Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

13:00 | June 12, 2013

Allt som inte fick hända har hänt…

I morgon är det två veckor sedan jag slängde mig på ett tåg ner till Malmö för att stötta mamma när de hade hittat en knuta i armhålan på henne. Under de två veckorna har allt som inte fick hända hänt. Min bror har gått bort och det finns ingenting jag kan göra för att få tillbaka honom. I vår sorg har vi varit så otroligt förvirrade! Vi lever redan i en komplicerad verklighet med mammas sjukdom och tillstånd och detta fick vi försöka stänga av för att vi skulle lyckas reda ut allting. Inte ens så långt kom vi då vi igår fick veta att de ser förändringar i hjärnan på mamma som de inte kunde se i november(vilket med största sannolikhet innebär att cancern nu även finns där). Jag vet varken in eller ut längre! Jag sitter på ett tåg till Stockholm eftersom mamma och alla som finns där för oss just nu(vilket är många och helt fantastiska människor) övertalade mig att ändå åka hem till “mitt liv”. De säger att jag behöver en paus för att orka med allt och de kanske har rätt, själv fungerar jag inte riktigt just nu och det är svårt att tänka. Det är obehagligt att åka hem, där har jag ju inte varit sedan jag förlorade min bror. Och till er fantastiska läsare, egentligen vill jag inte att min blogg ska vara så här “mörk” men just nu är det här min verklighet. Jag är glad att jag har er och en sak är säker, jag vill ta mig ur det här som en starkare människa. I grunden är jag väldigt lycklig som person och nu behöver jag hitta tillbaka till mig själv så att jag kan vara världens bästa stöd för min älskade mamma.

0 kommentarer



09:48 | June 2, 2013

Garden and stuff.

Mama mia! Jag har alltså ont i hela kroppen(träningsvärk), jag somnade tidigt igår och det var längesedan jag sov så djupt. På en och en halv dag ute i stugan har jag lagt en stengång, anlagt två nya rabatter, målat ett bord och fyra hyllor och en massa annat småfix. Det tar längre tid än jag trodde men jag vet hur mycket den stugan betyder för mamma. Jag har bestämt mig för att åka hem först i morgon kväll(jag skulle först åkt idag då Gisela och Lisa har födelsedagsbrunch på Papa i Stockholm) så att jag kan måla klart och göra i ordning även inne i stugan. Det blir så fint kan ni tro, hinner jag ska jag ta lite bilder! Mamma hjälper självklart också till och idag kommer det lite gamla familjevänner som ska hjälpa till att gräva ner lite buskar. Vi har så mysigt och inte trodde jag att trädgårdsarbete var så här givande för själen.

trädgårdsarbete

0 kommentarer



12:21 | May 30, 2013

Breakdown

De hittade en knuta i mammas armhåla idag, på ett läkarbesök som hon själv har tjatat sig till då hon är så trött och yr hela tiden. Hennes blodvärden är dåliga, antagligen för att cancern är så pass utspridd i skelettet. Nu ska det göras en massa tester och röntgen av hjärna, buk m.m. tidigare än vad som var sagt. Antagligen svarar hon inte på den behandlingen hon får nu, antiöstrogen, utan kanske behöver börja på cellgifter igen. Jag förstår knappt det jag sitter och skriver, det är så overkligt. Min mamma som på utsidan fortfarande ser så frisk ut men som lider och har så ont och är så trött. Jag gillar inte att säga att livet är orättvist men det känns så himla orättvist just nu. Hur mycket vi än har ställt in oss på och vet att cancern kommer spridas och dyka upp på andra ställen så är det omöjligt att förbereda sig. Jag har intalat mig själv att det första beskedet skulle vara värst men nu är det som ett race mot tiden och det känns som att tiden bara rinner iväg. Jag ska försöka sluta gråta nu och samla mig. Jag skulle umgås med vänner i kväll sedan hade jag och killen planerat att åka iväg över helgen. Mamma kommer upp till oss i Stockholm nästa fredag men det känns för länge just nu så jag har bokat en biljett ner till Malmö och åker om ett par timmar. Det var mest det jag ville berätta…

0 kommentarer



16:44 | May 28, 2013

The biggest mistake you could ever make is being too afraid to make one.

Så vad pratar jag och min psykolog egentligen om? Allt mellan himmel och jord skulle jag vilja säga. Hon, precis som jag, läser böcker av Paolo Coelho så hans syn på livet, livet efter döden och även de liv vi enligt honom lever innan vi föds har vi diskuterat ett par gånger. Enligt min psykolog så grundas alla våra rädslor i vår rädsla för döden. Döden är ju ett ganska centralt ämne för min del då jag på något vis måste försöka acceptera den, vilket jag aldrig tidigare har gjort eller ens har försökt att göra. Jag är livrädd för döden och det faktum att det enligt mig inte finns någonting efter döden. Döden, även om den kan drabba oss alla precis när som helst, blir mycket mer påtaglig när man har en mamma som har fått återfall i cancer. Men istället för att vänta på att döden ska drabba någon som står mig så nära, så vill jag istället sluta vara rädd för det ofrånkomliga. Den här rädslan hindrar mig nämligen från att leva i nuet och ta tillvara på den tid jag och mamma har kvar tillsammans.

linn herbertsson

happy

David, Glitters fotograf tog de här bilderna av mig förra veckan och de speglar verkligen mitt liv just nu. Jag är fortfarande den glada och öppna personen som jag alltid har varit men så kan den här ständigt återkommande sorgen som jag är så ovan vid komma närsomhelst, varsomhelst och tar över hela mig i ett par sekunder. Just en sådan stund lyckades fotografen fånga mig i och jag minns exakt vad jag tänkte just här när han knäppte bilden!

0 kommentarer




08:59 | May 23, 2013

Torsdag.

Vad roligt att en läsare skrev en kommentar och frågade om jag har märkt något specifikt beteende hos mig själv som jag använder för att stänga av sorg. Oh yes, you got me! Jag städar, haha! Igår åt jag och killen middag i solen på Sabai Soong(god thai på Linnégatan, Stockholm) sedan drog jag med honom hem och så rensade vi i lägenheten och slängde grejer hela kvällen. Jag höll på till midnatt. Samtidigt som det är något jag inte vill sluta med(alltså att vara organiserad och städa) så inser jag att jag använder det för att försöka “städa bort något annat”. Någon som känner igen sig? Som du skrev Frida så kan det gälla allt som ger en en tillfällig känsla av lycka, att shoppa, äta osv. Konstigt nog mår jag så mycket bättre idag, jag antar att jag försöker ta kontroll över de sakerna i mitt liv som jag faktiskt kan påverka.

dagens outfit

Jag och Charlie utanför Sabai Soong där vi åt middag igår

0 kommentarer