Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

08:20 | August 14, 2018

så här vill jag alltid äta min frukost

Hej tisdag! 

Kan vi komma överens om att det är så här vi alltid borde få starta dagen och äta vår frukost? I solen på en veranda med havet som enda utsikt! Lugnet alltså… Det var så här vi blev väckta på Fejan Outdoor morgonen efter och jag kan lova er att min frukost inte ser ens i närheten ut som den här idag. När jag vaknade i morse och öppnade vårt kylskåp här hemma i lägenheten ekade det tomt så det blev en hårdmacka med lite smör på till frukost, haha. Deppigt värre!

Sean hade ordnat med chiapudding till frukost, i vanliga fall serverar Fejan yoghurt.

Jag är ju ute efter ett råtting-möblemang och jag älskar de här stolarna som stod överallt!

Frukostbuffé, det måste vara något av det bästa som finns va?

2 kommentarer



14:14 | August 13, 2018

Min helg i bilder – Way out West

Tidigt i fredags morse hoppade vi på tåget på Södra Station i Stockholm som skulle ta oss ner till Göteborg och Way Out West.

Det var dags att ta min Way Out West-oskuld och vädret till trots var jag taggad till tusen. Alla andra hade visst varit där flera gånger tidigare och dåligt väder är tydligen typiskt för den här helgen, haha, så klart.

Vi tog en Aperol Spritz i receptionen på Upper House under tiden som vi väntade på att våra rum skulle bli klara, sedan svirade vi om…

…och åkte ner till hotell Bellora där vi drack champagne och åt pizza till lunch, bra uppvärmning ändå men vi behövde verkligen något i magen för att så oss hela dagen.

Det var nämligen dags för Way Out Warner-fest på Push och oj vad jag har hört mycket om den här festen, det var så kul att äntligen få vara med och se vad the fuzz is all about!

Och nu förstår jag, jäklar vilket drag!

Jag har bara varit i Göteborg två gånger tidigare, en gång i högstadiet med klassen på Liseberg och en gång på ett event som jag och Petra hade med Sephora. Tyvärr har jag inte sett så mycket av Göteborg i övrigt och vill inte påstå att jag gjorde det under den här helgen heller, hehe, jag måste åka dit snart igen helt enkelt och gärna för mig.

När jag inte trodde att det kunde bli roligare så kom det ännu mer folk vi kände och tempot bara ökade för varje timme som gick…

…Warner vet helt klart hur man ställer till med fest.

Joanna, Tilda, Petra, Matilda, Carro, Sara och jag dansade non stop i flera timmar och musiken var 10 poäng. Jag minns knappt när jag dansade så här mycket sist.

En suddig och härlig bild på mig och Mr Cube!

Sedan var de helt klart roligaste timmarna under Way Out West över…

…och vi åkte hem till hotellet, duschade av oss dagsfesten, bytte om och beställde lite mat från room service.

Sedan bar det av ner mot festivalområdet, jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig men det var gigantiskt. Vi gick förbi alla scenerna och smög in i vipen där vi mötte upp resten av gänget, spelade rundpingis och hittade en jättemysig bar nere vid vattnet där vi hängde kvar ett bra tag innan det var dags för Kendrick Lamar på stora scenen. Jag minns hur jag tittade på klockan då och då och njöt av att den här dagen kändes som att den aldrig skulle ta slut.

Konserten var också, tro det eller ej, en av de härligaste stunderna den här helgen, så mycket folk och bra stämning, jag har dålig koll på Lamar sedan tidigare och musiken var ganska up tempo men jag stod bara och gungade fram och tillbaka med ett stort leende på läpparna och mös. Jag är lite förvånad att vårt lilla gäng lyckades hålla ihop men det gjorde vi och gick sedan i samlad trupp mot taxistationen och åkte vidare till Lounges där vi dansade långt in på småtimmarna. Det blev ett stopp på Mc Donalds på vägen hem och jag, Carro och Petra avslutade natten i mitt rum.

