jag fick göra alla undersökningar man kunde inklusive röntgen. Jag kom till en superbra ögonläkare som beskrev hur stress kan sätta sig på ögonen på de mest otroliga sätten, och han var säker på att det var stress redan innan undersökningarna. Jag kan inte säga om du är stressad men mitt kom i en period när jag var på väg ur stressen, och successivt så har synen och känsligheten blivit bättre. Stor kram till dig!

Tack, vad glad jag blir! Både för att du gillar mina produkter men ännu mer lättad av det du berättar om din syn. Vad heter läkaren, finns den här personen i Stockholm för jag hade så gärna gått till honom/henne i så fall? Ja, Conny sa också det att stress påverkar ju nacke, axlar och rygg och spänningar runt översta nackkotan kan påverka synen. Så galet men skönt med en förklaring när man inte hittar några andra fel. Har du gått på någon behandling för det? Annars kan jag verkligen rekommendera dig att testa. Jag försöker dessutom minimera min tid framför datorn och med mobilen just nu för att inte belasta ännu mer. Att sitta rätt och ta många kortare pauser ska också hjälpa, jag måste bara bli bättre på det, hehe. Massa kramar till dig!

Hej Linn, Obehagligt med ögonen, för något år sedan blev jag successivt ljuskänslig i mina ögon och kunde knappt se när jag vaknade den ena morgonen , och då hade jag en så kallad irit fick jag veta på ögonenakuten. Det var någon slags infektion som kroppen själv utvecklade på något sätt. Låter lite likt det du beskriver men kanske inte samma? Hade aldrig hört om det förut så tänkte jag ville upplysa dig om det. Dock var det inget farligt så länge det inte blir återkommande. Löstes med ögondroppar etc. Kram Caroline

Tack för din kommentar Caroline, ja det låter faktiskt väldigt likt men jag tror att läkaren på Ögon-akuten avskrev misstankar om just irit också men jag ska dubbelkolla det vid mitt återbesök. Tack snälla för att du bryr dig och hoppas att du slipper få det fler gånger. Massa kramar!

Det låter som migrän med aura. Kan börja med stickningar, domningar i fingrar. Ljuskänslighet och sedan synbortfall som prickar/flimmer för ögonen. Sedan går det över i ”vanlig” migränhuvudvärk. Men alla får inte huvudvärken. Dagen efter anfall kan jag känna mig typ som bakis. Jag var jätterädd när jag fick det första gången men nu har jag haft anfall flera ggr. Migränmedicin lindrar anfallet. Sedan har jag lärt mig när jag får anfall och försöker undvika det. Är ofta stress kombinerat med att jag druckit för lite vatten eller ätit dåligt. Tycker du ska kolla upp om migrän med aura täcker dina symptom.

Ja, verkligen, jag håller med och jag har som sagt migrän med aura! Däremot har det påverkar min syn i en vecka nu och släpper inte och jag har aldrig varit med om att det har varit så långvarigt men hoppas på förbättring snart. Kram på dig och tack för att du delade med dig!

Du är inte ensam Linn, jag blir likadan då jag måste uppsöka sjukhus. Blir jätteorolig och gråter, oroar mig för att det ska vara något allvarligt och tänker tillbaka på tiden då mamma var allvarligt sjuk. Jag har precis som dig förlorat min mamma i cancer. Jag brukar faktiskt berätta för sjukhuspersonalen att jag är orolig pga detta, och de brukar då förstå min oro. Har pratat med min psykolog om detta och hon säger att det är en vanlig reaktion. Många kramar

Hej kära du! Jag beklagar verkligen sorgen och tack för tipset, det var ett väldigt bra tips. Några gånger har jag försökt berätta och då sitter gråten i halsen och jag får inte fram ett ord, ibland lyckas jag berätta och vissa läkare förstår och blir helt plötsligt mycket “mjukare” och gulligare medan andra verkar sakna empati helt och hållet, haha. Men jag ska verkligen tänka  på det, att alltid berätta först att jag tycker det är jobbigt att vara på sjukhus/vårdcentralen innan det bubblar upp inom mig. En bekant som lider av samma sak som vi skrev till mig på Facebook i veckan och hon försöker alltid tänka positivt när hon är på ett sjukhus, att sjukvården faktiskt hjälper väldigt många och botar sjukdomar varje dag vilket jag tyckte var ett väldigt fint sätt att tänka på, det ska jag också testa nästa gång. Kram på dig!

22 kommentarer



07:29 | October 16, 2018

sjukhusrädsla och att aldrig ta någonting för givet

Hej på er hjärtan!

Hjälp vad min dag vändes upp och ner igår när jag märkte att min syn hade försämrats så pass under bara ett dygn. Jag var på akuten i över sex timmar igår och de gjorde så många undersökningar men hittar inga fel. Under förundersökningen gjorde jag en synundersökning som var godkänd och jag upplever egentligen inte heller att det är någonting fel på min synskärpa, det är mer att jag har konstigt fokus och att saker blir ljusare än vad de är, men inga ljusa fält så de tror inte heller att det är något allvarligare. Nu har jag fått en kräm, ögondroppar och håller tummarna att det blir bättre kommande veckor.

Blir det inte det så måste jag komma tillbaka och då röntgar de, men optikern ser inga tecken på något så då kommer de inte veta riktigt vad de letar efter. Det känns nästan läskigare att inte ha en förklaring till varför jag ser som jag gör och jag grät när jag satt i väntrummet på akuten igår. Då slog det mig att jag alltid blir extra känslig när jag är hos läkaren eller på sjukhus sedan jag tog farväl av både min mamma och min bror i sjukhusmiljö. Det är precis som att det inte finns någon annan utväg än död och allvarliga sjukdomar i mina tankar när jag besöker ett sjukhus.

Det är väl dags att gå och prata med någon om det här igen för det sista jag vill är att utveckla någon allvarlig form av hypokondri. Jag har fått lära mig den hårda vägen att livet är otroligt skört, man får inte ta någonting för givet och det gör säkerligen att jag blir extra uppskrämd när det väl händer något. Jag gillar inte att vara lättskrämd eller rädd i onödan så det här måste jag helt enkelt ta tag i. Någon som har gått genom samma sak som jag och kanske känner igen sig?

Puss & kram!

14 kommentarer