Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

11:49 | April 9, 2014

onsdag

Jag har så svårt att erkänna för mig själv (och andra) när jag har en riktigt dålig dag. Den här veckan har varit ganska dålig överlag och då blir det ju ännu svårare. Det här pratar jag mycket med min terapeut om men jag har svårt att få uttryck för mina känslor här i bloggen och just nu även i ‘vanliga livet’. Min mamma och min bror har ju fortfarande gått bort och det är något jag kämpar med varje dag, varje timme, varje sekund. Livet är ingen dans på rosor och jag vill att ni ska veta att även om det kan verka som att jag mår väldigt bra i bloggen så har jag det väldigt kämpigt också. Jag hade gärna delat med mig mer av detta men jag har bara inte klarat av det den senaste tiden. Jag längtar tills det blir lättare så jag kan dela med mig av det dåliga men även dela med mig kring hur jag resonerar och tar mig vidare för varje dag som går. Jag tror att mycket av en persons lycka och framgång beror på vilken inställning man har till livet och att man framförallt aldrig ger upp. I morse var en sådan morgon då jag ville avboka min terapeut och absolut inte stiga upp ur sängen och göra mig i ordning. Nu är jag väldigt glad att jag gjorde det, och istället för att klä mig fint och känna press för allt jag borde ta tag i idag så tog jag på mig det jag kände mig allra bekvämast i och jag kommer ta tag i dagens bestyr i min egen takt. Det har också gjort den här dagen till den bästa på hela veckan.

emilkeps

0 kommentarer



18:41 | March 19, 2014

Grattis på födelsedagen

Idag skulle min älskade, fantastiska mamma fylla 59 år! Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ihop ett fint inlägg om henne och hylla henne här i bloggen på hennes dag men jag får inte fram orden. Ni som också har sörjt en närstående förstår nog. Idag vågar jag inte plocka fram fler känslor än de som konstant pågår inuti mig med rädsla för att helt tappa fattningen. Jag har tänkt på henne hela dagen (det gör jag hela tiden varje dag) men idag försöker jag mitt bästa för att tänka positivt och fira det faktum att hon föddes idag för 59 år sedan och att jag fick ha henne hos mig i hela 26 år. Denna underbara människa som har betytt allt för mig! Jag saknar henne så det gör ont i kroppen på mig, jag har aldrig upplevt saknad så stark som denna förut. I födelsedagspresent till mamma har jag skänkt en summa pengar till Cancerfonden idag, det vet jag att hon hade uppskattat. Och kommer ni föresten ihåg insamlingen? Över 109000 kronor samlade vi in till minne av min fina mamma, återigen tack för att ni hjälper mig att hedra hennes minne.

mor och dotter

mor och dotter

0 kommentarer



17:40 | February 25, 2014

sorg och trötthet.

Ja, jag fortsätter att kämpa mot den här fruktansvärda tröttheten! Jag har känt av den hela dagen och gick ju som sagt och la mig en extra gång i morse. Nu har jag sovit en halvtimme till och min kropp gör nästan ont av trötthet. Så här har jag känt fram och tillbaka i några månader nu så jag googlade sorg och det första följeordet som kom i sökningen var trötthet. Det är ingenting ovanligt alltså, vilket jag redan visste men jag har så svårt att acceptera det. Vissa dagar är jag aktiv från morgon till kväll vilket jag helt klart föredrar och är van vid, medan andra dagar försvinner i ett grått moln av trötthet. Jag försöker acceptera det och vila när kroppen säger ifrån men när jag väl lägger mig ner och ska försöka så tar tankarna över och allt börjar bara snurra. Ni är säkert några som känner igen er. Nedan har jag klippt in lite fakta om trötthet vid sorg, jag behövde verkligen läsa det för att försöka acceptera att jag inte besitter min vanliga kapacitet längre. Jag kommer nog aldrig acceptera det helt utan fortsätter att kämpa på tills det går över.

“Kroppens naturliga uttryck för sorg är tårarna. När de saknas kan det vara svårt att känna igen sorgen. Den kan i stället visa sig som en trötthet som kan vara så stor att det känns som om man knappt orkar bära upp sin kropp, och man kan ha svårt att sköta sig själv.” Källa!

“Låt sorgen ta sin tid samtidigt som du fortsätter med dina vardagsrutiner. Acceptera att du är tröttare än vanligt, vila då du känner att du behöver och inse att ditt tempo och din kapacitet inte kommer vara vad de brukar ett tag framöver. Var ensam när du känner att du behöver det men sök dig också till andras sällskap ibland.” Källa!

“Så småningom kommer vi till fasen där vi börjar bearbeta. Vi tar in vad som hänt, vi accepterar det gradvis och sörjer det. Vi är fortfarande ledsna, arga och frustrerade men inte på samma intensiva och dramatiska sätt som tidigare. Tröttheten, uppgivenheten och oron inför hur framtiden ska gestalta sig kan i den här fasen vara stor. Vi upplever en svidande, tung och plågsam ledsenhet och saknad efter den vi förlorat. Den här delen av sorgearbetet tar ungefär från några månader upp till ett år.” Källa!

