Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

11:08 | January 10, 2019

På andra sidan natten – mina favoriter

Hej älsklingar! 

Jag hade ju tänkt att På andra sidan natten skulle ligga på mitt nattduksbord så jag kunde ta fram och läsa några dikter ur den då och då. Hur länge tror ni att jag klarade hålla mig? Jo, det kan jag tala om för er, ett par ynka dagar! Jag är så dålig, haha, men jag skyller på att jag inte är van vid att läsa poesi. I vanliga fall slukar jag tjocka romaner i ett nafs så det här gick av bara farten. En kväll när jag skulle gå och lägga mig fastnade jag och sen kunde jag helt enkelt inte sluta. En eloge till Michaelorna som har skapat något så enkelt men ändå så vackert, det är verkligen en konst som är få förunnat.

Ska vi kika på mina favoritdikter?

Jag har aldrig varit med om kärlek vid första ögonkastet men jag föreställer mig att det skulle kännas precis så här, pang mitt i hjärtat! Har ni varit med om det någon gång?

Det här var en självklar favorit sedan innan, den här lilla dikten fastnade jag nämligen för redan under tjejernas lanseringsfest då den är med på en av deras posters som man kan köpa hos Wall of art.

Annars måste jag säga att jag överraskade mig själv! Poesi är kanske lite som musik, man kan inte riktigt förklara varför man fastnar för en låt, precis som att jag inte riktigt kan förklara varför nästan alla mina favoritdikter ur På andra sidan natten handlade om kärlek och relationer.

Jag trodde att dikterna jag skulle falla pladask för var Hamiltons dikter om sorg eftersom jag kan relatera till det så mycket. Istället var alla mina topp tre skrivna av Forni, på tredje plats kommer “Kapitel fem” som handlar om kärleken man upplever när man har varit tillsammans i några år, den slår allt.

På andra plats kommer den här lilla godingen, jag fastande framförallt för “tills döden skiljer er åt?”…”den här kärleken går inte att skilja åt”. Och jag tänker så här, att om jag någon gång har älskat en person så mycket som jag älskar Mattias så kommer den kärleken alltid att finnas kvar. Även om vi någon gång väljer att gå skilda vägar så kommer jag ta med mig kärleken vi delade för resten av mitt liv.

Så känner jag inför alla jag en gång har älskat och alldeles för ofta tycker jag att vi människor slänger bort allt det vi har delat tillsammans med någon annan. I min värld är det lite konstigt att man kan älska någon så högt och i nästa sekund existerar denne inte för en längre. Jag önskar att jag alltid lyckas gå vidare, förlåta det som har varit och tar med mig kärleken vi delade förevigt.

Och så min favorit “Min typ av romantik”. Jag vet inte varför och jag vill inte ens försöka utveckla varför den här dikten är min favorit. Jag tappade andan när jag läste den, det får räcka.

Har ni läst På andra sidan natten än? Någon favorit? 

6 kommentarer



08:28 | November 15, 2018

min inställning till livet och lite tips

Hej favoriter!

Jag får ofta frågor om hur jag kan vara så glad trots det jag varit med om så jag tänkte att vi skulle snacka lite om det idag. Jag vet att många av er som följer min blogg har varit med om liknande det jag har varit med om och förlorat personer som står er oerhört nära så jag hoppas att mina tips kanske kan hjälpa er också. Först och främst så måste jag tacka min mamma och pappa, mamma lever ju inte längre men hennes positiva inställning till livet hann smitta av sig på mig under de 26 åren vi fick tillsammans. När jag förlorade henne och Matti gick jag genom min första riktiga kris i livet och hålet jag föll ner i var djupt.

Jag har definitivt en positiv grundinställning till livet tack vare mina föräldrar (pappa är också världens gladaste prick) men när man förlorar nästan allt så blir det kämpigt oavsett och det var många dagar då jag knappt ville stiga upp ur sängen. Min värsta sorgperiod är över sedan ett bra tag tillbaka men jag kämpar fortfarande. Det går inte en dag då jag inte tänker på mamma och Matti, saknaden kan fortfarande påverka mitt humör jättemycket men oftast så kan jag inte koppla det till min sorg längre, den känns ganska avlägsen i mitt vardagliga liv. Jag kämpar för att fortsätta bearbeta det jag gått genom men ibland är det svårt och efter så många år med djup sorg så vill min hjärna bara stänga av och ta en paus från allt ibland.

