Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

10:18 | July 15, 2018

3 saker ni inte visste om mig – spindelkontroll, beroende av väderleksrapporter och minskat alkoholintag

Jag gör ständiga spindelkontroller på landet 

Jag har aldrig varit ett stort fan av spindlar och under åren i lägenhet har jag nästan helt vant mig av vid de små krypen. Jag har aldrig hittat en spindel hemma i stan så jag fick en smärre chock första sommaren vi spenderade på landet. Huset är ju byggt mot ett berg och jag blev förvarnad av en vän om att spindlarna trivs bra i den miljön och ofta växer sig riktigt stora. Så sant som det var sagt och det har slutat med att jag kontrollerar varenda plagg jag tar på mig, sängen innan jag går och lägger mig, min morgonrock innan den åker på, skor och alla möjliga prylar. X antal spindlar har även dammsugits upp genom åren och jag får för mig att “the revenge of the spinders” kommer när jag minst anar det. Att jag typ vaknar upp mitt i natten och sängen är full av spindlar eller något. Fruktansvärda tanke!

Jag är beroende av väderleksrapporter

Jag är ganska duktig på att inte använda mobilen så mycket så länge jag inte jobbar. Något jag däremot kollar flera gånger om dagen är väderappar. Kanske har det något att göra med att jag är kontrollmänniska? Haha! Jag vill i alla fall ha stenkoll på vädret så att jag kan planera mina dagar. Regnar det vill jag klä mig därefter och ska det bli sol kanske jag bokar in ett lunchmöte på någon härlig uteservering. Ja, ni förstår! Däremot har det eskalerat lite på sistone och jag kan kolla vädret 5-6 gånger varje dag, jag jämför dessutom olika väder-appar. Smhi, Yr och WorldWeatherOnline är mina mest besökta.

Jag dricker inte så mycket längre

Jag har festat mycket i mina dar och började att dricka när jag var ganska ung. Jag har haft så roligt och ångrar absolut ingenting men de senaste åren sedan mamma och Matti gick bort så har jag gradvis trappat ner mitt drickande. Jag fick nämligen otroligt mycket bakisångest och ovanpå sorgen så blev det outhärdligt. Idag händer det sällan att jag släpper taget helt och blir riktigt full och många av mina vänner skulle nog beskriva mig som den som dricker minst i gänget. Det har inte varit helt självklart i alla sällskap och jag får ofta försvara varför jag inte dricker så mycket, det är ingenting jag tidigare har reflekterat över men jag har enorm respekt för de som väljer att vara nyktra sedan jag tog beslutet att inte dricka lika mycket. Jag har garanterat själv någon gång ifrågasatt någon som inte dricker i samma takt som mig och det ångrar jag idag när jag nu vet hur ofta man får försvara sitt val att inte kröka ner sig varje gång man dricker alkohol. Jag har tur som har otroligt mycket överskottenergi och det händer ofta när jag går ut att festar att jag är ute tills ställena stänger men max petar i mig 2-3 glas bubbel under hela kvällen. Nästan varje gång jag går ut nuförtiden får jag tacka nej till shots och jag upplever att många blir ännu mer taggade på att supa ner mig när jag berättar att jag sällan dricker starksprit längre, konstigt det där och jag skulle vilja påstå att jag t.o.m. är mycket roligare när jag får dricka i min egen takt, blir jag för full blir jag bara stel och försöker undvika att sväva ut så att jag inte tappar kontrollen. 

Någon som känner igen sig i något av ovan?

7 kommentarer



13:37 | July 11, 2018

24 fruktansvärda timmar

Hej på er!

Ledsen för min frånvaro, vi skulle egentligen ha varit på Gotland sedan igår men när jag kom hem från stan i måndags så mådde Charlie inte bra. Det började med lite hosta i helgen men hon kan få det ibland om hon har fått i sig något skräp från golvet och hostan brukar gå över av sig själv på en dag eller två. På kvällen blev hostan allt värre och runt åtta-tiden började hon dessutom andas väldigt tungt. Då tog vi direkt beslutet att åka in med henne till djursjukhuset.

