Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

12:05 | October 12, 2012

Jag tar en paus…

…från bloggen idag och återkommer med ny styrka i morgon! All kärlek till er!

0 kommentarer



12:37 | October 11, 2012

Det är viktigt med mål, här har ni mina…

– 3-4 träningspass i veckan plus minst en lång promenad(vilket jag redan har lyckats med i ett par veckor nu). Jag tror(precis som min fina vän Nanna sa) att den fysiska hälsan påverkar den psykiska hälsan mycket mer än vi tror.

– Att sakta men säkert byta ut alla livsmedel vi har i hemmet till ekologiska(vi har börjat med alla mjölkprodukter)

– Börja äta bättre och nyttigare, för tillfället är jag riktigt sockerberoende kan jag tala om och jag vill helst av allt utesluta allt socker från min kost(detta gäller även för min mamma och vi kan klara det tillsammans, hon är redan jätteduktig. Mamma kommer även gå på en strikt LCHF-diet då det har visat sig vara positivt när man behandlas mot cancer). Cancerceller trivs i en söt miljö och naturligtvis har jag fått en fruktansvärd cancernojja efter allt som har hänt med mamma.

Vit månad hela oktober, det har gått väldigt bra hitintills(jag och killen kör tillsammans, det blir lättare så). För sällskaps skull kan jag tänka mig att ta ett glas vin eller en drink någon gång under månaden.

– Jag vill byta ut alla skönhetsprodukter(framförallt shampoo, balsam och krämer) till sådana utan kemikalier och farliga ämnen. Det är ganska sjukt att vi varje dag utsätter vår kropp för gifter men att det anses vara ok bara för att det är gifter i små mängder.

Och det svåraste av allt, trots att jag sov som en prinsessa i natt, vaknade utan huvudvärk, körde ett 1-timmespass på gymmet och är på riktigt bra humör idag så kommer jag isolera mig här hemma både idag och i morgon. För en gångs skull ska jag lyssna på min doktor och verkligen varva ner, det passar även bra för då kan jag fokusera på mina studier de här dagarna.

– Mitt motto framöver kommer vara att “Allt ont för något gott med sig”. Jag väljer att se mina motgångar som något positivt, och trots att detta har hänt min mamma så öppnar det åtminstone upp mina ögon och jag hoppas att jag kan finnas till för andra där ute som går genom en liknande period i sitt liv.

– Och just det, jag höll medvetet på att förtränga det, haha. Jag ska kolla upp olika alternativ för att gå och prata med en terapeut, åtminstone ett par gånger i alla fall. Tack för all pepp och era tips! Jag vill även klargöra att jag inte tycker det är fult att gå i terapi, jag är bara skeptisk till om det kommer hjälpa mig.

0 kommentarer



17:29 | October 10, 2012

Problem number one…

Jag tror att mitt största problem med det hela grundas i min avsky för att tycka synd om mig själv. I vissa svåra situationer i mitt liv har jag verkligen försökt stanna upp för att lida med mig själv. “Men Linn, du går genom något fruktansvärt jobbigt just nu!” brukar jag tänka men ändå slutar det alltid med att jag kommer på bättre tankar och knatar vidare. Det är väl lite det jag kämpar med just nu, att försöka ta in verkligheten och förstå vilken kris jag och min familj(även om den i princip bara består av mig och mamma) går genom just nu. Problemet är bara att vi aldrig har fungerat så, vi ställs inför motgångar men slåss alltid tillbaka och går därifrån en lärdom rikare(när jag skriver vi syftar jag på mig och mamma). När jag försöker tänka negativt och tycka synd om mig själv så tar alltid min livsglädje över illa kvickt. Precis den livsglädjen jag kände idag när jag var ute med Charlie, att trots allt vi går genom just nu så vill jag få ut det mesta av livet. Då är det otroligt frustrerande att kroppen säger ifrån och helt plötsligt är jag inte kapabel till att göra allt det där jag vill. Jag googlade t.o.m. “feeling sorry for your self” för att försöka hitta en artikel som skriver något i stil med “ibland är det faktiskt bra att tycka synd om sig själv”. Det ända jag hittade var ungefär “10 Reasons Why It’s Stupid To Ever Feel Sorry For Yourself” och “How to Overcome Self-Pity and Stop Feeling Sorry for Yourself”. Så jag antar att jag måste komma i kontakt med mina känslor på något bättre sätt! Jag har nämligen ytterligare ett problem och det är att jag alltid vill agera psykolog åt mig själv, kanske för att slippa gå till en riktig!