När jag slog upp ögonen och drog bort gardinerna i lördags vid halv elva möttes jag av det här, haha. Som sagt, Way Out West-helgen är tydligen känd för dåligt väder. Med gårdagen i ryggen och de andra som redan hade kört en tvådagars så beslutade vi oss därför för att stanna på hotellet och hoppa festligheterna under den sista dagen.

Men klockan 17 var vi piffade och klara igen för Tresemme-eventet i sviten på Upper House. Jag fick fina lockar i håret av Marre från Bangs…

…och det tog emot lite när festen började komma igång, efter en stund var hela rummet fullt av dansande och glada människor, så kul!

Men vi stod fast vid vårt beslut, drack Cola istället för drinkar och gick och la oss när eventet var slut runt nio-tiden. Vilket slöseri med en snygg frisyr ändå…

…däremot var vi så glada och tacksamma för vårt mogna beslut när vi vaknade i söndags och sågs nere vid frukostbuffén. Vi var fortfarande lite slitna från vår heldag i fredags men njöt av det faktum att vi hade kunnat må så pass mycket sämre, hehe.

Det här var den sista bilden jag tog i Göteborg och det var kort innan vi hoppade in i taxin till Centralstationen, tömde godishyllan inne på Pressbyrån och hoppade på tåget hem till Stockholm. Ett par poddavsnitt och lite ljudbok senare var vi hemma igen och jag gick till affären, köpte en massa plock, tände ljus i hela lägenheten, hann packa upp min väska och tvätta innan Mattias och Charlie kom hem från landet. Då hade vi den mysigaste filmkvällen på länge, regnet smattrade mot fönstren och det var första gången den här sommaren som det har varit för kallt för att ha balkongdörren öppen, äntligen.

Tack Tresemme, Cube, Lovisa (som styrt så bra) och alla andra inblandade för den här helgen, jag ser redan fram emot nästa år, hehe! 

10 kommentarer



09:44 | August 8, 2018

Fejan Outdoor – camping i Skärgården

Vi vrider tillbaka klockan till tretiden i söndags!

När vi kom fram till Fejan Outdoor, taggade för vårt dygn och första glamping-upplevelse så såg himlen ut så här. Jag har nog aldrig sett en så aggressiv molnansamling. I båten från fastlandet ösregnade det så jag kunde inte ta en enda bild och halvvägs till ön bromsar David som kör båten och säger att en blixt slog ner i vattnet 800 meter fram, det var därför vi var tvungna att stanna båten och vänta lite, haha, gissa om vi var rädda! Jag såg rubrikerna framför mig “5 influensers på väg på glamping men träffades av blixten”.

David verkade veta vad han gjorde i alla fall för vi kom fram helskinnade och möttes av det här mysiga stället mitt ute på en liten ö i skärgården. David fick en elstöt och höll nästan på att stryka med för några år sedan, efter det bestämde han sig för att säga upp sig från sitt jobb och starta Fejan Outdoors, det är jag väldigt glad för att han gjorde.

När vi kom fram och hade installerat oss på Fejans mysiga terrass kom nästa skur, det åskade och blixtrade men vi tyckte det var hur mysigt som helst. Vi fick varsin Mode Cold Brew-kaffe med havremjölk och Sean som bjöd in till det här eventet berättade mer om deras kallpressade kaffe, vilka hälsofördelar det har att aldrig värma upp kaffebönor…

…och så fick vi smaka på deras nyhet Caramel! Första gången jag smakade Mode Cold Brew smakade det lite speciellt men för varje gång jag testat en, desto godare har det blivit och nu är jag helt besatt. Jag antar att det var en vanesak att dricka kallt kaffe och helt utan en massa tillsatser!

En av tjejerna som jobbar på Fejan Outdoor kom och frågade om vi var sugna på våfflor som de tillagar i sin lilla bar ute på verandan, det blev ett rungande “ja” till svar…

…och vi fick in våfflor med sylt och grädde, en med glass, choklad och banan och en tredje med skagenröra. Himmelriket!

