Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

08:37 | January 29, 2014

dagdrömmer.

Jag brukar dagdrömma om att få träffa henne i mina drömmar under natten. Jag önskar så intensivt att jag ska få drömma om hur vi kramar varandra, skrattar tillsammans och är lyckliga. En glad dröm fylld av kärlek! Jag brukar dagdrömma om hur det skulle kännas, att för en stund vara helt säker på att hon fortfarande lever och mår bra, att hon finns här vid min sida. Jag vill att drömmen ska kännas så verklig att jag blir helt förkrossad när jag vaknar och förstår att det faktiskt inte var på riktigt. 6 månader idag, av konstant saknad och oförståelse.

i love you mom

0 kommentarer



09:52 | January 25, 2014

börjar komma tillbaka.

Ok, dagens status är att allting börjar falla på plats. Igår tömdes resterande av mammas lägenhet och i början av nästa vecka ska jag bara ta tag i en miljon papper och ringa hundra samtal sedan borde jag kunna åka hem till Stockholm. Nu i helgen ska jag försöka ta lite ledigt från allt som rör tråkigheter och istället fokusera på att träffa vänner, rå om bloggen och ta det lite lugnt. Tack för alla era kommentarer, dem hjälper verkligen när det är som tuffast! Jag fick lite panik precis för jag trodde att jag hade tappat mitt armband från Emma Israelsson med mammas och Mattis namn på. Jag har det alltid på mig men hade antagligen tagit av mig det för att just inte tappa det när vi höll på med alla grejer i lägenheten. Så nu är jag lite sen för jag ska möta upp några familjevänner från när vi bodde i Skanör Falsterbo och ta en fika.

emma israelsson smycken

emma israelsson namnsmycke

0 kommentarer



16:11 | December 4, 2013

dagens kommentar, julen.

Carro: Men är det inte fruktansvärt jobbigt med julen och andra högtider nu? Jag har också alltid älskat julen men när samma sak hände mig som dig så har alltid blivit enormt sorgligt. Det är extremt svårt att glädjas åt något när en person har gått förlorad, iaf för oss… Att vara utan den personen för första gången genom allt som händer på nytt tycker jag är en tortyr, en riktig plåga som skär genom en. Hur man än tänker vad den personen hade velat så försvinner inte sorgen, man är liksom konstant ledsen. Hur gör du för att vara så glad hela tiden? Skjuter du bort alla tunga känslor? Jag känner de känslorna hela tiden, vad jag än gör, även om jag skrattar ibland så är världen helt mörk utan den man har älskat så oerhört mycket… Särskilt julen fasar jag inför, det kommer att bli fruktansvärt… Hur som helst verkar många ha lätt för att stänga av och det kanske man borde göra ibland, även jag.. Men samtidigt vill man ju sörja de man älskat, för de är så värda det… Svårt! Det värsta är iaf att man har en klump i halsen hela tiden, hur lång tid det än går. Jag läste att det är väldigt vanligt att man gråter varje dag i ca 1 års tid, sen lättar det lite. Det har gått ett år för mig och min familj och vi gråter fortfarande varje dag… Man både vill och vill inte att det ska lätta lite, för ma nvill ju inte sluta tänka på någon så betydelsefull i ens liv men samtidigt mår man så dåligt av konstant smärta och sorg. Har inte kunnat säga att jag mår bra eller är glad på över ett år, innan sa jag det varje dag till folk. Det är märkligt det här med sorgen, för mig växer den varje dag och istället för att tänka mindre på det som hänt så tänker jag mer på det. Saknaden intensifieras allt mer… Iaf tycker jag det är bra att du känner att du vill göra saker och är glad. Kanske kommer det till mig också en dag.