0 kommentarer



12:49 | October 10, 2012

Down on my knees, beggin' baby please…

Det är sällan jag uttrycker min frustration här i bloggen, främst för att jag sällan är särskilt frustrerad, men nu är jag det! Det har varit en oerhört lugn dag, jag är yr i huvudet av mina tabletter och har på så sätt inte särskilt mycket att säga till om när det kommer till mitt liv. Det liv jag så gärna vill vara där ute och leva, men som min egna kropp hindrar mig från. Jag mår bättre idag däremot, jag slapp huvudvärken när jag vaknade men den har påmint mig ett par gånger om att den fortfarande finns där bak någonstans och lurar. Idag gör jag bara det jag absolut måste, och mitt absoluta måste är att infinna mig på en obligatorisk lektion i skolan. Sedan ska jag åka hem och plugga lite, egentligen ska jag på ett jätteroligt event i kväll men nu kommer jag lyssna till min kropp, den får bestämma själv om den orkar eller inte och jag tror mest på det sistnämnda. Tusen tack för alla era kommentarer, spänningshuvudvärk är visst inte så ovanligt som jag trodde. Däremot känner jag mig faktiskt inte särskilt stressad, något som dock kom tillbaka med huvudvärken är min totala ångest för det som händer med min mamma. Jag antar att det är min undanträngda ångest som gör sig påmind med huvudvärken för jag har gråtit över mammas sjukdom flera gånger det senaste dygnet. Ska jag fortsätta “leva mitt liv” så antar jag att jag måste komma i kontakt med alla mina känslor inför hennes cancer, all förtvivlan och alla känslor av att jag inte kan påverka det. Det kan hända att jag kommer behöva hjälp med det. Aldrig innan har jag “gått och pratat med någon utomstående”, det tar verkligen emot att göra det den här gången också. Varje dag får jag höra att jag borde ta tag i det så jag får väl göra det, tipsa gärna om var ni har vänt er(framförallt i Stockholm) när ni har varit anhörig till någon som har cancer. Nu ska jag återgå till att göra det jag är absolut sämst på, vilket är att ta det lugnt, suck!

osminkad

0 kommentarer




16:00 | October 9, 2012

Hemma igen…

Fem timmar tog det men då fick jag ändå komma in direkt, när vi var på väg till akuten hade jag så ont i huvudet att jag bara skrek och grät hela tiden, något av det värsta jag har varit med om. Röntgen och alla prover såg däremot bra ut, jag fick smärtstillande(så jag är ganska uppe i det blå nu, haha) och har fått tabletter som jag ska ta på kvällen. Antagligen drömmer jag mycket mardrömmar(jag minns bara dem ibland) och spänner mig på natten vilket resulterar i att jag vaknar med fruktansvärd spänningshuvudvärk. Antagligen bearbetar jag undermedvetet det som händer med mamma just nu i mina drömmar. Det var i alla fall en otrolig lättnad att det inte var något annat, sådan huvudvärk har jag aldrig varit med om och ett tag trodde jag det var något mycket värre. Nu har jag tänt en brasa och ska tycka synd om mig själv(vilket betyder att jag ska äta godis) och vila ett par timmar. Vi hörs i kväll!

öppen spis

Min nya bästa kompis är vår öppna spis…

0 kommentarer