Skål!

Det blev våffelkalas och kaffesnack på verandan…

…och jag gick runt och fotade och söp in all inspiration, jag vill bygga en portabel bar på landet som vi kan ha nere vid boulebanan, hur fint?

Det var längesedan min kamera var så fullmatad med bilder från ett event men allting på Fejan Outdoor är verkligen picture perfect…

…en riktig idyll, och jag har aldrig upplevt något liknande här i Sverige. Jag sa till Sean när vi satt och kollade genom bilder, att det är sånt här man skulle göra året runt. Uppleva naturen i sin vackraste form och dokumentera allt i bilder, jag undrar om man någonsin hade tröttnat? Antagligen! Därför är jag så tacksam för att jag får göra det då och då som en del av mitt jobb istället.

När regnet lättade tog vi oss ut på en promenad, vi gick till ett övergivet gammalt sjukhus en bit bort, traskade runt i de mörka rummen och när Petra och Mira gick ner i källaren tillsammans med David och Sean så smet jag, Joanna och Sara ut samma väg som vi kom in (via en stege genom ett fönster). Petra var inte långt därefter, vi hör nämligen ett högt skrik sedan hoppar hon ut från fönstret, det satt tydligen spindlar i hela taket. Nej tack säger jag! Stackars Mira vågade sig ner i källaren och nästa höga skrik kom från henne när de hade lurat in stackarn i ett litet rum där någon i personalen på Fejan har ställt in en skyltdocka, haha. Jag hade inte överlevt en sekund där nere, så mörkrädd och lättskrämd som jag är, för att inte tala om spindlarna.

När vi kom tillbaka hade solen tittat fram och börjat torka bort allt regn så vi gjorde oss hemmastadda i våra fina tält. Här är hela ligan, Sara, Mira, Petra och Joanna.

Jag antar att alla nya intryck gör en hungrig för vid 7-tiden var vi vrålhungriga!

Så vi tog plats vid ett av borden utanför ladan…

På menyn stod det nudel-wok med grönsaker och halloumi.

Det blev hur gott som helst, det tyckte även jag som inte äter allt för mycket vegetariskt hemma. Vi snackade köttindustrin, miljöpåverkan och att även jag har dragit ner otroligt mycket på min köttkonsumtion vilket alla så klart borde göra.

Mumma!

Det blev en hel del skvaller och skratt också så klart, vi har inte setts på hela sommaren och det var en del att ta igen!

Jag smet upp på ovanvåningen en sväng efter middagen och de har en matsal högst upp i ladan där man kan äta om det regnar, så mysigt!

Jag uppskattar verkligen ställen där man har tänkt på varenda detalj, heja David och hela teamet ute på Fejan, de fick oss att känna oss så välkomna!

Vid åtta var det dags att välja ut en flytväst och kajak-partner och ge oss ut på sjön.

Jag var taggad till tusen…

…teamade upp med Petra och så gav vi oss av i solnedgången!

När vi kom tillbaka väntade det två termosar med varm choklad och Sean gjorde Espresso Martinis åt oss på Mode Cold Brew som vi njöt av innan vi gick tillbaka till tälten och la oss. Vilken dag alltså!

Att få åka ribb i ösregn, gå runt osminkad i för stora kläder, med slarvigt hår och uppleva det här tillsammans med er, det var guld!

Tack tjejer, Sean, Mira, Fejan Outdoor och Mode Cold Brew för ett dygn jag tar med mig för alltid!

2 kommentarer



16:55 | August 7, 2018

Fejan Outdoor – vårthem för natten

fejan outdoor camping skärgården

Dra mig baklänges vilken häftig upplevelse!

