Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

13:00 | June 12, 2013

Allt som inte fick hända har hänt…

I morgon är det två veckor sedan jag slängde mig på ett tåg ner till Malmö för att stötta mamma när de hade hittat en knuta i armhålan på henne. Under de två veckorna har allt som inte fick hända hänt. Min bror har gått bort och det finns ingenting jag kan göra för att få tillbaka honom. I vår sorg har vi varit så otroligt förvirrade! Vi lever redan i en komplicerad verklighet med mammas sjukdom och tillstånd och detta fick vi försöka stänga av för att vi skulle lyckas reda ut allting. Inte ens så långt kom vi då vi igår fick veta att de ser förändringar i hjärnan på mamma som de inte kunde se i november(vilket med största sannolikhet innebär att cancern nu även finns där). Jag vet varken in eller ut längre! Jag sitter på ett tåg till Stockholm eftersom mamma och alla som finns där för oss just nu(vilket är många och helt fantastiska människor) övertalade mig att ändå åka hem till “mitt liv”. De säger att jag behöver en paus för att orka med allt och de kanske har rätt, själv fungerar jag inte riktigt just nu och det är svårt att tänka. Det är obehagligt att åka hem, där har jag ju inte varit sedan jag förlorade min bror. Och till er fantastiska läsare, egentligen vill jag inte att min blogg ska vara så här “mörk” men just nu är det här min verklighet. Jag är glad att jag har er och en sak är säker, jag vill ta mig ur det här som en starkare människa. I grunden är jag väldigt lycklig som person och nu behöver jag hitta tillbaka till mig själv så att jag kan vara världens bästa stöd för min älskade mamma.

0 kommentarer



09:45 | June 11, 2013

hej.

Tack till alla er som tänker på oss! Det betyder oerhört mycket och vi har fått så mycket stöd från alla runt omkring oss. Jag såg att någon reagerade på att jag bara skulle ta paus från bloggen en vecka och sedan såg jag ett tiotal andra som gick i mitt försvar. Tack till er också! Jag tycker, precis som ni, att man aldrig ska lägga sig i någon annans sätt att sörja. Min blogg har jag haft i fem år, jag ser den inte lika mycket som ett yrke utan mer som en del av mig själv. Ni läsare har varit ett otroligt stöd för mig och även om jag inte känner mig skyldig att dela allt med er så vill jag ibland göra det. Jag var dessutom tvungen att sätta en gräns för min egen skull, annars vet jag att jag hade bloggat långt tidigare. Det har varit så många gånger den senaste veckan som jag har velat “prata” med er och skriva av mig. För vissa dagar förstår jag absolut ingenting, då går det knappt att sörja utan då måste jag sysselsätta mig med annat. Andra dagar gråter jag bara i ren panik, går genom en massa detaljer i huvudet och undrar vad vi hade kunnat göra annorlunda. Och så finns det de dagarna när min kropp inte orkar mer, en sådan dag hade jag i söndags, då bara sov jag på soffan hela dagen och försökte förgäves hålla mig vaken till diverse filmer utan något lyckat försök. Så som ni säkert förstår är det inte bara så att vi människor sörjer på olika sätt, utan en och samma människa kan också sörja på flera olika vis.

0 kommentarer



10:40 | June 4, 2013

Min bror, Mattias, gick bort igår! Det är overkligt, tragiskt och vi befinner oss i chock och panik om vartannat. Vi gråter, vet inte var vi ska ta vägen och det värsta av allt, jag saknar honom så det gör ont i hela kroppen. Det har varit mycket nu och jag kommer ta paus från bloggen åtminstone fram till måndag. Tills dess kommer jag bara blogga om jag känner för det. Jag vet att ni förstår!

0 kommentarer



08:14 | June 3, 2013

Sov med flätor i natt.

lockigt hår

0 kommentarer




09:48 | June 2, 2013

Garden and stuff.

Mama mia! Jag har alltså ont i hela kroppen(träningsvärk), jag somnade tidigt igår och det var längesedan jag sov så djupt. På en och en halv dag ute i stugan har jag lagt en stengång, anlagt två nya rabatter, målat ett bord och fyra hyllor och en massa annat småfix. Det tar längre tid än jag trodde men jag vet hur mycket den stugan betyder för mamma. Jag har bestämt mig för att åka hem först i morgon kväll(jag skulle först åkt idag då Gisela och Lisa har födelsedagsbrunch på Papa i Stockholm) så att jag kan måla klart och göra i ordning även inne i stugan. Det blir så fint kan ni tro, hinner jag ska jag ta lite bilder! Mamma hjälper självklart också till och idag kommer det lite gamla familjevänner som ska hjälpa till att gräva ner lite buskar. Vi har så mysigt och inte trodde jag att trädgårdsarbete var så här givande för själen.

trädgårdsarbete

0 kommentarer