Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

10:18 | July 15, 2018

3 saker ni inte visste om mig – spindelkontroll, beroende av väderleksrapporter och minskat alkoholintag

Jag gör ständiga spindelkontroller på landet 

Jag har aldrig varit ett stort fan av spindlar och under åren i lägenhet har jag nästan helt vant mig av vid de små krypen. Jag har aldrig hittat en spindel hemma i stan så jag fick en smärre chock första sommaren vi spenderade på landet. Huset är ju byggt mot ett berg och jag blev förvarnad av en vän om att spindlarna trivs bra i den miljön och ofta växer sig riktigt stora. Så sant som det var sagt och det har slutat med att jag kontrollerar varenda plagg jag tar på mig, sängen innan jag går och lägger mig, min morgonrock innan den åker på, skor och alla möjliga prylar. X antal spindlar har även dammsugits upp genom åren och jag får för mig att “the revenge of the spinders” kommer när jag minst anar det. Att jag typ vaknar upp mitt i natten och sängen är full av spindlar eller något. Fruktansvärda tanke!

Jag är beroende av väderleksrapporter

Jag är ganska duktig på att inte använda mobilen så mycket så länge jag inte jobbar. Något jag däremot kollar flera gånger om dagen är väderappar. Kanske har det något att göra med att jag är kontrollmänniska? Haha! Jag vill i alla fall ha stenkoll på vädret så att jag kan planera mina dagar. Regnar det vill jag klä mig därefter och ska det bli sol kanske jag bokar in ett lunchmöte på någon härlig uteservering. Ja, ni förstår! Däremot har det eskalerat lite på sistone och jag kan kolla vädret 5-6 gånger varje dag, jag jämför dessutom olika väder-appar. Smhi, Yr och WorldWeatherOnline är mina mest besökta.

Jag dricker inte så mycket längre

Jag har festat mycket i mina dar och började att dricka när jag var ganska ung. Jag har haft så roligt och ångrar absolut ingenting men de senaste åren sedan mamma och Matti gick bort så har jag gradvis trappat ner mitt drickande. Jag fick nämligen otroligt mycket bakisångest och ovanpå sorgen så blev det outhärdligt. Idag händer det sällan att jag släpper taget helt och blir riktigt full och många av mina vänner skulle nog beskriva mig som den som dricker minst i gänget. Det har inte varit helt självklart i alla sällskap och jag får ofta försvara varför jag inte dricker så mycket, det är ingenting jag tidigare har reflekterat över men jag har enorm respekt för de som väljer att vara nyktra sedan jag tog beslutet att inte dricka lika mycket. Jag har garanterat själv någon gång ifrågasatt någon som inte dricker i samma takt som mig och det ångrar jag idag när jag nu vet hur ofta man får försvara sitt val att inte kröka ner sig varje gång man dricker alkohol. Jag har tur som har otroligt mycket överskottenergi och det händer ofta när jag går ut att festar att jag är ute tills ställena stänger men max petar i mig 2-3 glas bubbel under hela kvällen. Nästan varje gång jag går ut nuförtiden får jag tacka nej till shots och jag upplever att många blir ännu mer taggade på att supa ner mig när jag berättar att jag sällan dricker starksprit längre, konstigt det där och jag skulle vilja påstå att jag t.o.m. är mycket roligare när jag får dricka i min egen takt, blir jag för full blir jag bara stel och försöker undvika att sväva ut så att jag inte tappar kontrollen. 

Någon som känner igen sig i något av ovan?

14 kommentarer



16:09 | May 15, 2018

3 saker ni inte visste om mig – kär i min dagisfröken och ord som har en helt annan innebörd

Jag var kär i min dagisfröken i flera år!

Jag gick på ett dagis ett stenkast från vårt hus i Skanör när jag var liten! En dag började det en ny fröken, hon hette Malin, hade långt svart hår, var jättevacker och jag blev kär i Malin vid första ögonkastet. Malin var mycket yngre än de andra fröknarna, lite av en pojkflicka och så cool tyckte jag. Jag glömmer aldrig den eftermiddagen när mamma skulle komma och hämta mig på dagis ett par år senare, jag var det sista barnet kvar och mamma, Malin, en fröken till och jag satte oss utanför dagiset och pratade. De berättade att Malin skulle flytta hem till Halmstad och sluta på mitt dagis, de ville tala om det för mig först eftersom jag och Malin stod varandra så nära. Min reaktion, utan att jag egentligen tänkte efter, var att jag började springa, jag sprang så fort jag kunde, tog ett stort språng och på något sätt lyckades jag ta mig över staketet som gick runt hela vårt dagis och Malin for efter. Det tog inte många meter innan hon hann ifatt mig i skogen utanför och jag minns hur vi ramlade ner på marken. Jag grät hejdlöst och hon kramade mig hårt, Malin lovade att jag skulle få ringa till henne i Halmstad och hon skulle sakna mig också. 