Det blev en 50 minuter lång bilresa med en orolig liten hund som låg i mitt knä och Charlie som brukar älska att åka bil fick ingen ro. När vi kom fram till djursjukhuset i Danderyd så fick vi komma in i ett litet rum direkt. Veterinären kom och kollade på henne och eftersom hon har haft en hjärtklaff som inte riktigt har jobbat som den ska så misstänkte vi direkt att det var något med hjärtat.

Veterinären konfirmerade våra farhågor och jag vet inte vad det är men när det gäller mitt lilla hjärta så kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Vi pussade på henne och jag försökte skärpa till mig för att hon inte skulle bli mer stressad, när de sedan kom och bar iväg henne så brast det helt. De skulle röntga hjärtat och lungorna efter vätska och om hjärtat såg ut som det hade tagit för mycket skada hade vi behövt avliva henne direkt.

Jag hade så klart läst på en massa på nätet innan och visste att det är en fruktansvärt plågsam död när det kommer vätska i lungorna, det är som att drunkna långsamt. Det var de längsta 20 minuterna i mitt liv! Jag grät hejdlöst och gick fram och tillbaka i det lilla rummet medan vi väntade. Mattias som inte riktigt hade förstått allvaret innan vi kom till veterinären satt i chock och jag kunde inte sluta jämra mig. Min starkaste känsla när jag tänker på att Charlie inte längre skulle finnas i mitt liv är att jag inte skulle ha någonting kvar att leva för.

Det känns så otroligt orättvist mot allt annat fantastiskt jag har i mitt liv men jag kan inte hjälpa att jag känner så. Hon har varit min trogna följeslagare i elva år och framförallt de senaste fem åren som hon har bott tillsammans med mig i Stockholm efter att mamma gick bort. Ni som har följt bloggen ett tag vet att det var mamma som köpte Charlie och min bror som valde ut henne. Hon är den starkaste länken som finns kvar mellan mig, mamma, Matti och saknaden efter dem. Varje gång jag tänker på att jag någon dag kommer förlora henne så river det upp en massa hemska minnen.

Till slut kom de tillbaka med vår lilla älskling, det var en assisterande veterinär som berättade att det var två andra veterinärer som i detta nu diskuterade vad man hade sett på röntgen och skulle komma in till oss så fort de var klara. Kvinnan kunde knappt se mig i ögonen och då anade jag det värsta. Ett par minuter gick innan de kom tillbaka med beskedet att lungorna hade klarat sig helt ok och var inte så vätskefyllda som de först hade trott och hjärtat såg bra ut, vilken lättnad!

De förklarade att Charlie skulle behöva läggas in för intensivvård med vätskedrivande tabletter och hjärtmedicin över natten. Då hade hon redan fått lugnande och började hosta med ett gurglande, bubbligt ljud. Det var så fruktansvärt att lämna henne men vi förstod att vi inte skulle dra ut på tiden utan låte henne få vård direkt så vi gick gråtandes därifrån. Vi tog beslutet att sova i lägenheten i stan över natten så vi hade nära till djursjukhuset om läget skulle förändras, man vet aldrig hur de svarar på medicinerna nämligen.

Det blev en lång natt, till slut somnade jag helt utmattad efter alla tårar på soffan och låg med mobilen precis vid örat på högsta volym så att jag inte skulle missa något samtal. På morgonen vaknade jag och kände mig genast lite lugnare när ingen hade ringt under natten. Vi gick runt i någon sorts dvala, fick ingenting gjort, gick ner till Saturnus och åt frukost till lunch och precis när vi hade kommit innanför dörren i lägenheten igen så ringde veterinären.

Charlie mådde mycket bättre och vi skulle få hämta henne vid tre. Lyckan! Väl tillbaka på djursjukhuset så förklarade veterinären att hon hade svarat bra på medicinen som hon kommer fortsätta att ta resten av livet och att det här är det vanligaste hjärtfelet som många medelålders och äldre hundar får. De bokade in ett återbesök i början av augusti för att se hur hon mår då och tills dess ska hon vila och bara få göra precis vad hon själv orkar och vill.

På kvällen igår när vi kom tillbaka till landet hade vi stenkoll på hennes andning som helst inte ska ligga på mer än runt 30 andetag per minut. Jag grät lite mer när hon låg hos oss i soffan, av ren lättnad och tacksamhet för att allt har gått så bra. Charlie sov mellan oss i sängen hela natten och var jätteglad och pigg i morse. Nästan så pigg så att jag blir orolig för att hon ska överanstränga sig, haha.

