Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

17:07 | August 30, 2018

just nu listan

Just nu…

…sitter jag vid matbordet hemma i lägenheten, har feber och nyser om vartannat. Så typiskt! Jag började känna av det redan i måndags men eftersom jag var sjuk för bara två veckor sedan har jag inte haft något val utan har helt enkelt jobbat på som vanligt för att hinna med allting. Jag borde inte smitta längre så Matilda kom hit idag i alla fall och vi har fått en hel del gjort trots att hon får tänka åt mig idag, hehe.

…tänker jag på…

…inte så mycket som sagt, jag har svårt att sortera alla tankar så istället skrev jag en lång att-göra-lista markerad som “FREDAG” i Trello, med allt jag inte har lyckats ta tag i idag och hoppas att jag lyckas lösa det i morgon istället. Så fort Matilda stänger igen sin dator och går hem ska jag slänga mig på soffan, kolla en film och sova ett par timmar.

…är jag glad över…

…att jag lever och är hälsosam i övrigt. Det är så lätt att ta hälsan för givet men så fort jag får feber och inte orkar lika mycket som jag brukar så är jag lite extra tacksam. Tacksam för att jag inte lider av någon kronisk sjukdom och så känner jag extra mycket för dem som gör det. All kärlek och styrka till er!

…äter jag helst…

…jag har sådana cravings efter bacon och äggröra just nu, haha! Någon som kan förklara varför? Jag kanske har brist på något ämne i kroppen som gör att det är det enda jag är sugen på? Nu när jag har varit sjuk har det dessutom blivit glass till efterrätt varje kväll, jag har en Ben&Jerry’s Half Baked i frysen som väntar på att bli uppäten i kväll.

…är jag ledsen över…

…får jag vara ytlig så är jag ledsen över att jag inte har kunnat träna som jag brukar. Jag var så taggad på att stärka upp min kropp lite extra efter sommaren och att gå på kontinuerliga yogapass nere på gymmet. Tyvärr har jag varit sjuk eller förkyld nästan hela tiden sedan vi flyttade in till stan men nästa vecka, då börjar jag om på ny kula igen. Och det handlar faktiskt knappt alls om yta, främst om att slippa ha ont i rygg och nacke och att få känna de där endorfinerna jag får när jag tränar regelbundet. Jag saknar att känna mig oövervinnelig!

…läser jag…

…en bok som en läsare tipsade mig om. Jag har precis börjat men älskar den redan, boken heter “Störst av allt” och är skriven av Malin Persson Giolito. Tack snälla du som tipsade om den! Det är en rättegångsthriller och som ni vet läser jag sällan thrillers men den här är så otroligt bra och annorlunda skriven, big like på den!

…är jag stressad över…

…att jag skulle ha klart texten till kortet som ska ligga i kartongen till mina produkter den här veckan. Jag har som sagt inte kunnat tänka ordentligt p.g.a. min feber och hur mycket jag än ändrar om och pillar så blir jag inte nöjd. Det måste kännas 100% för sedan åker den i tryck och då är det för sent att ångra sig. Första bästa och feberfria dag ska jag sätta mig med det direkt, få till den där sista klämmen och sedan maila det till min agent i Kina. Fan, jag hoppas att inte mina förpackningar blir försenade p.g.a. detta nu och kommer långt efter produkterna, det vore så störigt och då måste jag komma på en plan B så länge, men den tiden den sorgen.

…har jag dåligt samvete för…

…alla samtal jag inte har hunnit ringa tillbaka. Jag syftar främst på de jag fått från vänner, jag har fått prioritera jobb de här veckorna och börjar inse att jag måste tänka om. Varje vecka tänker jag att jag ska ringa Maria i London eller Sofia i Malmö men sen är klockan helt plötsligt mitt i natten och det är för sent att ringa. Som tur är finns det sms och jag vet att mina vänner har överseende med att jag jobbar mycket, precis som de gör. Jag får helt enkelt tänka om och ta mig tiden, eller kommer jag bli en eremit som aldrig hörs med mina vänner nu när jag startar eget? Hoppas jag hinner med både och!

