Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

16:00 | October 6, 2013

tillsammans.

Varje dag är jag väldigt förväntansfull när jag ska kika på hur mycket vi har samlat in till insamlingen till minne av mamma(se till höger om ni vill skänka en slant) och här lyckades Mattias fånga mig på bild. Visst är det fantastiskt vad vi kan åstadkomma tillsammans? Och än så länge är det bara den sjätte oktober. Vi har hela 25 dagar till på oss!

Linn Herbertsson

0 kommentarer



14:10 | October 3, 2013

jag vill fortsätta kämpa.

rosa bandet insamling blogg

I’m back, jag har varit helt deckad med förkylning och feber de två senaste dagarna men nu mår jag bättre igen även om förkylningen håller i sig! Jag blev så glad när jag gick in på bloggen och såg att ni redan har skänkt hela 2250 kronor, utan att jag ens har bett er om någonting! Ni är fantastiska!

Min mamma ville bara få leva, nu får hon leva genom oss som finns kvar istället och jag vill att hennes underbara och positiva inställning till livet ska leva vidare. Mammas stora önskan var att jag skulle skänka pengar till minne av henne till cancerforskningen. Därför har jag valt, att precis som alla år tidigare, hjälpa till med Rosa Bandet-försäljningen i Malmö(ni hittar oss på Triangelns Köpcentrum nästa lördag den 12 oktober). Jag kommer även engagera mig i Bröstcancerföreningen Malmöhus och hjälpa till med deras marknadsföring och försöka fylla den plats mamma hade i styrelsen så gott jag kan.

Nu har jag startat en insamling via Cancerfonden och Rosa Bandet som heter “Till minne av mamma”, ni hittar den här till höger och under första inlägget i bloggen och där kommer den ligga hela oktober månad, även kallat Rosa Oktober. Jag kommer göra mitt yttersta för att sprida insamlingen och jag hoppas att ni hjälper till. 50 kronor är inte så mycket för var och en men skänker alla 50 kronor så kan det blir väldigt mycket pengar! Vissa kanske vill skänka mer, då kommer man direkt till insamlingen här(klick!) . Och andra kanske kan hjälpa till genom att dela insamlingen på Facebook eller i sin blogg.

Jag kommer själv skänka en stor summa pengar i slutet av månaden och matcha insamlingens värde upp till en viss summa, hur stor den summan är vill jag inte avslöja nu för jag vill inte att ni ska nöja er när vi har nått vårt mål. Jag har väldigt höga ambitioner och de tar inte slut här. Jag kommer aldrig få tillbaka min mamma men jag vill kämpa för alla andra mammor, kvinnor och även män som någon gång kommer drabbas av cancer(och för alla er anhöriga där ute). För tillfället är siffran dyster och 1 av 3 svenskar kommer någon gång i livet drabbas av cancer. Med min erfarenhet vet jag att jag kan göra skillnad, jag kanske inte kan finna ett botemedel mot cancer(det börjar jag tvivla på om någon kan) men jag kan informera om vad jag har lärt mig. Hur man kämpar för att få den bästa vården och vad man kan göra för att själv påverka. I år börjar jag så här men mitt mål är att i framtiden försöka påverka även politiskt för det är enligt mig där det brister på flera plan inom sjukvården här i Sverige.

Under oktober månad kommer jag dela med mig av min och framförallt mammas historia här i bloggen. Jag kommer dela upp temat Rosa Oktober i olika inlägg och med olika inriktningar. Jag kommer göra allt för att sprida min insamling och jag hoppas att vi tillsammans kan samla ihop en rejäl summa pengar till minne av min underbara mamma. Det är sällan jag ber om sådant här i bloggen men den här gången ber jag verkligen om er hjälp! Bidra på det sätt ni kan så lovar jag att göra mitt yttersta för att göra skillnad.

0 kommentarer



20:08 | September 24, 2013

fin dikt om döden.

Döden är inget alls. Den räknas inte. Jag har bara slunkigt in i rummet brevid. Inget har hänt. Allt är precis som det var. Jag är jag och ni är ni, och det gamla livet som vi levde så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat. Vad vi än var för varandra är vi ännu. Kalla mig för det gamla bekanta namnet. Tala om mig på samma sätt som ni alltid har gjort. Låt inte ert tonfall förändras. Anlägg ingen tvunget allvarlig eller sorgsen min. Skratta som vi alltid brukade skratta åt de små skämt vi gladde oss åt tillsammans. Lek, le, tänk på mig, be för mig. Låt mitt namn vara på allas läppar som det alltid har varit. Låt det uttalas utan ansträngning, utan tillskymmelsen till en skugga över sig. Livet betyder allt det någonsin har betytt. Det är likadant det alltid har varit. Det finns en absolut och obrytbar kontinuitet. Vad är denna död annat än en försumbar olyckshändelse? Varför skulle jag vara ur sinn bara för att jag är ur syn? Jag väntar ju blott på er en liten stund här någonstans i närheten, alldelses om hörnet. Allt är väl.

0 kommentarer



16:20 | September 18, 2013

yoga.

Jag kör yoga sessioner var och varannan dag nu, det börjar ta sig. Jag föredrar att göra det tidigt på morgonen, då tänder jag ljus i vardagsrummet och min meditation ägnar jag mest åt att tänka på mamma och Mattias. Jag vill försöka göra dem till en fortsatt del av mitt liv och det känns skönt att få tänka intensivt på dem åtminstone en timme om dagen. Jag märker ju hur livet går vidare, det är så konstigt! Det är inte ens 2 månader sedan mamma somnade in och ändå pratar folk mindre och mindre om henne redan, åtminstone med mig. Själv nämner jag henne väldigt ofta, pratar om saker hon brukade säga eller göra. Det hjälper mig att bearbeta sorgen(och säkert även förtränga att hon är borta men då får det vara så ett tag). Mamma var en så stor del av mitt liv så för mig är hon i allra högsta grad fortfarande levande. Jag undrar när jag egentligen ska förstå och om jag någonsin kommer göra det!

yoga session

0 kommentarer




10:15 | September 16, 2013

'livet är fördjävligt men det är också fantastiskt'.

Jag sitter och tittar på Efter Tio med Malou som har premiär idag, jag älskar det programmet. Och jag älskar dagens gäst, Jonas Gardell. Han har en så otroligt fin syn på livet(och döden) som stämmer väldigt bra överens med min egen. Jonas förlorade ju många vänner i AIDS och talade just om hur han vill leva det bästa livet för att hedra de som inte längre finns kvar. Jag lovade mamma att jag skulle se hans serie Torka aldrig tårar utan handskar och det håller jag fast vid. Jag har även lovat henne att vaccinera mig mot TBE, slutföra min Civilekonomexamen, söka ny läkare som kan hjälpa mig med min migrän osv. Jag älskar att mamma fortfarande ‘håller koll’ på mig även om hon inte längre finns kvar.

0 kommentarer