Nu när stressen har lagt sig och hon lugnat ner sig efter sjukhusbesöket så är hon precis som vanligt igen och jag måste nypa mig själv i armen för att förstå att hon fortfarande finns med oss. Jag tar däremot inte ut något i förskott och är fortfarande väldigt uppmärksam på hennes andning och mående. Vår lilla familj är helt slut av den här lilla persen och kommer nog ligga på soffan och mysa och titta på film hela dagen idag också.

Piggast av oss alla är vår lilla Charlie som antagligen inte riktigt förstår vad som har hänt. Oron av återfall kommer så klart följa med oss och Charlie kan leva och må bra resten av livet men hon kan även drabbas av hjärtsvikt igen och då behöva höja sin medicindos. Vetskapen om det känns som för mycket att mäkta med just nu så vi kommer försöka att ta en dag i taget och bara känna tacksamhet för varje stund vi får med henne, vår lilla älskling.

Självklart är det en massa frågor och funderingar som snurrar runt i mitt huvud så om någon annan har erfarenhet av hjärtproblem hos hundar får ni gärna dela med er av tips och råd. Hur ska vi tänka nu? Vad mår Charlie bäst av osv! Jag kommer ta resten av dagen ledigt och mysa med min älskade hund som ligger tätt intill mig i soffan när jag skriver det här inlägget.

Jag är tillbaka som vanligt här i bloggen i morgon igen!

15 kommentarer



09:58 | June 29, 2018

att hålla sitt kontrollbehov under kontroll

Hej på er!

Jag känner att jag behöver prata med er om en grej, något som jag trodde att jag hade kontroll över men som har eskalerat den senaste veckan igen, nämligen mitt kontrollbehov. Vet ni vad 80/20-regeln är? Den innebär att 20 procent av det du gör står för 80 procent av resultat och 80 procent av det du ägnar din tid åt endast står för 20 procent av resultatet. Intressant va?

Jag brukar ju undvika att fota på platser som är för “stökiga” för annars kan jag lätt sätta mig och ta bort alla fimpar och skräp på bilderna i Photoshop. Japp, precis som att jag städar hemma i lägenheten och på landet så “städar” jag mina bilder och ett steg i att sluta med det och försöka bli lite mindre av en perfektionist är att faktiskt berätta om det för er.

Jag hör ju hur galet det låter nu när jag skriver det och det är något jag verkligen kämpar med varje dag och jag har blivit så mycket bättre! Jag måste dessutom tänka på att inte Matilda ska uppfatta det som kritik när jag går in och gör småändringar i texter hon skrivit eller bilder hon fixat. Vid det här laget känner hon mig så bra men det blir ju också tröttsamt och oinspirerande för henne i längden.

Jag gillar så klart mitt sinne för detaljer och jag vet att det har tagit mig dit jag är idag, men jag vet också att ni ofta efterfrågar lite mer avslappnade vardagsbilder och anledningen till att jag är dålig på att dela med mig av dessa är för att jag inte tycker de är fina nog för bloggen, haha. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, orimligt höga krav ibland och jag har gett mig fan på att bli mer effektiv och då krävs det att jag chillar ner lite.

Nya Linn ska ju inte bry sig om sådant där, haha! Det var ett av mina nyårslöften som ni kan läsa om här. Jag vet att jag är lite knäpp med mina bilder och texter och därför är det väldigt bra för mig att ha Matilda. Med hjälp av hennes ögon så ser jag lättare att något duger som det är och eftersom hon fixar alla mina outfitbilder nu så behöver jag inte sitta och stirra på dem i evigheter och städa bort grejer.

Självklart lägger jag mig i ibland ändå men jag brukar alltid förklara för henne att om jag hade gått in på någon annans blogg eller Instagram och sett den där bilden, läst den där texten eller kollat på det där collaget så hade jag tyckt att det var hur fint som helst men när det handlar om mig själv, min blogg och något jag ska leverera så duger det inte. Visst är det galet?