Tack för din kommentar Carro! Självklart tycker jag det ska bli jobbigt med julen. Varenda recept jag kommer baka har mamma bakat, varenda låt jag hör på radion älskade hon och alla julgransprydnader jag hänger upp i vår gran har mamma köpt åt oss. Samtidigt så njuter jag av att hon känns nära. Hon finns i allting jag gör och jag tänker på henne konstant! Jag har tvingats stänga av för att orka med allt, först min bror som gick bort och sedan min mamma. Jag har fortfarande väldigt mycket praktiskt att ta hand om och så ska jag sköta mitt jobb(min blogg) och så skriver jag min Civilekonomuppsats. Ibland ångrar jag att jag hoppade på uppsatsen för att ha något annat att tänka på, det kräver nämligen mycket utav mig och ibland känner jag hur min hjärna inte riktigt hänger med och då får jag ingenting gjort. I vår kommer jag ta det lite lugnare och inte börja söka jobb direkt som andra nyutexaminerade gör. Jag behöver tid att ta in allt som har hänt och för att bearbeta det, det är fortfarande mycket jag inte har rett ut!

Jag sörjer mamma hela tiden och jag gråter ofta fortfarande, men jag är också i ett stadium där jag inte riktigt kan förstå att hon är borta. Innan idag kikade jag på Tidningskungens alla hashtags på Instagram och då hittade jag en bild från när vi var i Verbier. Under den bilden hade mamma skrivit “Hjärtat, har du Viber?” och då blev jag helt knäckt och lamslagen. Det är så fruktansvärt när jag förstår att hon aldrig kommer kunna skriva så till mig mer. Så just nu slås jag av verkligheten genom små tillfälligheter men högtider som t.ex. julen njuter jag lite av för då känns hon så närvarande. Jag har aldrig firat en enda julafton utan mamma och jag kan tänka mig att det kommer bli väldigt jobbigt! Då hoppas jag att de andra som är där gör mig glad igen. Jag har varit i kontakt med många läsare som har förlorat någon och jag känner som många av dem, att jag måste klara mig genom det här. För mammas och Mattis skull! Sorgen kommer nog komma i perioder i resten av mitt liv och hitintills har jag upplevt det ungefär som du, att den blir mer och mer påtagande efterhand som tiden går. Saknaden blir ju också så mycket större ju längre det går sedan jag sist träffade dem! Jag önskar dig en god jul och hoppas du snart kan glädjas åt den igen!

0 kommentarer



13:10 | November 29, 2013

4 månader.

…av konstant saknad efter mamma! Jag förstår inte att du är borta, jag förstår ingenting. Det kommer bli en tuff helg, i morgon skulle min bror ha fyllt 29 och det enda jag kan göra för att fira honom är att sätta blommor vid hans grav. Och tänka på honom hela tiden så klart, vilket jag alltid gör! Det blir väldigt verkligt när jag skriver ner det här i bloggen, jobbigt men säkert också bra! Tack för att ni finns, lyssnar och stöttar.

mamma

bror

0 kommentarer




16:30 | November 27, 2013

någon att prata med.

Jag har mailkontakt med ganska många läsare som också har förlorat en eller flera familjemedlemmar i cancer. Jag märker att det finns ett stort intresse för er som är anhöriga att få prata med någon som befinner sig i samma situation och därför tänkte jag tipsa er om några sidor där ni kan hitta just detta.

– Först och främst så har Cancerfonden (klick!) en stödlinje mån-fre 09-13 och numret är 020-59 59 59

– På Nära Cancer kan man få stöd som ung och anhörig, deras hemsida hittar ni här (klick!)

– Och så finns det en sida som heter Cancerkompisar. Det är faktiskt en gammal killkompis till mig vars mamma har startat den. Nu har de även påbörjat en fond där de vill samla in pengar som ska gå till just stöd åt anhöriga.

Jag vet precis hur jobbigt det är att vara anhörig till någon som har cancer! Hela ens existens förändras och den bild du hade av livet kommer aldrig bli densamma igen. Jag önskar att jag hade sökt hjälp redan när mamma var frisk, jag gick till en psykolog ett par gånger men hon var inte specialiserad på just detta området. Om vi själva får redskap för att hantera den ångest det innebär när någon närstående är sjuk så kan vi också bättre hjälpa och stötta den som har cancer. All kärlek till alla er där ute som fortfarande är anhöriga till någon med cancer, kämpa på!

0 kommentarer