Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

17:27 | May 8, 2014

Vem springer du för?

Två tjejkompisar till mig har tagit ett väldigt bra initiativ! De ska hålla i ett lopp ute på Sandhamn här Stockholm den 19 juli i sommar. Loppet heter “Vem springer du för?” och avgiften man betalar in på 400 kronor kommer gå oavkortat till Cancerfonden. Jag önskar att jag vore hemma så jag kunde vara med ute på Sandhamn men då är jag i Frankrike. För er som är hemma tycker jag att ni ska kika in deras hemsida och läsa mer om loppet och delta! It’s for a really good cause! Och här (klick) hittar ni deras Facebook-page, det är redan flera hundra som har attendat!

vem springer du för

0 kommentarer



10:40 | May 8, 2014

high on life

Haha, jag måste berätta om mitt senaste dygn! Jag var så slut i kroppen igår efter vårt träningspass och en timme innan vi skulle på 1-årskalas för restaurangen Strandvägen 1 så bestämde jag mig för att jag ville tvätta mitt hår, locka det och känna mig lite extra fin kvällen till ära. Mattias hade bjudit över en killkompis på drink och ni kan ju tänka er hur stressigt det blev. Jag kände inte riktigt igen min kropp, jag var så trött i musklerna så jag blev riktigt klumpig och slängde grejer runt omkring mig och allt tog extra lång tid. Men vi fick ihop ett riktigt härligt gäng och åt en middag tillsammans på Strandvägen 1. Det blev en hel del vin och vi hade så himla trevligt! När de andra bestämde sig för att gå vidare vid ett så slängde jag in handduken och åkte hem då jag verkligen ville komma upp till dagens träningspass. Väl hemma tvättar jag av mig sminket, tar på min sport-bh och mina träningsbyxor och sover alltså i mina träningskläder för att kunna hoppa upp upp ur sängen klockan sju och springa iväg till träningen och ja jag skrattade lite åt mig själv när jag insåg hur knäppt det måste ha sett ut. När jag sedan istället vaknade runt sex i morse såg jag att det ösregnade ute och det tog verkligen emot. Jag låg kvar i sängen och rullade tummarna i en timme sedan smsade jag Janni och dubbelkollade så att träningen verkligen skulle bli av och fick svar från henne att hon kommer. Jag tar en kaffe och går sedan till parken där vi kör (om möjligt) ett ännu hårdare pass än igår i ösregnet. Jag får kramp i tårna och världens håll när vi springer två kilometer men känslan av gårkvällen och det vin jag drack försvinner snabbt. När det är över tar jag följe med en av tjejerna hem och jag mår så himla bra! Jag vet att jag tjatar men den här träningen i kombination med att jag har hittat en riktigt bra terapeut har verkligen räddat mig. När jag kommer hem har de stängt av varmvattnet i hela byggnaden så jag får alltså duscha i iskallt vatten men inte ens det gör något. Jag börjar känna igen mig själv och den jag var innan allt hände! Under det senaste året så har minsta lilla motgångar känts dubbelt så jobbiga men nu börjar jag komma tillbaka och faktiskt njuta av när inte allting går min väg för jag blir extra taggad och får extra mycket kraft till att bara köra på. Jag vet att jag är uppe på den absolut högsta lyckotoppen just nu och jag försöker bromsa mig själv för att jag inte ska falla för djupt när det kommer en dal igen men det är svårt. I kväll ska jag på Moto Boy-konserten på Södra Teatern med en killkompis som jobbar på Spotify och i morgon ska vi fira min älskade Alva och just nu vill jag bara njuta av allt härligt i mitt liv! Något jag tar med mig efter det här fruktansvärda året av mitt liv är att det alldeles för snabbt kan ta slut så det är lika bra att köra på så mycket man orkar och att hela tiden njuta av resan, inte bara av målen man sätter upp.

0 kommentarer



20:53 | May 6, 2014

update

Ledsen att jag har varit lite slö här i bloggen idag men jag tog tag i en sak som jag har dragit ut på alldeles för länge. Det är lite konstigt det där för jag har ju fixat med allt sedan min mammas och brors bortgång och så gick ju en äldre släkting till mig bort i julas så det har varit så mycket att stå i när det kommer till det juridiska och alla praktiska grejer som ska ordnas. Men mammas och Mattis gravsten har jag bara inte klarat av att ta tag i så det var först idag jag satte mig ner och ritade upp hur jag vill att den ska se ut och skickade iväg en bild till stenhuggeriet. Då har jag ändå tänkt att jag ska ta tag i det här i över åtta månader, helt sjukt! Och jag visste att det skulle bli jobbigt och jag var helt färdig efteråt, alldeles yr och har varit väldigt deppig i kväll. Så nu ska jag dra fram lite nagellack här på vardagsrumsbordet, fixa naglarna, kolla på andra Harry Potter-filmen (vi har satt igång ett nytt filmmaraton här hemma) och bara slappna av och återhämta mig så hörs vi i morgon igen. I morgon bitti är det dags för ett nytt träningspass i Humlegården och jag längtar!