Jag är så tacksam för att jag fick hänga med på det här lilla äventyret. Här kommer lite bilder av vårt hem för natten som spenderades ute på Fejan. Jag blev så sugen på att dra upp ett eget sådant här tält nere på tomten och bjuda in vänner att sova över, haha. Däremot var halva charmen att Fejan ligger mitt i ingenstans i Norra Skärgården och lugnet där går inte riktigt att återskapa i vår vik misstänker jag.

Men hur fint är det inte gjort? Grundarna bakom Fejan Outdoor har verkligen tänkt på varenda detalj och vill ni åka på camping i Stockholm så är det här stället ni ska åka till. Det tar ungefär en timme med bil från Stockholm mot Norrtälje och sedan 10 minuter med båt rakt ut bland öarna innan ni är framme och redo för ert livs upplevelse.

Glamping heter det ju och jag måste säga att det verkligen är rena lyx-campingen vi talar om. Att få komma ut i ödemarken och ställa in väskan i ett redan uppställt tält som har allt man behöver och lite till. En dubbelsäng där jag och Mira mös ner oss, en braskamin, värmeljuslyktor och världens mysigaste terrass att hänga på. 10 poäng!

Jag sitter och fixar de sista bilderna nu så i morgon kommer det upp ett långt inlägg där ni får hänga med under vårt dygn på vackra Fejan, men under tiden får ni njuta av det här. Är inte tälten helt underbara?

Puss så länge!

tält fejan outdoor camping Stockholmcamping Stockholmglamping Stockholmglamping stockholm fejan outdoorStockholm glamping äventyrStockholm lyx camping

2 kommentarer




17:51 | August 3, 2018

Mykonos – ett par kärleksförklaringar och vår vecka i bilder

Alltså, nyp mig i armen!

Var Mykonos-resan verkligen på riktigt? Har den här veckan verkligen ägt rum? Det är klart att den har, men vår resa var nästan lite för bra för att vara sann, den är svår att återberätta och det är därför mitt inlägg har dröjt. Jag vill egentligen bara printa ut alla bilder vi tagit, skriva om våra bravader på baksidan och lägga ner bilderna i en ask som jag kan ta fram under regniga dagar senare i livet.

Det är ungefär det jag gör fast jag lagrar det som minnen i mitt hjärta, för många stunder och saker vi har delat ihop går inte att beskriva i ord. Vissa saker vill jag inte återberätta utan behålla för mig själv, andra kan jag helt enkelt inte få ner i bokstäver på tangentbordet och vad jag än skriver kommer jag aldrig lyckas göra den här semestern rättvisa men jag får helt enkelt bara finna mig i det och dela med mig av alla bilder jag tog och beskriva vår resa så gott det går.

Vi börjar från början och på lördagen kom vi fram, utvilade och taggade till tusen och checkade in på vårt hotell MyAktis, det första som slog oss var hur vackert det var vart vi än vände blicken fast som ni vet så levde inte hotellets service upp till våra förväntningar men det tänkte jag bortse helt från i det här inlägget.

När vi hade fått våra rum svirade vi om och gick ner till stranden bredvid vårt hotell och tog ett lunchbord på Jackie-O. Väldigt bra mat, grym service, jag tror vi hade fyra-fem servitörer som passade upp på oss, det kan i vanliga fall vara lite jobbigt tycker jag, haha, men just där och då var vi bara så höga på livet och taggade inför vår vecka på Mykonos så det gjorde ingenting.

Efter lunchen gick vi tillbaka till hotellet och tog det lugnt vid poolen ett par timmar, tog några drinkar och njöt av att semestern bara precis hade börjat…

Jag skulle ta en bild vid poolkanten till Instagram och då tyckte Damon att vi först skulle ta en lite gladare kompis-bild och det här är faktiskt en av mina favoritbilder från semester, så mycket lycka och förväntning inför kommande semestervecka.

Hej Mykonos! Du är helt klart min favorit-ö av alla öar jag varit på! Maten, människorna, ställena och atmosfären, alldeles oslagbar i min bok.