Jag var alldeles knäckt när dagen kom och Malin flyttade hem, varje dag efter dagis satte jag mig på en pall i köket framför min bandspelare och lyssnade på Carolas låt Tommy tycker om mig och så grät jag. När klockan slog sex visste jag att hon hade kommit hem från sitt nya jobb och jag slängde mig över vår telefon och väntade otåligt medan signalerna gick fram. Till slut svarade Malin, jag berättade om min dag och hur mycket jag saknade henne. I flera månader ringde jag henne en gång i veckan och frågade om hon inte skulle flytta tillbaka. I min värld skulle jag och Malin hitta ett sätt att vara tillsammans för resten av livet, även om jag inte visste riktigt på vilket sätt jag ville vara tillsammans med henne. Malin, min dagisfröken, var min första stora kärlek! Vem var er första kärlek?

Jag tror jag är så smart när jag ska undvika bakterier!

Jag har egentligen inte så farlig bacillskräck och är inte det minsta äckelmagad men är det något jag vill undvika så är det att bli sjuk. Därför öppnar jag ofta dörren på en offentlig toalett innan jag har tvättat händerna och stänger den gärna med en pappersbit. På vårt kontor finns det dessutom en hel del stora dörrar att ta sig genom innan jag är uppe på vår våning. Då analyserar jag och tänker alltid var jag tror att andra människor oftast tar på ett stor handtag om de ska öppna dörren och så tar jag t.ex. längst ner, allra högst upp eller så puttar jag någonstans på glasrutan, haha. Någon som känner igen sig?

Jag hittar gärna på egna innebörder av ord och meningar!

Jag vet inte om det här är något ovanligt eller om många omedvetet gör så här? Men jag upptäcker i alla fall ofta ord som jag trodde stavades eller betydde något helt annat. Ett exempel är t.ex. häcksax som jag pratade om förra veckan och då slog det mig att det så klart heter häcksax (man klipper ju häcken med den) och inte häxsax som jag alltid har trott, haha!

Ett annat exempel är Sexy back, där Justin Timberlake sjunger I’m bringing sexy back, den låter var ju jättekänd och spelades konstant när jag var i tonåren och jag har alltid tänkt att han sjunger om att han har med sig en tjej som har på sig en klänningen som är urringad i bak och att hon har en “sexig” rygg. Alltså jag orkar inte, det var för bara ett par veckor sedan som poletten trillade ner när jag satte på låten uppe i gymmet. Han menar så klart att han “tar sexig tillbaka”, att vara sexig alltså, eller? Har jag fått helt fel för mig den här gången också? Haha! Sådana här insikter kan jag tycka är så chockerande, om inte det stämmer som jag har trott, vad stämmer egentligen då?

30 kommentarer



07:45 | February 7, 2018

3 saker ni inte visste om mig – flygplanstoaletter, tvångstankar och min kärlek för golv

Man skulle nästan kunna tro att ni vet allting om mig nu, efter snart tio år med bloggen, men jag hinner tyvärr inte dela allt med er även om jag gärna hade gjort det, bara tiden räckte till. Så här nedan har jag skrivit ner lite saker som ni inte redan vet om mig och om ni vill kan ni läsa tidigare inlägg, det första här och det andra här. Jag känner mig alltid som ett ufo när jag skriver de här inläggen, haha, men som tur är brukar igenkänningsfaktorn vara hög så dela gärna med er i en kommentar så att jag slipper känna mig så wierd

→ Jag gick runt med en träpinne i fickan i flera år

Jag har haft en del tvångstankar version light genom livet. Det var värst i tonåren och då hade jag en tvångstanke som var att om jag eller någon annan pratade om eller tänkte på något dåligt som kunde hända så var jag tvungen att säga ”peppar peppar ta i trä” och även ta i trä, haha. När jag och Maria skulle åka till Sydostasien och backpacka så var den här tvångstanke ganska påtaglig och jag fick panik när jag tänkte på att jag skulle befinna mig på t.ex. flygplan och andra ställen utan någon möjlighet att hitta något att ”ta i trä” så under hela vår resa och säkert ett år efter så gick jag runt samma träpinne i min ficka. Jag minns inte exakt när det tvångstankarna blev bättre men ”peppar peppar” har följt med mig genom livet och idag kan jag fortfarande tänka att jag måste tänka på hemska saker som eventuellt kan hända och sedan säga ”Peppar peppar” och ta i trä för att på så sätt hindra det från att hända. Nu när jag skriver det så hör jag ju hur knäppt det låter, är jag lite knäpp kanske?

