Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

07:13 | July 14, 2013

Let's go to France

De här senaste dagarna har gått i ett, jag har rått om mammas stuga, lägenheten, varit i Båstad en kväll, hälsat på mamma på sjukhuset varje dag och överraskat henne med massvis av tidningar, blommor och bäst av allt, jag köpte en iPad till henne som hon har velat ha så länge. Vi skulle ju egentligen ha påbörjat vår resa till Frankrike och Cannes i fredags men sköt upp det då mamma blev inlagd. Hon envisas dock med att jag behöver komma iväg på semester så nu kör vi idag istället. Det är ganska jobbigt att åka ifrån henne även om hon är på bättringsvägen och nu ska vara inlagd under hela strålningsbehandlingen som är de två kommande veckorna. Samtidigt känns det skönt att hon är på ett sjukhus där de verkligen kan ta hand om henne. Vi ska ge oss av nu och idag och i morgon kommer spenderas mestadels i bilen men om jag får tillgång till internet i kväll så hör jag av mig. Vi har i alla fall wifi i huset nere i Cannes. Tjing!

instagram

1. Utsikt från huset i Båstad 2. Båstad 3. Middag och råbiff på Sand 4. Mamma blev som ett barn på julafton när hon fick sin iPad, så glad

0 kommentarer



09:35 | July 11, 2013

sjukhus.

Ledsen för min frånvaro igår men min dag spenderades först på Lunds Lasarett och sedan på Malmö Sjukhus med mamma. Först skulle hennes strålning som startar på fredag förberedas och sedan tog man beslutet att hon ska läggas in då hon har haft otrolig huvudvärk och kräkts de senaste två dagarna. Även om jag helst vill ha henne här så är det skönt att hon nu blir omhändertagen av de som kan. Nu är det bara att vänta på röntgen och hoppas att hon snart mår bättre. Det kan så klart vara cancern som orsakar smärtorna men det kan även vara biverkningar av mediciner som hon inte tål. Jag har en hel del jag ska fixa idag också så jag vet inte hur aktiv jag kommer vara här i bloggen. Kram på er!

0 kommentarer



15:11 | June 26, 2013

Ifrågasätt alltid…

kommentarer

Tusen tack för alla tips ni ger mig, rawfood är något jag ska läsa mer om, helt klart! Självklart kommer inte mamma och jag lägga all vår lediga tid på det här och självklart är vårt mål att mamma ska må så bra som möjligt. Men jag måste nog ändå få kalla er pessimister ni som skriver att mammas cancer redan har spridit sig för mycket så vi kan lika bra strunta i att försöka göra något för att förbättra hennes situation. Det tror inte jag ett dugg på! Sedan kommer jag definitivt inte svälja allt med hull och hår om “alternativa metoder” som påstås bota cancer. De senaste dagarna har jag läst säkert 40-50 artiklar om hur mjölkprodukter, socker och framförallt insulinnivån i blodet påverkar spridningen av cancer. Jag tror inte att vi kommer bota mamma med en lchf/rawfood-diet men jag är av den sorten att jag alltid tycker man ska vara kritisk. Oavsett om det är mot sjukvården, forskningen, läkemedelsbolagen eller dieter som påstås bota cancer. Mamma berättade om en svensk läkare som hon hörde föreläsa och den här läkaren sa i princip att de(där var främst personer som är drabbade av cancer) inte ska hoppas på ett botemedel så länge läkemedelsindustrin tjänar miljarder på att hålla cancersjuka vid liv. Låter det fruktansvärt? Jag vet, men jag tycker aldrig att man ska underskatta pengars makt. Inte nog att mamma har blivit feldiagnostiserad flera gånger, läkarna har dessutom inte lyssnat på henne när hon har bönat och bett om ny behandling då hon kände att den medicinen hon tog inte fungerade. Varje gång mamma har haft en magkänsla som hon har slagits för har det visat sig att hon har haft rätt i slutändan. Det är fruktansvärt tycker jag, att man ska behöva orka vara så sjuk men också slåss för att få rätt vård och den bästa vården. För tro mig, allt handlar om pengar! Därför är mitt råd till er som befinner er i liknande situationer att KÄMPA! Läs på, kontakta människor som varit i samma sits, våga prata om det och orkar inte den som är sjuk göra det så låt någon annan ta över. Ifrågasätt alltid och lita inte på alla läkare, var aldrig rädd för att söka dig till en annan läkare. Jag har absolut inget emot läkare, tvärtom, jag känner oerhörd sympati för dem. Många är helt fantastiska och kämpar allt vad de kan, problemen ligger ofta i ekonomin, politiken och organiseringen av sjukhusen. Så därför tycker jag inte att man bara ska luta sig tillbaka, njuta av den sista tiden man har kvar tillsammans och bortförklara varför man inte åtminstone ifrågasatte den vård som erbjöds. Nej, så dumma får vi inte vara!