Vid åtta svirade vi om inför vår första middag tillsammans. Mat-temat för resan blev “sharing” och det passar sig utomordentligt bra på Ling Ling som serverar kantonesisk asian fusion och vi beställde in ett helt gäng för- och varmrätter som vi delade på. FANTASTISKT GOTT och jag är så glad att vi fick testa Ling Ling det här året, underbar atmosfär och efter maten var vi lagom taggade så vi gick och tog en drink inne i Gamla Stan innan vi avrundade kvällen hyfsat tidigt för att inte ta ut oss för mycket första kvällen, dagen därpå väntade nämligen vår favorit, Scorpios.

På söndagen vaknade jag upp här, jag kände mig utvilad och fräsch trots en hel del bubbel kvällen innan, det är ju något med att vara utomlands och i värmen, det känns som att man svettar ut alkoholen snabbare, så tack för det.

Efter frukosten hängde vi i poolen och runt lunch (svensk tid) blev det drinkar och uppvärmning…

…vid tre var vi nyduschade och redo för en eftermiddag på Scorpios. Det är lite galet men jag har verkligen saknat Scorpios sedan vi var där förra året, utan tvekan den bästa strandklubben jag har varit på. Jag har ju aldrig varit på Ibiza men av det jag har fått återberättat från alla vänner så tror jag faktiskt att Mykonos är mer min melodi.

Vi satte oss ner för lunch och fick hela tiden be servitören att fylla på vårt vatten, det var så fruktansvärt varmt men stämningen var på topp ändå.

Jag och min pingla hade klätt oss färgglatt och matchade fint tillsammans! Jag är så glad att vi fick uppleva Mykonos tillsammans ännu en gång, jag och Michaela, och trots att hon har funnits i mitt liv i många år så är det under de senaste åren (sedan vi flyttade in på kontoret) som vi har utvecklat en vänskap som jag idag vet att jag inte hade klarat mig utan. Den här tjejen är min klippa, på kontoret, till vardags och till fest. Vi gråter tillsammans, hon lockar fram känslor i mig som jag inte visste att jag hade, vi skrattar tills vi gråter och har så jäkla kul tillsammans, fan vad jag älskar dig Michaela!

På Scorpios fortsatte vi med sharing-konceptet och in dundrade snart den ena godare rätten efter den andra. Det är ju något visst med Scorpios och jag blir alltid lika förundrad över att maten är så brutalt bra, de har ändå otroligt många sittande gäster och trots det lyckas de varje gång. Vi åt calamares, grekisk sallad, gambas och de godaste “köttbullarna” jag har ätit.

Det är standard att bara få ha borden i två timmar innan nästa sällskap ska ta plats men vi blev bra tajta med servitören som lät oss sitta i nästan fyra timmar. Det är väl ändå något av det bästa som finns? Att sitta och äta och dricka goda drinkar i flera timmar när man har semester, förväntningarna inför kvällen var höga och dagen hade bara precis börjat.

Här var jag och Damon lagom svettiga men som tur är syns det inte på bild, hehe!

Jag skulle rekommendera alla som besöker Mykonos att äta på Scorpios, vill man inte ha det så stökigt så kör lunch vid 14, vill du stanna kvar och festa så boka lunchbord runt 16-17, festen kommer igång ordentligt några timmar senare och det är en häftig känsla, att lyssna på och ta in musiken med ett helt hav av människor som står och dansar barfota i solnedgången, eufori!

Mina favoriter, Mattias, Daniel och Michaela! När vi var klara med maten gick vi till baren och möte upp lite vänner, några timmar senare blev vi ännu flera och ett gäng hade drinkbord. Vi dansade, skrattade och sen hamnade jag, Daniel och Michaela på några solbäddar nere på stranden. Den timmen var faktiskt en av höjdpunkterna under semestern, mina älskade vänner och kontorskollegor. Vi pratade om livet, öppnade upp oss för varandra och jag är så lycklig för att de här två har kommit in i mitt liv. Sedan gjorde de andra oss sällskap och vi åkte tillbaka till hotellet runt midnatt och fortsatte festen där.