…är jag nöjd med…

…att jag har fått så pass mycket gjort den här veckan trots allt. Jag var ute i riktigt god tid med en deadline inför ett samarbete, jag har gett massa kärlek åt bloggen, har inte ett enda obesvarat mail i min inkorg och har fått gjort alla att-göra-punkter som rör mitt nya företag, minus det där jäkla kortet då då.

…drömmer jag om…

…helgen! Jag tror inte att jag kommer kunna gå på kräftskivan jag har inbokad i morgon, det skulle vara om jag blir mirakulöst frisk över natten men just nu känns det tyvärr inte så. Pappa kommer med tåget klockan fem i morgon eftermiddag, egentligen skulle han ta bilen och åka ut till landet med Charlie och hämta mig i stan på lördag men nu blir det nog så att jag följer med dem ut direkt. Jag ska ta det SÅ lugnt i helgen och bara ägna mig åt vila och återhämtning!

Listan hittade jag hos min älskling Forni, tack för den!

6 kommentarer



11:48 | July 29, 2018

tillbaka på landet

Borta bra men hemma bäst!

Eller vad säger ni? Jag har lagt en helt fantastisk vecka och semester på Mykonos bakom mig men jag tar med alla minnen för resten av livet. Vi valde ju en helt ok sommar att inte vara utomlands så mycket. Vi brukar vara bortresta 3-4 veckor under sommaren men jag skulle nästan säga att jag njöt lika mycket av den här enstaka veckan som jag brukar göra när vi är borta i flera veckor.

Det har ju såklart också allt att göra med våra fantastiska vänner som har gjort den här resan till en av de bästa i mitt liv. Jag har fotat väldigt sporadiskt och ska gå genom alla bilderna senare och hoppas jag kan få ihop till ett inlägg men det borde gå bra.

Nu ska jag landa i ytterligare två veckors semester här ute på Värmdö innan alla är tillbaka i stan och allt jobb drar igång på allvar igen. Inte mig emot, jag kommer ägna dagarna åt att läsa böcker, äta god mat och mellan varven kommer jag blogga och jobba med mitt företag. Det är en hel del saker som måste klaffa nu under augusti och jag smygstartar lite redan nu så att jag känner mig i fas när veckorna återigen blir hektiska.

Ha en fin söndag så hörs vi i morgon!

0 kommentarer



10:18 | July 15, 2018

3 saker ni inte visste om mig – spindelkontroll, beroende av väderleksrapporter och minskat alkoholintag

Jag gör ständiga spindelkontroller på landet 

Jag har aldrig varit ett stort fan av spindlar och under åren i lägenhet har jag nästan helt vant mig av vid de små krypen. Jag har aldrig hittat en spindel hemma i stan så jag fick en smärre chock första sommaren vi spenderade på landet. Huset är ju byggt mot ett berg och jag blev förvarnad av en vän om att spindlarna trivs bra i den miljön och ofta växer sig riktigt stora. Så sant som det var sagt och det har slutat med att jag kontrollerar varenda plagg jag tar på mig, sängen innan jag går och lägger mig, min morgonrock innan den åker på, skor och alla möjliga prylar. X antal spindlar har även dammsugits upp genom åren och jag får för mig att “the revenge of the spinders” kommer när jag minst anar det. Att jag typ vaknar upp mitt i natten och sängen är full av spindlar eller något. Fruktansvärda tanke!

Jag är beroende av väderleksrapporter

Jag är ganska duktig på att inte använda mobilen så mycket så länge jag inte jobbar. Något jag däremot kollar flera gånger om dagen är väderappar. Kanske har det något att göra med att jag är kontrollmänniska? Haha! Jag vill i alla fall ha stenkoll på vädret så att jag kan planera mina dagar. Regnar det vill jag klä mig därefter och ska det bli sol kanske jag bokar in ett lunchmöte på någon härlig uteservering. Ja, ni förstår! Däremot har det eskalerat lite på sistone och jag kan kolla vädret 5-6 gånger varje dag, jag jämför dessutom olika väder-appar. Smhi, Yr och WorldWeatherOnline är mina mest besökta.