vardagsrumsbord

0 kommentarer



10:44 | May 5, 2014

so much happier, and it's ok

Det har hänt något den senaste tiden! Jag är så mycket gladare och börjar se framåt på ett helt annat sätt än vad jag har gjort det senaste året. Jag tror att träningen har spelat stor roll och det har liksom blivit ett steg vidare i att må bättre och att bearbeta mammas och Mattis bortgång. I förrgår var det 11 månader sedan min bror gick bort och det känns helt sjukt att det har gått så lång tid. Men äntligen börjar jag så smått acceptera det som hänt och försöker inte förneka det. Jag har en bra period just nu där jag inte tänker på dem konstant och det känns faktiskt skönt då det blir lite som en paus för hjärnan. Jag hoppas att den här perioden håller i sig ett tag och även om jag vet att det kommer komma bakslag så hoppas jag att det framöver blir lite bättre och bättre hela tiden. Jag skulle säga att sorgeprocessen i mitt fall var värst under 6-9 månader efter mammas bortgång. Det första halvåret förstod jag ingenting och försökte mest överleva, sedan blev det inte bättre utan hela tiden sämre och sämre. Nu är jag inne i en ny period där jag mer undrar om det kan vara sant att jag aldrig ska få träffa henne igen, och tänker jag på det intensivt som jag gör nu så kommer såklart tårarna. Men mina mardrömmar och känslan av att livet kanske är lite meningslöst ändå (nu när jag vet hur snabbt det kan ta slut) har börjat försvinna och jag skrattar mer hjärtligt än förut, det betyder väldigt mycket! OCH stort tack till er alla för de fina nomineringarna till Blog Awards, jag satt på ett café men min kille igår och blev alldeles tårögd när jag läste genom era kommentarer. Vi fortsätter att kämpa ihop helt enkelt! All kärlek till er!

happy selfie

Tröja från AvAnna

0 kommentarer




12:27 | May 4, 2014

får jag be er om en liten tjänst.

Jag brukar aldrig be er om att ni ska nominera mig till olika blogggalor men i år tänkte jag faktiskt göra det. Jag älskar min blogg, är väldigt stolt över den och tycker det är så fantastiskt roligt att få prata med er här varje dag. Det behöver jag ingen nominering för att veta om och det är väl därför jag aldrig har brytt mig så mycket om att blir nominerad men i år handlar det inte om det. I år skulle jag vilja bli nominerad för att uppmärksamma min Cancerfonden-insamling som jag startade Till minne av min mamma. Det finns lite nya kategorier på årets VR Blog Awards, en som heter Årets opinionsbildare med beskrivningen “En person som väckt engagemang, startat en framgångsrik hashtag, eller skrivit ett uppseendeväckande inlägg som fått stor spridning i sociala medier.” Min insamling spreds som en löpeld och jättemånga bloggare skrev om och uppmanade sina läsare att skänka pengar och ännu fler av er läsare spred insamlingen på Facebook och Instagram, jag var med i Nyhetsmorgon och i flertalet nätbaserade tidningar. Vi samlade ju ihop nästan hela 110.000 kronor tillsammans vilket jag är så glad och tacksam för. Anledningen till att jag vill att det här ska uppmärksammas ytterligare är för att jag har ännu större planer för årets insamling. Vi bloggare når ut till så många och har verkligen chansen att påverka och jag tycker att vi alldeles för sällan använder det verktyget för att verkligen göra något bra! Därför ber jag om er hjälp att nominera mig, antingen till Årets Opinionsbildare eller kanske till Årets Livsstilsblogg som också är en ny kategori. Som nominerad uppmärksammas bloggen ytterligare och då Blog Awards äger rum i september vore det en grym kickstart inför årets insamling som pågår under oktober. Jag har storartade planer och har redan haft några möten med Cancerfonden om hur vi ska lägga upp det! Klicka här för att komma direkt till nomineringen inför årets Blog Awards, jag vore er för evigt tacksam! Längst ner på sidan hittar ni formuläret där ni skickar in er nominering!

tv4 nyhetsmorgon rosa bandet

mor och dotter

0 kommentarer