Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

16:31 | June 30, 2013

min bror.

Begravningen i Skanörs Kyrka var fin! Jag grät väldigt mycket men kunde fortfarande inte tro att det var sant. Det var först igår, dagen efter begravningen som det kom ikapp mig. Det var nog första gången på de fyra veckorna sedan han gick bort som jag verkligen förstod vad som hade hänt. Inte ens när vi satt på sjukhuset och han var alldeles kall förstod jag att han var borta. Det såg ut som att han sov och höll jag handen på honom tillräckligt länge blev han varm precis där jag höll och jag fick nästan för mig att jag skulle kunna få liv i honom igen. Saknade sköljer över mig stup i kvarten idag och jag plågar mig själv genom att titta på gamla bilder, hans namn som jag har tatuerat in under foten och tänker tillbaka på förra julen när vi hade så mysigt hemma hos mamma och våra kusiner. Jag tänker på hur han aldrig igen kommer få känna vinden mot sina kinder, uppleva en varm sommardag eller gosa med vår hund Charlie som det var han som valde ut hos uppfödaren och som han älskade så mycket. Jag tänker på att jag aldrig kommer få bli faster åt hans barn och att jag numera är enda barnet i familjen. Flera gånger under tiden jag har skrivit det här inlägget har jag fått springa iväg från datorn för att jag gråter hejdlöst. Jag undrar när det ska sluta göra så ont!

leksaker

wiee

bebis

0 kommentarer



17:41 | June 12, 2013

min dag.

Idag har jag inte orkat svara på alla fina sms och meddelanden jag fått, det får bli i morgon. Sedan jag kom hem till lägenheten i Stockholm har jag bara sovit, gråtit och pratat lite i telefon men jag tror det har varit bra för mig att få vara lite ensam i min sorg. Tankarna som snurrar runt i huvudet är den otroliga saknad jag känner och att jag aldrig mer får prata med min älskade bror! Trots att våra liv tog väldigt olika riktningar när vi var i tonåren så har jag alltid känt att våra liv i framtiden skulle mötas igen, när man skaffar familj osv. Jag vet inte hur mycket jag kommer dela med mig av här i bloggen men min bror har inte haft något lätt liv, både sett till saker han inte har kunnat påverka men också utifrån egna beslut. Folk som känner oss skulle nog beskriva oss som natt och dag eller åtminstone hur vi levde våra liv, trots det och trots att vi i perioder inte har haft så mycket kontakt så visste vi alltid var vi hade varandra. Självklart har vi bråkat vår beskärda del som syskon gör men det har aldrig funnits något otalt mellan oss och jag önskar(och tror) att han visste hur mycket jag älskar honom precis som jag vet vad jag betydde för honom. Jag hade en sådan stark önskan om att han skulle få finna ro, få må bra och såg oss tillsammans i framtiden med våra familjer. Vissa försöker trösta oss med att han nu har funnit sin ro men det godtar jag dessvärre inte. Han ville leva, må bra och ha en framtid precis som de flesta av oss andra. Till er som undrar vad som hände, han gick bort oväntat och det enda vi vet nu är att han fick ett krampanfall. Vi måste vänta i 1-3 månader på besked om vad som orsakade detta.

skanörs kyrka

Mattias kommer begravas i Skanörs kyrka, en av de vackraste kyrkorna jag vet och där vi är uppvuxna

0 kommentarer



09:45 | June 11, 2013

hej.

Tack till alla er som tänker på oss! Det betyder oerhört mycket och vi har fått så mycket stöd från alla runt omkring oss. Jag såg att någon reagerade på att jag bara skulle ta paus från bloggen en vecka och sedan såg jag ett tiotal andra som gick i mitt försvar. Tack till er också! Jag tycker, precis som ni, att man aldrig ska lägga sig i någon annans sätt att sörja. Min blogg har jag haft i fem år, jag ser den inte lika mycket som ett yrke utan mer som en del av mig själv. Ni läsare har varit ett otroligt stöd för mig och även om jag inte känner mig skyldig att dela allt med er så vill jag ibland göra det. Jag var dessutom tvungen att sätta en gräns för min egen skull, annars vet jag att jag hade bloggat långt tidigare. Det har varit så många gånger den senaste veckan som jag har velat “prata” med er och skriva av mig. För vissa dagar förstår jag absolut ingenting, då går det knappt att sörja utan då måste jag sysselsätta mig med annat. Andra dagar gråter jag bara i ren panik, går genom en massa detaljer i huvudet och undrar vad vi hade kunnat göra annorlunda. Och så finns det de dagarna när min kropp inte orkar mer, en sådan dag hade jag i söndags, då bara sov jag på soffan hela dagen och försökte förgäves hålla mig vaken till diverse filmer utan något lyckat försök. Så som ni säkert förstår är det inte bara så att vi människor sörjer på olika sätt, utan en och samma människa kan också sörja på flera olika vis.

0 kommentarer



10:40 | June 4, 2013

Min bror, Mattias, gick bort igår! Det är overkligt, tragiskt och vi befinner oss i chock och panik om vartannat. Vi gråter, vet inte var vi ska ta vägen och det värsta av allt, jag saknar honom så det gör ont i hela kroppen. Det har varit mycket nu och jag kommer ta paus från bloggen åtminstone fram till måndag. Tills dess kommer jag bara blogga om jag känner för det. Jag vet att ni förstår!

0 kommentarer