→ Jag håller för öronen när jag spolar på flygplans- och tågtoaletter

Jag vet att jag har ganska känslig hörsel men det måste ju vara någon mer som gör det här? Det låter ju så fruktansvärt högt när man spolar i toaletten på flyg och det låter nästan som att man ska sugas med ut. Haha, jag tycker det är ett av de mest obehagliga ljud som finns!

→ Jag älskar att sitta på golvet

Även om det bara är jag och Mattias hemma och det finns en massa plats över i soffan så sätter jag mig gärna på golvet. Jag älskar t.ex. att sitta på mattan om vi äter i vardagsrummet och jobbar jag med datorn i vardagsrummet så sitter eller ligger jag nästan alltid på golvet. Är det mycket folk hemma hos någon och jag blir erbjuden en stol eller sittplats så erbjuder jag ofta någon annan att ta den och sätter mig på golvet istället. Någon som känner igen sig kanske? Jag har ingen aning om varför men det kanske är en trygghets- eller trivselgrej sedan barndomen?

14 kommentarer



21:09 | April 18, 2017

fem saker ni inte visste om mig

Jag älskar rnb och hiphop! Jag brukar skämta med Mattias och säga att “jag är så g” (förkortning för gangster på engelska), jag är nog den som är minst av alla så han skrattar bara högt när jag säger så. Men jag älskar rnb och hiphop och när jag gör mig iordning i badrummet lyssnar jag alltid på min hiphop/rnb-lista i Spotify och min absoluta favorit genom tiderna är t.ex. Bodywork med Kaki-Mac, men lyssna inte på den, haha, jag skäms nästan när jag berättar det för er nu. Jag skruvar alltid upp musiken så att det dunkar i väggarna i badrummet och varje gång öppnar Mattias dörren och tittar på mig med en frågande blick som säger något i stil med “Vem är du egentligen?”

Jag har aldrig varit hög! Jag har aldrig diskuterat droger med er här i bloggen förut, jag vet inte varför och även om jag aldrig har tagit droger så har jag inte heller känt något behov av att förklara för någon att jag inte gör det. Min bror föregick med dåligt exempel som jag brukar säga och började med droger tidigt i livet. En gång när hans killkompis erbjöd mig ett bloss marijuana i tonåren så blev min bror alldeles rasande och då förstod jag att han ville skydda mig från skiten han själv satt fast i och sedan dess har jag en inbyggd spärr. Förr kunde jag inte diskutera droger med de som tog det utan att bli arg själv, idag får alla göra som de vill för min del och jag dömer ingen. Jag antar att det gjorde mer ont när min bror levde, han gick bort i en överdos och nu har jag väl äntligen insett att jag aldrig kunde rädda honom och ingen annan heller för den delen.

Jag kissar väldigt ofta! Jag antar att jag har en väldigt liten urinblåsa. Och på tal om droger (ovan) så glömmer jag aldrig en av de första gångerna jag träffade mitt ex pappa. Vi satt på Noppes och drack drinkar, och ni med samma problem som jag vet att det är kört när man dricker alkohol eller mycket kaffe. Vi hade så trevligt och drack därefter, bara det att jag behövde springa på toaletten en gång i halvtimmen och kissa efter hand som drinkarna dracks upp. När jag vaknade dagen efter var jag så nöjd och glad, vi hade ju haft världens roligaste kväll tillsammans, men då berättade min dåvarande pojkvän för mig att hans pappa hade frågat om jag hade drogproblem när vi skildes åt kvällen innan. Någon annan förklaring till mina frekventa toalettbesök tycktes han inte, haha, men som tur var förklarade min kille att så inte var fallet.

Jag har alltid med mig ett par öronproppar i väskan! Nuförtiden gör jag det enkelt för mig och köper alltid hörlurar som stänger ute ljud istället. Jag hör väldigt bra och tycker alltid att det är alldeles för högt ljud när jag t.ex. är på bio. Det känns så tantigt att ta upp ett par öronproppar att sätta i öronen, haha, så nu sitter jag alltid med mina hörlurar istället. Min pappa har tinnitus vilket jag antar har påverkat mig och gör att jag är extra försiktig.

Jag är skåning och 176 cm lång! Ok, det här vet faktiskt många av er redan tror jag, men det vanligaste jag får höra när jag träffar läsare är “Oj, vad lång du är!” och “Jag trodde du pratade stockholmska”. Jag antar att jag kanske ser kort ut på bilder men jag är ganska lång för att vara tjej och går väldigt ofta i klackar så att jag blir ännu längre. Och jag talar ju så klart inte stockholmska. Jag kommer aldrig få för mig att ändra min dialekt från skånska heller, tvärtom skulle jag vilja säga, jag kämpar för fullt för att behålla så mycket som möjligt av den.