Jag försöker alltid att tänka på 80/20-principen när jag snöar in mig på för mycket detaljer för jag vet att ni läsare knappt kommer märka de där fimparna på marken ändå. Istället borde jag lägga min tid och energi på annat som ger bättre avkastning men den senaste veckan har det bara inte gått. Jag ramlar tillbaka i mina gamla beteendemönster och vill mig ta mig snabbt ut ur det så om ni andra kontroll freaks där ute har några handfasta tips för hur man kan tänka så skulle jag bli så otroligt tacksam?

Puss på er och tack för att ni lyssnade!

5 kommentarer



12:35 | June 28, 2018

min hund, mitt allt

linn herbertsson blogg hund

Hej torsdag! 

Alltså vilken match mellan Sverige och Mexico igår!

Jag grät på riktigt glädjetårar när Sverige gjorde sitt andra mål och vilket fantastiskt samspel det var mellan alla i landslaget. Fortsätter vi så här så tror jag vi har en riktigt bra chans i VM, kul! Jag och Matilda startade morgonen med frukostmöte idag, vi har fotat och nu har vi tagit plats på kontoret. Jag känner mig halv när jag är på kontoret utan Charlie men vet att hon har så mycket roligare ute på landet med Mattias.

linn herbertsson hund

Var och varannan minut så kollar jag bak mot hennes korg och tror att hon ligger där och blir lika besviken varje gång. För ett år sedan trodde jag inte att man kunde älska en hund så mycket som jag älskar Charlie men vi blir mer tajta för varje dag som går. Sedan ungefär ett år tillbaka har hon varit med mig i princip varje dag på kontoret och spenderar nästan varje vaken och sovandes sekund tillsammans. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne.

linn herbertsson hund Chihuahua

Det mesta av materiella ting, men även människor kan vara utbytbara, den här lilla älsklingen vet jag dock inte hur jag skulle klara mig utan. Hon tillför så mycket lycka och kärlek i mitt liv och dagar som dessa, utan henne, så känner jag mig inte riktigt hel. Hon ska få så mycket pussar när vi ses hemma i lägenheten i eftermiddag!

linn herbertsson hund

Kika in lite senare så kommer ett litet tips på en riktigt grym butik på Södermalm, puss och kram!

3 kommentarer




19:11 | June 21, 2018

14 frågor och 14 svar – om mina smeknamn, lyxvanor och största drömmar

1. Har du något smeknamn?

Limpan, Linnsan, Poo, Plädan, Linnskilainanen (haha, tack pappa), Snäcks och Sweeps är nog de vanligaste.

2. Har du något konstigt du alltid behöver göra?

Jag behöver ofta städa omkring mig innan jag kan slappna av. T.ex. när jag kommer till kontoret så ställer jag in alla de andras stolar efter dem, tar undan disk och ställer rätt vaser och fåtöljer, haha! Hemma städar jag alltid innan jag ska sätta mig ner och vara produktiv och som nu när vi ska flytta ut till landet kommer jag göra en ordentlig storstädning i badrummet och garderoben som jag inte har hunnit med under våren.

3. Andra måsten?

Yoga! Det är så galet men jag kan vara så rastlös, det kryper i hela kroppen på mig och jag får ingen ro. Sedan kör jag ett yogapass och blir som en ny människa. Exakt så var det igår när jag skulle jobba ensam från landet, jag saknade kontoret och min fasta skrivbordsplats och fick ingenting gjort på morgonen. Sen körde jag ett yogapass och fick världens work flow efteråt. Jag har tipsat er om Yoga with Adriene väl? Det var en läsare som tipsade mig och jag älskar hennes pass, hennes videos kostar ingenting och är 20-30 minuter långa så när jag tränar hemifrån brukar jag köra 2-3 stycken efter varandra så blir det ungefär som ett yogapass på gymmet.

4. Några lyxvanor?

Jag köper minst en, ofta två, och ibland tre take away-cappuccino på Espresso House varje dag jag är på kontoret. 100-150 kronor på kaffe om dagen känns ju som en lyxvana eftersom vi har helt ok och gratis kaffe på kontoret. Men en god cappuccino har blivit min morot de senaste månaderna när jag har suttit klistrad framför datorn på kontoret varje dag och utöver det spenderar jag inte så mycket pengar just nu så jag unnar mig det helt enkelt.