“Man känner sig trött, även om man inte ‘gör något’.” Källa!

“Man kan räkna med att bli trött och okoncentrerad eftersom en hel del energi går åt till att försöka förstå att den närstående avlidit och att en del av koncentrationen tas i anspråk av detta. Att sörja kräver omställning, som i sin tur kräver energi.” Källa!

0 kommentarer



10:08 | February 23, 2014

reached a new low.

Jag vill verkligen berätta för er och dela med mig av det jag har gått genom sedan jag förlorade min mamma och min bror. Jag vet att det hjälper många och även mig att få berätta om det. Att jag inte har gjort det på sistone beror endast på att jag har känt mig väldigt avskärmad från det och min sorg ändrar verkligen beteende under perioder. Jag har inte kunnat gråta, jag har mått dåligt till och från men inte kunnat sätta fingret på vad som gör att jag mår dåligt och det har också gjort att jag inte riktigt har kunnat uttrycka några känslor kring ämnet här i bloggen. Men så i natt hände det, den absolut värsta mardrömmen hittills (och då ska tilläggas att jag drömmer mardrömmar om hur mamma är sjuk och att jag inte räcker till var och varannan natt). I natt drömde jag så verkligt om hur allting gick väldigt hastigt, jag skulle bara ringa och berätta hur mycket jag saknade mamma men då fick jag veta att hon låg på akuten. När jag kom dit fick jag leta mig fram till henne och när jag väl hittade henne var det för sent. När jag vaknade låg jag i fosterställning och spände hela kroppen så att jag nästan krampade. Jag grät hysteriskt och det var precis som att uppleva min mammas död på nytt sedan det hände för snart sju månader sedan. Fruktansvärt!

0 kommentarer




12:22 | January 31, 2014

dagens kommentar, umgänge

Julia: Tack för en underbar blogg Linn! Jag hoppas att du förstår hur många människor du berör och hjälper gå genom svåra stunder i livet. Jag har – liksom du – haft ett år med bortgång inom familjen och tråkigheter som bara staplats på varandra och ibland har jag haft svårt att resa mig upp. Jag har underbara vänner och människor omkring mig men under den här tiden har jag knappt orkat ses eller höras med dem, trots att jag vet att de vill väl. Men det har inte funnits någon ork eller energi till umgänge och jag är rädd för hur de ska känna när jag inte kan vara den pigga glada person som jag normalt är. Helst av allt har jag bara velat vara själv eller med de närmsta i familjen. som går igenom samma sak som mig. Jag undrar hur din sorg har påverkat ditt sociala liv? Jag är imponerad över hur mycket du orkat göra trots att du gått genom en svår tid. Kan du tycka att det är jobbigt att umgås med vänner och bekanta nuförtiden – och kan du visa att du inte mår bra trots att du är bland folk? En något förvirrad (och lång) fråga, men jag tror att det är ganska vanligt att känna sig folkskygg när man drabbats av sorg. Kram

Tack för din kommentar Julia! Jag beklagar det du har behövt gå genom, och känner igen mig i en del av det du skriver. Jag har blivit lite folkskygg ibland när jag har varit i Malmö under den här perioden. Som du säger så brister ofta orken och energin och det enda man vill då är att lägga sig i soffan och stirra rakt upp i taket. Jag befinner ju mig i en lite speciell situation och mycket av allt hemskt som har hänt har varit nära förknippat med Malmö. Varje gång jag har varit där så har jag levt mitt i pressen av att ordna upp allt samtidigt som jag har försökt hantera sorgen och alla minnen. Mitt liv i Stockholm har varit annorlunda för här har jag inte kunnat fixa med alla praktiska grejer så här har jag fått lugn och ro. Därför har mina vänner och umgänge varit väldigt viktiga för mig. Mina vänner här fungerar som min energi, som en bil behöver bensin så behöver jag dem för att få skratta och vara lycklig. Något jag däremot har märkt är att jag har bokat av en del andra sociala evenemang. Jag brukar ju gå på mycket visningar, pressdagar och event med tanke på bloggen men det har hänt vissa dagar nu att jag bokar av då jag inte klarar av att träffa för mycket främlingar. Men jag märker också hur deprimerad jag blir i min ensamhet så ibland tvingar jag mig själv att gå på sociala tillställningar och efteråt är jag alltid väldigt glad att jag gick. Sedan är det omöjligt att undvika de där överrumplande tankarna som du säkert också får stå ut med. Helt plötsligt när man är som gladast bland vänner och bekanta så kan de där sorgsna tankarna komma över en. Ofta lyckas jag vända dem till något positivt, t.ex. att jag måste ju leva mitt liv och vara glad, det hade min mamma och bror velat. Men ibland tar dem över och så tappar jag lusten och då går jag hem. Det är viktigt att lyssna på magkänslan men jag har också mått bättre vissa gånger när jag har tvingat mig ut, jag behöver all positiv energi jag kan få för att klara av de svåra stunderna. Tack för din kommentar och jag hoppas att du mår lite bättre för var dag som går. <3

0 kommentarer