Jag dricker inte så mycket längre

Jag har festat mycket i mina dar och började att dricka när jag var ganska ung. Jag har haft så roligt och ångrar absolut ingenting men de senaste åren sedan mamma och Matti gick bort så har jag gradvis trappat ner mitt drickande. Jag fick nämligen otroligt mycket bakisångest och ovanpå sorgen så blev det outhärdligt. Idag händer det sällan att jag släpper taget helt och blir riktigt full och många av mina vänner skulle nog beskriva mig som den som dricker minst i gänget. Det har inte varit helt självklart i alla sällskap och jag får ofta försvara varför jag inte dricker så mycket, det är ingenting jag tidigare har reflekterat över men jag har enorm respekt för de som väljer att vara nyktra sedan jag tog beslutet att inte dricka lika mycket. Jag har garanterat själv någon gång ifrågasatt någon som inte dricker i samma takt som mig och det ångrar jag idag när jag nu vet hur ofta man får försvara sitt val att inte kröka ner sig varje gång man dricker alkohol. Jag har tur som har otroligt mycket överskottenergi och det händer ofta när jag går ut att festar att jag är ute tills ställena stänger men max petar i mig 2-3 glas bubbel under hela kvällen. Nästan varje gång jag går ut nuförtiden får jag tacka nej till shots och jag upplever att många blir ännu mer taggade på att supa ner mig när jag berättar att jag sällan dricker starksprit längre, konstigt det där och jag skulle vilja påstå att jag t.o.m. är mycket roligare när jag får dricka i min egen takt, blir jag för full blir jag bara stel och försöker undvika att sväva ut så att jag inte tappar kontrollen. 

Någon som känner igen sig i något av ovan?

14 kommentarer



13:37 | July 11, 2018

24 fruktansvärda timmar

Hej på er!

Ledsen för min frånvaro, vi skulle egentligen ha varit på Gotland sedan igår men när jag kom hem från stan i måndags så mådde Charlie inte bra. Det började med lite hosta i helgen men hon kan få det ibland om hon har fått i sig något skräp från golvet och hostan brukar gå över av sig själv på en dag eller två. På kvällen blev hostan allt värre och runt åtta-tiden började hon dessutom andas väldigt tungt. Då tog vi direkt beslutet att åka in med henne till djursjukhuset.

Det blev en 50 minuter lång bilresa med en orolig liten hund som låg i mitt knä och Charlie som brukar älska att åka bil fick ingen ro. När vi kom fram till djursjukhuset i Danderyd så fick vi komma in i ett litet rum direkt. Veterinären kom och kollade på henne och eftersom hon har haft en hjärtklaff som inte riktigt har jobbat som den ska så misstänkte vi direkt att det var något med hjärtat.

Veterinären konfirmerade våra farhågor och jag vet inte vad det är men när det gäller mitt lilla hjärta så kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Vi pussade på henne och jag försökte skärpa till mig för att hon inte skulle bli mer stressad, när de sedan kom och bar iväg henne så brast det helt. De skulle röntga hjärtat och lungorna efter vätska och om hjärtat såg ut som det hade tagit för mycket skada hade vi behövt avliva henne direkt.

Jag hade så klart läst på en massa på nätet innan och visste att det är en fruktansvärt plågsam död när det kommer vätska i lungorna, det är som att drunkna långsamt. Det var de längsta 20 minuterna i mitt liv! Jag grät hejdlöst och gick fram och tillbaka i det lilla rummet medan vi väntade. Mattias som inte riktigt hade förstått allvaret innan vi kom till veterinären satt i chock och jag kunde inte sluta jämra mig. Min starkaste känsla när jag tänker på att Charlie inte längre skulle finnas i mitt liv är att jag inte skulle ha någonting kvar att leva för.