När det blir jobbigt, för det blir det alltid förr eller senare igen, så har jag lärt mig att jobba ännu mer med min inställning. Det finns massor av härliga knep som går att ta till för att skapa mer positiv energi och jag praktiserar dem här varje dag.

Vad gör mig lycklig?

Jag tror på att min lycka grundar sig i min inställning till livet, det är mitt ansvar att välja att vara lycklig före att vara olycklig. Det insåg jag ganska snabbt när jag förlorade mamma och Matti. För när man förlorar en närstående så blir de mörka perioderna ett faktum och då var jag illa tvungen att arbeta med min inställning för att inte ge upp helt och hållet, det var det enda jag kunde göra för att själv påverka mitt mående. Och varje dag än idag försöker jag att stanna upp och tänka på vad jag har att vara glad över just idag. Det är en väldigt härlig sak att göra innan läggdags tycker jag men när som helst under dagen funkar för mig, det viktigaste är att inte glömma bort det. Dagen kan ha varit full av oväntade överraskningar eller motgångar, men det finns alltid någonting som du kan sätta fingret på och vara glad eller tacksam över. Även om det är något väldigt litet, men det är också helt okej. Om man varje dag hittar något nytt att vara glad över har man tillslut gjort en lång lista med saker som hjärnan har snappat upp. Positiva tankar förstärker uppfattningen av din vardag vilket kommer göra att du till slut kan möta motgångar och problem med ett lättare sinne och bättre inställning när hjärnan väl har vant sig vid det. I mitt fall så var det ofta min hund Charlie som räddade mig, vissa dagar grät jag konstant och mådde så dåligt, jag minns hur jag brukade be om ursäkt till henne på kvällarna för att jag var en så dålig matte men så tänkte jag också på hur tacksam jag var för att jag hade henne.

Att se livet från den ljusa sidan! 

Vi fortsätter på samma spår! Om jag är för eller emot någonting beror helt på min inställning och vilket perspektiv jag väljer att se det ur. Att se något ur en positiv vinkel kan ge mig kraften att klara av saker mycket lättare än om jag hade haft en negativ inställning från start. Oavsett vad det är så går det nästan alltid att vända på saken och ändra inställning. Ni måste testa! Om du har ett hinder framför dig kan du välja att se det som just ett hinder och ett problem, men du kan också se det som en möjlighet att ta dig förbi hindret och bli peppad av vägen dit. Ett av pappas motton är “Det finns inga problem, bara lösningar” och jag älskar den inställningen!

Jag måste känna efter och isolera mig ibland!

Det här kan kanske låta lite konstigt men trots att jag är en väldigt social person behöver jag stunder då jag är för mig själv, ganska många sådana stunder faktiskt. Det är så jag samlar kraft på något vis. När det är tyst runt omkring mig finns det massor med utrymme att reflektera över saker och ting, både medvetet och omedvetet. Därför värderar jag stunder där jag får vara helt ensam otroligt högt. När jag har mycket att göra på jobbet kan jag också känna att jag bara vill vara ifred, och det är helt okej!  Med detta menar jag inte att man ska gå och stänga in sig så fort något blir tungt eller jobbigt, men mig har det hjälpt jättemycket när jag har varit nere eller jobbat som mest och jag har fått isolera mig ute på landet. Jag kan få jättemycket energi av att socialisera men det kan också ta otroligt mycket energi från mig om jag inte är på rätt humör. I mitt jobb händer det alltid någonting kul men jag har skurit ner ordentligt på sociala tillställningar, möten och börjat känna efter om jag är sugen på det eller inte vilket har resulterat i en mycket bättre balans för mig än förut när jag tackade ja till varenda liten grej. Jag måste helt enkelt välja var jag ska lägga min energi och prioritera!

Hur påverkar jag mig själv?