Vill du läsa mer?

Fem saker ni inte visste om mig, första delen

10 kommentarer




11:04 | December 2, 2016

fem saker ni inte visste om mig

IMG_1897

Att driva en blogg innebär att man delar med sig av tankar, erfarenheter och livet i övrigt! Däremot finns det ju så mycket mer av en person, som inte ryms i en blogg, och jag har skrivit ner lite saker som jag faktiskt tror att ni inte redan visste om mig!

Jag har alltid drömt om att bo i ett kollektiv! Ni som har följt min blogg sedan starten vet att jag aldrig har bott ensam. Jag flyttade hemifrån när jag var tjugotvå, då bodde jag hos min pappa i Malmö och sedan flyttade jag in hos min dåvarande pojkvän i Stockholm. När vi gjorde slut bodde jag tillsammans med Nanna och Cecilie i fyra månader innan jag och Mattias blev tillsammans och vi flyttade ihop väldigt snabbt i hans lägenhet. Mitt första “lägenhetsköp” är alltså lägenheten vi bor i tillsammans som jag nu är delägare i. När jag var tonåring var den bästa filmen jag visste Tillsammans av Lukas Moodysson, kommer ni ihåg den? Den handlar om vuxna människor och barn som bor tillsammans i ett kollektiv. Jag vet inte varför jag alltid har romantiserat bilden av att bo i ett kollektiv men jag har fortfarande en stark känsla av att jag någon gång i mitt liv kommer bo i ett kollektiv. Och jag hoppas att det blir innan det är dag för ålderdomshemmet, hehe!

Jag tvättade mitt ansikte med tvål och vatten tills jag var över tjugo! Och när jag tänker på det idag hoppas jag att min hy inte kommer att straffas av det i framtiden. Jag hade ganska dålig hy i tonåren och jag älskade effekten av tvål som torkade ut hyn och mina finnar. På den tiden var i princip det enda man kunde använda mot finnar Clearasil vilket jag tyckte luktade så äckligt så det blev helt enkelt tvål och vatten istället.

Jag pratar ofta med mig själv som om att jag hade en publik! Jag pratar ofta och högt med mig själv. Jag gissar att jag har fått det efter min mamma och jag minns hur det antingen störde mig när hon gjorde det eller ibland så tyckte jag bara att hon var väldigt gullig när hon gjorde det. Vanligast förekommande är det när jag står i badrummet framför spegeln, vet jag att det är någon hemma så pratar jag tyst i mitt huvud i stället. Jag resonerar fram och tillbaka med mig själv och min “publik”. Ett exempel kan vara “Oj vad jag är fin i håret idag, eller vad tycker ni?”. Jag får inget svar så klart, då hade det väl varit på gränsen till schitzofrent, haha, men ändå fortsätter jag att ställa de här retoriska frågorna till mig själv och min “publik”.  Jag märker dessutom att sedan jag förlorade min mamma och bror för några år sedan så är det ofta dem två som utgör min publik. Nu när jag skriver ner det här i bloggen så blir jag nästan lite rädd för mig själv. Någon igenkänningsfaktor kanske? Dela gärna med er i så fall så att jag slipper känna mig som en alien.

Jag älskar att åka tåg! Inspirationen flödar när jag sitter på ett tåg och ibland önskar jag nästan att jag kunde ha mitt kontor på ett tåg som susade fram i 200 km i timmen. Det kanske är en idé, att åka fram och tillbaka Stockholm-Göteborg under mina arbetsdagar, det kan dock bli dyrt i längden!

Jag klarar inte av att göra smileys i  mina blogginlägg! Men jag gör det väldigt ofta när jag svarar på era kommentarer. Jag vet inte varför, jag antar att jag är av den generationen som minns hur det var innan emojis och smileys kom in i våra liv. Jag har många bloggvänner som gör det och jag tycker att alla får välja själva hur de vill kommunicera i sina bloggar och det finns en charm i allt, men själv känner jag mig så oprofessionell och slarvig om jag gör det. Har jag t.ex. frågestund i bloggen och kopierar in era kommentarer och frågor i ett inlägg så tar jag bort smileys i texten. Ledsen för det men jag tycker det är så fult. Vad tycker ni? Däremot när jag svarar på era kommentarer under inlägg så använder jag jätteofta smileys, hjärtan osv. Där känns det mer som att vi har en privat sms-konversation medan bloggen känns mer som en hemsida eller publikation, jag kan inte riktigt förklara det men så ligger det till i alla fall.

16 kommentarer