Det känns så otroligt orättvist mot allt annat fantastiskt jag har i mitt liv men jag kan inte hjälpa att jag känner så. Hon har varit min trogna följeslagare i elva år och framförallt de senaste fem åren som hon har bott tillsammans med mig i Stockholm efter att mamma gick bort. Ni som har följt bloggen ett tag vet att det var mamma som köpte Charlie och min bror som valde ut henne. Hon är den starkaste länken som finns kvar mellan mig, mamma, Matti och saknaden efter dem. Varje gång jag tänker på att jag någon dag kommer förlora henne så river det upp en massa hemska minnen.

Till slut kom de tillbaka med vår lilla älskling, det var en assisterande veterinär som berättade att det var två andra veterinärer som i detta nu diskuterade vad man hade sett på röntgen och skulle komma in till oss så fort de var klara. Kvinnan kunde knappt se mig i ögonen och då anade jag det värsta. Ett par minuter gick innan de kom tillbaka med beskedet att lungorna hade klarat sig helt ok och var inte så vätskefyllda som de först hade trott och hjärtat såg bra ut, vilken lättnad!

De förklarade att Charlie skulle behöva läggas in för intensivvård med vätskedrivande tabletter och hjärtmedicin över natten. Då hade hon redan fått lugnande och började hosta med ett gurglande, bubbligt ljud. Det var så fruktansvärt att lämna henne men vi förstod att vi inte skulle dra ut på tiden utan låte henne få vård direkt så vi gick gråtandes därifrån. Vi tog beslutet att sova i lägenheten i stan över natten så vi hade nära till djursjukhuset om läget skulle förändras, man vet aldrig hur de svarar på medicinerna nämligen.

Det blev en lång natt, till slut somnade jag helt utmattad efter alla tårar på soffan och låg med mobilen precis vid örat på högsta volym så att jag inte skulle missa något samtal. På morgonen vaknade jag och kände mig genast lite lugnare när ingen hade ringt under natten. Vi gick runt i någon sorts dvala, fick ingenting gjort, gick ner till Saturnus och åt frukost till lunch och precis när vi hade kommit innanför dörren i lägenheten igen så ringde veterinären.

Charlie mådde mycket bättre och vi skulle få hämta henne vid tre. Lyckan! Väl tillbaka på djursjukhuset så förklarade veterinären att hon hade svarat bra på medicinen som hon kommer fortsätta att ta resten av livet och att det här är det vanligaste hjärtfelet som många medelålders och äldre hundar får. De bokade in ett återbesök i början av augusti för att se hur hon mår då och tills dess ska hon vila och bara få göra precis vad hon själv orkar och vill.

På kvällen igår när vi kom tillbaka till landet hade vi stenkoll på hennes andning som helst inte ska ligga på mer än runt 30 andetag per minut. Jag grät lite mer när hon låg hos oss i soffan, av ren lättnad och tacksamhet för att allt har gått så bra. Charlie sov mellan oss i sängen hela natten och var jätteglad och pigg i morse. Nästan så pigg så att jag blir orolig för att hon ska överanstränga sig, haha.

Nu när stressen har lagt sig och hon lugnat ner sig efter sjukhusbesöket så är hon precis som vanligt igen och jag måste nypa mig själv i armen för att förstå att hon fortfarande finns med oss. Jag tar däremot inte ut något i förskott och är fortfarande väldigt uppmärksam på hennes andning och mående. Vår lilla familj är helt slut av den här lilla persen och kommer nog ligga på soffan och mysa och titta på film hela dagen idag också.