Under måndagen njöt vi av att hänga vid poolen på hotellet, jag är ändå imponerad av att vi lyckades köra så sena nätter men trots det var vi uppe och åt frukost tillsammans vid poolen klockan 11 varje dag förutom en då det ösregnade. Vi hade egentligen bokat lunch på Solymar men flyttade fram vårt bord till klockan åtta istället, det blev en lugn och mysig middag med lite rödpang innan vi hoppade in i en taxi och åkte tillbaka till hotellet.

På tisdagen var vi alltså pigga och fräscha igen och efter frukost och lite häng vid poolen på hotellet svirade vi om…

…och åkte bort till Alemagou för lunch, Jossan och Andy gjorde oss sällskap. God mat men tyvärr var det väldigt konstig och seg musik, de hade en spelning där dagen efter och då bygger de upp en scen på stranden och kör igång värsta festen men de verkade vilja göra allt för att hålla nere stämningen under tisdagen.

Vi hade en jättetrevlig lunch på Alemagou trots musiken, det är svårt att misslyckas med det där underbara sällskapet men istället för att hänga kvar som först var planen så bestämde vi oss för att åka bort till Scorpios där några andra vänner redan var på plats.

Vi dansade till solnedgången innan vi hade ett middagsbord bokat, maten är så bra så vi ville passa på och äta på Scorpios en gång till och vi behövde verkligen fylla på energi-depåerna. Vi stannade kvar ett par timmar efter maten och när det var dags att lämna Scorpios delade vi på oss, Mattias och Damon var sugna på att dra tillbaka till hotellet medan jag, Daniel och Michaela var dundersugna på att testa en nattklubb.

Sagt och gjort, vi bokade bord på Cavo Paradiso där Luciano skulle spela och åkte dit i samma kläder som egentligen var ämnade för en dag på stranden, det är ganska vanligt på Mykonos att man drar direkt vidare så många står och dansar i badkläder och flip flops, lite av charmen med den här underbara lilla ön skulle jag säga.

Vi dansade och hade livets kväll tillsammans, när Luciano väl började fick vi sällskap av fler kompisar och dansade bort ytterligare några timmar. Känslan av att kvällen aldrig fick ta slut var stark så gissa om vi blev glada när vi åkte hem till hotellet och såg att våra trofasta krigare fortfarande satt ute på terrassen och snackade skit. Vi gjorde dem sällskap och fick ett mysigt avslut på en helt underbart rolig kväll där alla fick spela sina bästa feel good-låtar och så dansade vi i soluppgången innan vi gick och la oss med ett stort leende på läpparna.

Jag måste ändå säga att vårt lilla gäng var överraskande duktiga på att hålla oss till “fest varannan dag”-principen för på onsdagen stannade vi på hotellet, gick ner och åt lunch på stranden och sedan beställde vi hem en massa gyros som vi åt i solnedgången tillsammans. Detta även fast i princip alla vi kände befann sig på spelningen på Alemagou. Lite tråkigt att missa då vi aldrig har upplevt Alemagou under kvällstid men jag hade trots det aldrig bytt ut den mot vår mysiga gyros-middag i solnedgången med världens bästa gäng.

En tanke som slog mig vid poolen dagen därpå var att jag inte hade läst ett enda blad i boken jag hade med mig, inte heller hade jag lyssnat på min ljudbok. Det enda jag ville var att hänga med Daniel, Michaela, Damon och Mattias. Var jag inte själv med i konversationen så ville jag ligga och lyssna på deras, trots alla sena kvällar och alla ord vi hade bytt med varandra så kunde jag helt enkelt inte få nog av vårt lilla gäng och jag minns hur många gånger jag önskade att någon bara kunde stanna tiden en stund.