Min yogalärare Cecilia avslutade en klass en gång där hon bad oss gå hem och fundera över konsekvenserna av våra tankar. Det tyckte jag var så intressant för ofta talar man om konsekvenserna av våra handlingar men sällan om konsekvenserna av våra tankar. Genom min sorg har jag ibland varit min egna värsta fiende, jag har haft otroligt negativa tankar om mig själv i perioder vilket annars är ganska olikt mig. Det har varit allt ifrån att ifrågasätta mitt utseende till min person och jag har konstant fått påminna mig själv om att det här har varit en del av min sorg för att inte tappa det helt. Därför ifrågasätter jag ofta vad mina tankar har för konsekvenser. Tänker jag negativt om mig själv så brukar jag ge mig själv en “mental bitch slap” och tänka att om jag hade haft en vän som var så här hård mot mig hade jag sagt upp vänskapen med den personen för längesen.

Hur påverkar jag andra?

Allt jag tänker och gör har en påverkan på min omgivning. För mig handlar den här punkten om att vara uppmärksam på människor runt omkring mig. Jag tror mycket på energier och att energier påverkar oss i väldigt hög grad. Om jag får en negativ tanke om någon annan försöker jag att byta ut den mot en tanke som är mer förlåtande. Jag försöker placera mig själv i den andra personens skor. Detta är ännu viktigare när jag har en diskussion med någon, hur kan personen mitt emot mig reagera på det jag snart kommer att säga? Det här har varit en utmaning för mig, för trots att jag ofta känner av stämningen innan jag agerar så kan jag vid andra tillfällen vara otroligt impulsiv, det beror på vilket humör jag är på. Jag känner dessutom alltid ett starkt behov av att utrycka mina tankar och känslor utan att slå in dem i silkespapper så det har hänt många gånger att jag har trampat andra människor på tårna. Därför tränar jag på att välja mina ord mer ödmjukt än om jag bara hade sett saken från mitt egna perspektiv. Mina tankar går ut över mitt agerande och mitt agerande går ut över andra. Så för att sammanfatta så tror jag helt enkelt på energier, att jag har makten över min egna inställning till saker och ting och jag tror även på att energier kan smitta av sig på andra i min omgivning vilket kommer påverka mig positivt tillbaka.

Så här har ni min guide till ett lyckligare liv, haha, nej skämtåsido men jag hoppas att ni kan plocka med er något i alla fall, puss på er!

10 kommentarer



17:07 | August 30, 2018

just nu listan

Just nu…

…sitter jag vid matbordet hemma i lägenheten, har feber och nyser om vartannat. Så typiskt! Jag började känna av det redan i måndags men eftersom jag var sjuk för bara två veckor sedan har jag inte haft något val utan har helt enkelt jobbat på som vanligt för att hinna med allting. Jag borde inte smitta längre så Matilda kom hit idag i alla fall och vi har fått en hel del gjort trots att hon får tänka åt mig idag, hehe.

…tänker jag på…

…inte så mycket som sagt, jag har svårt att sortera alla tankar så istället skrev jag en lång att-göra-lista markerad som “FREDAG” i Trello, med allt jag inte har lyckats ta tag i idag och hoppas att jag lyckas lösa det i morgon istället. Så fort Matilda stänger igen sin dator och går hem ska jag slänga mig på soffan, kolla en film och sova ett par timmar.

…är jag glad över…

…att jag lever och är hälsosam i övrigt. Det är så lätt att ta hälsan för givet men så fort jag får feber och inte orkar lika mycket som jag brukar så är jag lite extra tacksam. Tacksam för att jag inte lider av någon kronisk sjukdom och så känner jag extra mycket för dem som gör det. All kärlek och styrka till er!

…äter jag helst…

…jag har sådana cravings efter bacon och äggröra just nu, haha! Någon som kan förklara varför? Jag kanske har brist på något ämne i kroppen som gör att det är det enda jag är sugen på? Nu när jag har varit sjuk har det dessutom blivit glass till efterrätt varje kväll, jag har en Ben&Jerry’s Half Baked i frysen som väntar på att bli uppäten i kväll.