Piggast av oss alla är vår lilla Charlie som antagligen inte riktigt förstår vad som har hänt. Oron av återfall kommer så klart följa med oss och Charlie kan leva och må bra resten av livet men hon kan även drabbas av hjärtsvikt igen och då behöva höja sin medicindos. Vetskapen om det känns som för mycket att mäkta med just nu så vi kommer försöka att ta en dag i taget och bara känna tacksamhet för varje stund vi får med henne, vår lilla älskling.

Självklart är det en massa frågor och funderingar som snurrar runt i mitt huvud så om någon annan har erfarenhet av hjärtproblem hos hundar får ni gärna dela med er av tips och råd. Hur ska vi tänka nu? Vad mår Charlie bäst av osv! Jag kommer ta resten av dagen ledigt och mysa med min älskade hund som ligger tätt intill mig i soffan när jag skriver det här inlägget.

Jag är tillbaka som vanligt här i bloggen i morgon igen!

31 kommentarer




09:58 | June 29, 2018

att hålla sitt kontrollbehov under kontroll

Hej på er!

Jag känner att jag behöver prata med er om en grej, något som jag trodde att jag hade kontroll över men som har eskalerat den senaste veckan igen, nämligen mitt kontrollbehov. Vet ni vad 80/20-regeln är? Den innebär att 20 procent av det du gör står för 80 procent av resultat och 80 procent av det du ägnar din tid åt endast står för 20 procent av resultatet. Intressant va?

Jag brukar ju undvika att fota på platser som är för “stökiga” för annars kan jag lätt sätta mig och ta bort alla fimpar och skräp på bilderna i Photoshop. Japp, precis som att jag städar hemma i lägenheten och på landet så “städar” jag mina bilder och ett steg i att sluta med det och försöka bli lite mindre av en perfektionist är att faktiskt berätta om det för er.

Jag hör ju hur galet det låter nu när jag skriver det och det är något jag verkligen kämpar med varje dag och jag har blivit så mycket bättre! Jag måste dessutom tänka på att inte Matilda ska uppfatta det som kritik när jag går in och gör småändringar i texter hon skrivit eller bilder hon fixat. Vid det här laget känner hon mig så bra men det blir ju också tröttsamt och oinspirerande för henne i längden.

Jag gillar så klart mitt sinne för detaljer och jag vet att det har tagit mig dit jag är idag, men jag vet också att ni ofta efterfrågar lite mer avslappnade vardagsbilder och anledningen till att jag är dålig på att dela med mig av dessa är för att jag inte tycker de är fina nog för bloggen, haha. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, orimligt höga krav ibland och jag har gett mig fan på att bli mer effektiv och då krävs det att jag chillar ner lite.

Nya Linn ska ju inte bry sig om sådant där, haha! Det var ett av mina nyårslöften som ni kan läsa om här. Jag vet att jag är lite knäpp med mina bilder och texter och därför är det väldigt bra för mig att ha Matilda. Med hjälp av hennes ögon så ser jag lättare att något duger som det är och eftersom hon fixar alla mina outfitbilder nu så behöver jag inte sitta och stirra på dem i evigheter och städa bort grejer.

Självklart lägger jag mig i ibland ändå men jag brukar alltid förklara för henne att om jag hade gått in på någon annans blogg eller Instagram och sett den där bilden, läst den där texten eller kollat på det där collaget så hade jag tyckt att det var hur fint som helst men när det handlar om mig själv, min blogg och något jag ska leverera så duger det inte. Visst är det galet?

Jag försöker alltid att tänka på 80/20-principen när jag snöar in mig på för mycket detaljer för jag vet att ni läsare knappt kommer märka de där fimparna på marken ändå. Istället borde jag lägga min tid och energi på annat som ger bättre avkastning men den senaste veckan har det bara inte gått. Jag ramlar tillbaka i mina gamla beteendemönster och vill mig ta mig snabbt ut ur det så om ni andra kontroll freaks där ute har några handfasta tips för hur man kan tänka så skulle jag bli så otroligt tacksam?

Puss på er och tack för att ni lyssnade!

10 kommentarer