Vid lunch hoppade vi på en båt som skulle ta oss till vår lunchdestination Spilia. När vi närmade oss kajen skulle jag och Michaela ta en bild tillsammans i båten och i samma stund öppnar sig himlen och ner faller de största regndroppar jag någonsin har sett. Spilias dj som iakttog hela detta spektakel satte på Celine Dions låt “My heart will go on” ur Titanic och vi skrattade högt där vi hoppade dyngsura rakt in i restaurangen inför alla matgäster, det glömmer jag aldrig.

Tyvärr fick vi inte mycket mer skydd från regnet på Spilia då de inte hade något tak över restaurangen, bara ett nätliknande solskydd. Humöret var dock fortfarande på topp, vi gjorde det bästa av situationen och beställde in några glas rosé medan vi fick se hur maten på borden regnade bort och sanden sköljde in över hela restaurangen. När regnet väl hade upphört tog det personalen en 30-40 minuter att städa undan och duka om och det var då hela vår upplevelse av Spilia tog en tvär vändning.

Hovmästaren var jättedryg, när vi sa att vi hade en bokning lyssnade han inte ens till i vilket namn den stod i, och när alla borden till slut var återställda sa han att vi kunde få vårt bord men då var vi tvungna att beställa in en Magnum Rosé som gick loss på 1500 euro, så fult. Och vi som hade planerat en lugn lunch för att orka med kvällen sa “aldrig i livet” och tog istället ett bord på ovanvåningen, inte alls lika trevlig lokal tyvärr, maten dröjde jättelänge och servicen var riktigt kass.

Det här var nog första gången under resan som vi satt alldeles tysta tillsammans, under nästan hela lunchen faktiskt men utan att det var dålig stämning oss emellan, det var restaurangen det var fel på och jag uppskattar ändå att vi kunde sitta där tillsammans en stund och bara vara, för en hel vecka kan inte gå precis som man vill hela tiden. Lunchen på Spilia blev lite undantaget som bekräftar regeln, vi behövde helt enkelt det där lilla bakslaget för att sedan svira om och göra oss redo inför sista festkvällen på Mykonos som också skulle bli en av de bästa.

Äntligen skulle vi få klä upp oss, ha högklackat och sminka oss, tidigare under veckan hade vi gått direkt från strandlunchen och vidare ut så jag och Michaela låg vid poolen och smidde planer för vad vi skulle ha på oss och pratade om hur mysigt det skulle bli att få känna sig lite extra fin, haha. Kvällen kom och vi mötte upp Andy, Jossan, Marcus, Charlie och Jocke för middag på Sea Satin. I vanlig ordning levererade det här underbara stället, precis nere vid vattnet i Mykonos Stad, ett helt oförglömligt slut på vår resa, med grekisk musik och dans på borden innan vi gick vidare till Void för drinkbord.

Traditionsenligt avslutades natten på terrassen med vår lilla fantastiska femma och vi bestämde oss för att köra ett varv där var och en av oss skulle berätta vad denne uppskattade med de andra av oss. Jag tror faktiskt aldrig att jag har upplevt så mycket kärlek på en och samma gång, vänner emellan och dagen därpå när vi satt och åt lunch på Hippie Fish satt jag och reflekterade över hur mycket mina vänskapsrelationer har förändrats sedan jag förlorade mamma och Matti, idag är mina vänner min familj.

Av ren lycka började jag gråta mitt i lunchen och då kommer älskade Damon runt bordet och kramar mig hårt och jag inser att jag har dragit vinstlotten. Det är ingen självklarhet att ha en så fin vän som jag har i Michaela och att dessutom älska hennes kille Damon precis lika mycket. En människa med mer känslor, bra energi och djup får man leta efter och det blir bara bättre av vetskapen att Mattias älskar Damon och Michaela precis lika mycket som jag gör! Så tack Michaela, Damon, Daniel och Mattias för att ni gjorde det här till en av de bästa veckorna i mitt liv, de här minnena kommer jag att ta med mig för alltid!

Och tack Mykonos för den här gången, jag känner mig ganska säker på att vi ses om ett år igen!

7 kommentarer