…är jag ledsen över…

…får jag vara ytlig så är jag ledsen över att jag inte har kunnat träna som jag brukar. Jag var så taggad på att stärka upp min kropp lite extra efter sommaren och att gå på kontinuerliga yogapass nere på gymmet. Tyvärr har jag varit sjuk eller förkyld nästan hela tiden sedan vi flyttade in till stan men nästa vecka, då börjar jag om på ny kula igen. Och det handlar faktiskt knappt alls om yta, främst om att slippa ha ont i rygg och nacke och att få känna de där endorfinerna jag får när jag tränar regelbundet. Jag saknar att känna mig oövervinnelig!

…läser jag…

…en bok som en läsare tipsade mig om. Jag har precis börjat men älskar den redan, boken heter “Störst av allt” och är skriven av Malin Persson Giolito. Tack snälla du som tipsade om den! Det är en rättegångsthriller och som ni vet läser jag sällan thrillers men den här är så otroligt bra och annorlunda skriven, big like på den!

…är jag stressad över…

…att jag skulle ha klart texten till kortet som ska ligga i kartongen till mina produkter den här veckan. Jag har som sagt inte kunnat tänka ordentligt p.g.a. min feber och hur mycket jag än ändrar om och pillar så blir jag inte nöjd. Det måste kännas 100% för sedan åker den i tryck och då är det för sent att ångra sig. Första bästa och feberfria dag ska jag sätta mig med det direkt, få till den där sista klämmen och sedan maila det till min agent i Kina. Fan, jag hoppas att inte mina förpackningar blir försenade p.g.a. detta nu och kommer långt efter produkterna, det vore så störigt och då måste jag komma på en plan B så länge, men den tiden den sorgen.

…har jag dåligt samvete för…

…alla samtal jag inte har hunnit ringa tillbaka. Jag syftar främst på de jag fått från vänner, jag har fått prioritera jobb de här veckorna och börjar inse att jag måste tänka om. Varje vecka tänker jag att jag ska ringa Maria i London eller Sofia i Malmö men sen är klockan helt plötsligt mitt i natten och det är för sent att ringa. Som tur är finns det sms och jag vet att mina vänner har överseende med att jag jobbar mycket, precis som de gör. Jag får helt enkelt tänka om och ta mig tiden, eller kommer jag bli en eremit som aldrig hörs med mina vänner nu när jag startar eget? Hoppas jag hinner med både och!

…är jag nöjd med…

…att jag har fått så pass mycket gjort den här veckan trots allt. Jag var ute i riktigt god tid med en deadline inför ett samarbete, jag har gett massa kärlek åt bloggen, har inte ett enda obesvarat mail i min inkorg och har fått gjort alla att-göra-punkter som rör mitt nya företag, minus det där jäkla kortet då då.

…drömmer jag om…

…helgen! Jag tror inte att jag kommer kunna gå på kräftskivan jag har inbokad i morgon, det skulle vara om jag blir mirakulöst frisk över natten men just nu känns det tyvärr inte så. Pappa kommer med tåget klockan fem i morgon eftermiddag, egentligen skulle han ta bilen och åka ut till landet med Charlie och hämta mig i stan på lördag men nu blir det nog så att jag följer med dem ut direkt. Jag ska ta det SÅ lugnt i helgen och bara ägna mig åt vila och återhämtning!

Listan hittade jag hos min älskling Forni, tack för den!

6 kommentarer



11:48 | July 29, 2018

tillbaka på landet

Borta bra men hemma bäst!

Eller vad säger ni? Jag har lagt en helt fantastisk vecka och semester på Mykonos bakom mig men jag tar med alla minnen för resten av livet. Vi valde ju en helt ok sommar att inte vara utomlands så mycket. Vi brukar vara bortresta 3-4 veckor under sommaren men jag skulle nästan säga att jag njöt lika mycket av den här enstaka veckan som jag brukar göra när vi är borta i flera veckor.

Det har ju såklart också allt att göra med våra fantastiska vänner som har gjort den här resan till en av de bästa i mitt liv. Jag har fotat väldigt sporadiskt och ska gå genom alla bilderna senare och hoppas jag kan få ihop till ett inlägg men det borde gå bra.