5. När ingen ser, vad gör du då?

Hemma: går runt naken, jag älskar att gå runt i bara trosor hemma, det är frihet för mig. Och med tanke på att vi har hus mittemot vår lägenhet på båda sidorna så kan det vara så att någon har sett tyvärr men det gör mig inte så mycket, det är nog värre för dem, stackarna.

På kontoret: Ställer mig i hunden för att dra ut ryggraden, lägger mig på golvet och lägger knäna först åt vänster, sedan åt höger tills det knakar och kör ett huvudstående om jag behöver energi. Vi har ganska många fönster på vårt kontor ut mot korridoren så det är säkert många som har undrat vad jag håller på med när de bara ser ett par ben sticka upp.

6. Vad stör du dig på hos andra?

När man bara pratar om sig själv och aldrig ställer några frågor! För mig är det väldigt viktigt med givande samtal i min relation till andra människor, det ska ställas frågor, visas intresse och så får det gärna föras ett resonemang så att man samtidigt utvecklas och får nya infallsvinklar. Negativ energi har jag också väldigt svårt för!

7. Vad är din sämsta sida?

Att allting är så jäkla glatt hela tiden, haha, åtminstone om vi skulle fråga Mattias. Jag kan däremot hålla med, jag är i 9 fall av 10 för en positiv inställning till livet men det finns situation där man kanske bara ska inse att allting är inte så himla härligt. Jag har jättesvårt för det, i min värld känns det som ett misslyckande men jag blir bättre för varje år som går och måste säga att jag har blivit lite mer av en realist, men fortfarande mest optimist, haha.

8. Vilken sida av sängen sover du på?

Höger hemma i lägenheten, jag sover som ni vet nästan alltid liggandes på höger sida av kroppen och jag gillar att ligga vänd från någon så att jag kan sjunka ner i djup sömn i lugn och ro men på landet sover jag på vänster sida av sängen. På höger sida är det nämligen glas längst med hela sängen och det tycker jag är lite för läskigt så då ligger jag hellre vänd mot Mattias och så kan han skydda mig om det kommer någon där utanför, haha.

9. Vad gillar du för filmer?

Så blandat! Jag är som sagt inne i en period där jag har sett i princip alla Jane Austen och filmer om historiska kungligheter, älskar det! Jag gillar romantisk komedi där man slipper tänka och blir glad, drama, filmer som bygger på verkliga händelser och så älskar jag Star Wars, Batman, Harry Potter, Thor och en hel drös andra fantasy-filmer.

10. Gråter du ofta?

Nej, alldeles för sällan! Jag satt senast häromdagen när jag var arg och ledsen och försökte få tårarna att rinna men det är så svårt. Jag tycker det är befriande att gråta och jag tror det är bra så jag hade gärna blivit mycket bättre på det.

11. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv?

Haha! Jag kan vara väldigt bra på att predika om fördelarna med hälsosam mat, jag har läst en hel del böcker så som Food Pharmacy, Anticancer och Beauty Food och berättar gärna vad jag har lärt mig för andra. Jag önskar dessutom att jag kunde bli ett hälsofreak men de planerna har jag lagt bakom mig för längesen, jag är för glad i socker helt enkelt och försöker tänka “lagom av allt” istället.

12. Vad sjunger du när du står i duschen?

Jag lyssnar mycket på rnb, hiphop och house som ni vet och sätter gärna på musik när jag duschar och sjunger med. Har jag ingen musik på så sjunger jag gärna ändå men då blir det ofta intro-låtar till någon serie vi tittar på, Indiana Jones- eller Star Wars-låten och jag gillar att sjunga visor för Charlie som ligger i sovrummet utanför, om hur mycket jag älskar henne och så, haha. Vem är jag? Hjälp!

13. Vad önskar du dig mest just nu?

Att mina prototyper av produkterna blir precis så som jag har tänkt mig så att vi bara behöver en eller max två justeringsvändor för då kan jag antagligen lansera mitt nya företag redan i augusti men är det något jag har lärt mig så är det att man alltid ska räkna med att det tar mycket längre än vad man har tänkt.

14. Vilken maträtt är din favorit?

Ostbricka, småplock och godis! Det finns ingen maträtt som slår det….

Tack till Dasha för lånet av listan!

0 kommentarer