Jag tänkte tipsa er om den här filmen(klick!). Självklart ska ni inte tro på allt som sägs men jag tycker det är viktigt att ifrågasätta och vara kritiskt mot det mesta! Sedan är det upp till var och en vad de vill tro på och inte! Här(klick) har ni även en film om socker och cancer. Tack igen till alla er som har tipsat!

0 kommentarer



14:28 | June 19, 2013

En bra dag.

Idag har faktiskt varit en helt ok dag, första på länge! Jag har sovit väldigt mycket den senaste tiden(antagligen för att slippa vara vaken och tänka) men idag kom jag upp tidigt på morgonen och jag älskar morgnar. Solen sken och jag gick bort till kontoret där jag satt ett par timmar och svarade på era underbara läsarmail. Jag tror det värsta med mammas sjukdom, som många av er som skriver håller med om, är väntan på olika besked. Det är så otroligt psykiskt påfrestande och jag kan inte ens tänka mig hur det då är för mamma. Men idag känns ändå som en bra dag och en dag då jag bara tänker “nej nu jävlar”. Lite positivt då, vi har kommit i kontakt med en jätteduktig läkare/professor här i Stockholm där mamma ska få en second opinion(vilket alla har rätt till här i Sverige). Någon dag snart ska jag sätta mig och skriva ner mina och mammas erfarenheter av sjukvården för er som kanske befinner er i samma situation som vi eller någon gång kommer göra det. Det gäller att ta för sig, ifrågasätta och att själv vara påläst! Hur man ska orka det i en sådan situation vet jag inte men kan jag bara hjälpa någon att kämpa lite extra så är det värt det. Återigen, tusen TACK för alla era tankar, kommentarer och mail! Det betyder så mycket för mig…

0 kommentarer




13:15 | June 18, 2013

rock bottom.

Självklart har jag inte förstått hur sjuk mamma är! Jag har inte accepterat att jag kanske inte får ha henne i mitt liv länge till. Att den människan som står mig närmast och är min bästa vän, min trygghet kanske inte kommer få i alla fall 10-20 år till som vi hade hoppats på när hon fick beskedet i september förra året. Jag har inte ens vågat skriva det här i bloggen för jag har tänkt att “om vi bara tänker positivt så ska det gå vägen”. Hela förmiddagen har jag varit konstant fokuserad på mamma och hennes läkarbesök. Jag har tänkt positiva tankar, knappt kunnat koncentrera mig på annat och hoppats. Hoppats att det inte skulle bli fler tunga besked, men att göra det hjälper visst inte för nu fick vi veta att cancern även finns utbrett i levern. Och vet ni vad jag är nu? Jag är så rädd! Livrädd för att förlora min mamma så klart, men det kan jag knappt ta in. Så mest rädd är jag för att de runtomkring mig inte ska orka. Jag kan knappt tro på allt som händer själv, hur ska andra orka? Många säger till mig att de är förvånade över att jag ens står upp efter att min bror har gått bort och de tuffa besked vi får angående mamma, och vet ni vad jag börjar tro? Att jag står upp bara för att jag inte vågar göra något annat. Jag kan inte vara en börda under så här lång tid för de runt omkring mig som har sina egna liv och problem att tänka på. “Hur ska ni bloggläsare orka läsa om denna misär länge till?”, tänker jag. Jag vill försöka vara stark för att visa att det går, men också för min egen skull och allra mest för mammas. Jag är rädd att om jag lägger mig ner nu så kommer jag inte upp igen. Jag förstår att alla bara vill väl och ibland hjälper det för stunden, men jag kan bli så trött på att höra att man ska vara ledsen, låta sig själv vara svag och må dåligt. Jag mår dåligt hela tiden ändå, även om jag på något sätt vill lyckas hålla mig ovanför ytan och hitta tillbaka till någon sorts stabilitet. För sanningen är att det är inte många som någonsin kommer förstå det jag går genom nu, och jag kommer aldrig kunna begära att någon ska förstå det heller. Det enda sättet för mig att inte känna mig som den ensammaste människan i världens just nu är försöka knata vidare och hoppas att cellgifterna mamma ska få en gång i veckan framöver inte bara kommer få henne att må väldigt dåligt utan att de också hjälper.

true strength

Tack till alla ni som kommenterar, det betyder oerhört mycket och jag läser och försöker finna styrka i all den energi ni lägger på att tänka på mig och min mamma! Jag har inte ord för hur fantastiska ni är, trots att de flesta av oss aldrig ens har träffats. All kärlek till er! Och tack till Anna som skickade det här citatet till mig, det fastnade verkligen!

0 kommentarer