Nu ska jag landa i ytterligare två veckors semester här ute på Värmdö innan alla är tillbaka i stan och allt jobb drar igång på allvar igen. Inte mig emot, jag kommer ägna dagarna åt att läsa böcker, äta god mat och mellan varven kommer jag blogga och jobba med mitt företag. Det är en hel del saker som måste klaffa nu under augusti och jag smygstartar lite redan nu så att jag känner mig i fas när veckorna återigen blir hektiska.

Ha en fin söndag så hörs vi i morgon!

0 kommentarer




10:18 | July 15, 2018

3 saker ni inte visste om mig – spindelkontroll, beroende av väderleksrapporter och minskat alkoholintag

Jag gör ständiga spindelkontroller på landet 

Jag har aldrig varit ett stort fan av spindlar och under åren i lägenhet har jag nästan helt vant mig av vid de små krypen. Jag har aldrig hittat en spindel hemma i stan så jag fick en smärre chock första sommaren vi spenderade på landet. Huset är ju byggt mot ett berg och jag blev förvarnad av en vän om att spindlarna trivs bra i den miljön och ofta växer sig riktigt stora. Så sant som det var sagt och det har slutat med att jag kontrollerar varenda plagg jag tar på mig, sängen innan jag går och lägger mig, min morgonrock innan den åker på, skor och alla möjliga prylar. X antal spindlar har även dammsugits upp genom åren och jag får för mig att “the revenge of the spinders” kommer när jag minst anar det. Att jag typ vaknar upp mitt i natten och sängen är full av spindlar eller något. Fruktansvärda tanke!

Jag är beroende av väderleksrapporter

Jag är ganska duktig på att inte använda mobilen så mycket så länge jag inte jobbar. Något jag däremot kollar flera gånger om dagen är väderappar. Kanske har det något att göra med att jag är kontrollmänniska? Haha! Jag vill i alla fall ha stenkoll på vädret så att jag kan planera mina dagar. Regnar det vill jag klä mig därefter och ska det bli sol kanske jag bokar in ett lunchmöte på någon härlig uteservering. Ja, ni förstår! Däremot har det eskalerat lite på sistone och jag kan kolla vädret 5-6 gånger varje dag, jag jämför dessutom olika väder-appar. Smhi, Yr och WorldWeatherOnline är mina mest besökta.

Jag dricker inte så mycket längre

Jag har festat mycket i mina dar och började att dricka när jag var ganska ung. Jag har haft så roligt och ångrar absolut ingenting men de senaste åren sedan mamma och Matti gick bort så har jag gradvis trappat ner mitt drickande. Jag fick nämligen otroligt mycket bakisångest och ovanpå sorgen så blev det outhärdligt. Idag händer det sällan att jag släpper taget helt och blir riktigt full och många av mina vänner skulle nog beskriva mig som den som dricker minst i gänget. Det har inte varit helt självklart i alla sällskap och jag får ofta försvara varför jag inte dricker så mycket, det är ingenting jag tidigare har reflekterat över men jag har enorm respekt för de som väljer att vara nyktra sedan jag tog beslutet att inte dricka lika mycket. Jag har garanterat själv någon gång ifrågasatt någon som inte dricker i samma takt som mig och det ångrar jag idag när jag nu vet hur ofta man får försvara sitt val att inte kröka ner sig varje gång man dricker alkohol. Jag har tur som har otroligt mycket överskottenergi och det händer ofta när jag går ut att festar att jag är ute tills ställena stänger men max petar i mig 2-3 glas bubbel under hela kvällen. Nästan varje gång jag går ut nuförtiden får jag tacka nej till shots och jag upplever att många blir ännu mer taggade på att supa ner mig när jag berättar att jag sällan dricker starksprit längre, konstigt det där och jag skulle vilja påstå att jag t.o.m. är mycket roligare när jag får dricka i min egen takt, blir jag för full blir jag bara stel och försöker undvika att sväva ut så att jag inte tappar kontrollen. 

Någon som känner igen sig i något av ovan?

14 kommentarer