Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

10:49 | March 27, 2020

tack för att du kom tillbaka till mig pappa

Min pappa är fantastisk! Han är superoptimist, varm, intelligent och omhändertagande. Han älskar att läsa och lära sig nya saker vilket gör honom till ett livs levande uppslagsverk. Pappas motto i livet är att ”det finns inga problem, bara lösningar”. Han älskar att resa, är aldrig rädd för att lära känna nya människor och har alltid varit väldigt osvensk i sitt sätt. Det har jag alltid älskat lite extra mycket med honom! Han är otroligt pedagogisk och har aldrig behandlat mig annorlunda bara för att jag är tjej. Jag har fått lära mig snickra, laga elsladdar, byta däck på cyklar och oavsett vad jag har velat lära mig så har han alltid stått där med öppna armar och hjälpt till! Under de senaste sex åren har han dessutom varit både som en mamma och pappa för mig. Han har visat nya sidor som jag inte ens visste fanns! Han har stöttat mig i vått och torrt, vi har kunnat prata om allt mellan himmel och jord, han har hjälpt oss så mycket med olika byggprojekt ute på landet och slängt sig in i bilen och kört upp till Stockholm över en dag om jag har behövt honom. 

Och så finns det en annan sida av min pappa! En pappa som blev utbränd, fick tinnitus och blev felmedicinerad av en läkare. Sedan jag var åtta år gammal har min pappa därför kommit och gått lite i mitt liv. Under bra perioder har vi haft en fin relation men under många år har vi knappt haft någon kontakt. När mamma och Matti gick bort förändrades något! Pappa kom in i en bra period och vi hittade tillbaka till varandra men så i somras valde han att höja sin medicinering och då hände någonting. För mig var det som att slängas tillbaka till när jag var åtta år gammal och förlorade min pappa för första gången! Ganska snabbt tog jag beslutet att säga upp kontakten med honom. Jag bestämde mig för att börja gå i terapi för att lära mig att leva mitt liv utan honom och det var en otroligt stor sorg för mig. Han är den sista familjemedlemmen jag har kvar med blodsband. 

I januari hördes vi och bestämde att jag skulle hämta alla saker jag hade kvar hos honom efter mamma och Matti. Det slutade med att han hyrde ett släp och körde upp dem åt mig. När han var på väg hem ringde jag och kollade så att allt hade gått bra. Då berättade han för mig att han hade slutat ta sin medicin någon gång under november. För första gången på 24 år var han helt medicinfri. Han frågade vad det var jag trodde han hade för sjukdom i grunden som gjorde att han reagerade så starkt på medicinen och bad mig hjälpa honom förklara det för en läkare så att han kunde få hjälp. Jag var på väg hem från kontoret och grät när jag gick längst med Birger Jarlsgatan. 

Jag förklarade för honom att jag kommer finnas här för honom i vått och torrt om han lovar att söka hjälp! Sedan den dagen i slutet av januari har vi pratat flera gånger om dagen. Han blir mer sig själv för varje dag som går och nu skulle jag säga att han är tillbaka där vi var innan sommaren. Jag har en pappa jag kan lita på igen och vi finns där för varandra genom allt. Vi har pratat jättemycket om min uppväxt och saker som har hänt. För ni ska veta att jag i det här inlägget försöker vara så saklig som möjligt utan att hänga ut någon och jag har pappas godkännande att publicera den här texten. 

Jag ville helt enkelt berätta för er att jag har fått tillbaka honom och jag vet att ni är så många som bryr er och har hört av er. Tack snälla för allt stöd!

Jag vet också att ni är otroligt många som har gått eller går genom liknande saker! Jag fick nästan en chock när jag öppnade upp mig och började skriva om det här. Psykisk ohälsa är så mycket vanligare än vad man tror! Och kanske kommer jag berätta mer för er längre fram. Om hur jag har haft det när jag växte upp och allt sjukt jag har gått genom… Men det blir inte idag. Idag ville jag bara dela med mig av min lycka med er och inge lite hopp! Det finns hjälp att få och vägar att ta sig ur en giftig relation som äter upp en inifrån. I mitt fall så slutade det lyckligt den här gången men med min erfarenhet så räknar jag inte blint med att det här är sista vändan. Jag väljer dock att hålla fast vid hoppet om en ljus framtid och just nu känns allt väldigt bra!

Och en sak är säker, jag älskar min pappa över allt annat! Han är min bästa vän och stöttepelare och jag hyser inga agg inför det som har varit. Sedan mamma och Matti gick bort har jag alltid sagt till pappa att ”det är aldrig för sent att bli en bättre människa”. Och det bevisar han för mig varje dag igen…

Tack för att du valde rätt väg och kom tillbaka till mig pappa, jag älskar dig!


62 kommentarer



62 kommentarer om “tack för att du kom tillbaka till mig pappa”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Åh, känner med dig. Jag har också vuxit upp med en sjuk förälder…

    Reply
  • Skickar massa kärlek och styrka <3 Kram

    Reply
  • Så fantastisk att läsa detta och jag önskar er en fortsatt lycklig och kärleksfull far och dotter relation! <3

    Reply
  • Tack fina du, det betyder massor <3 Kram

    Reply
  • Jag är så glad för din skull och jag kan gissa mig till vilken slags psykisk ohälsa som åsyftas då jag själv har den i min familj (och har den själv).

    Min pappa har också lidit av psykisk ohälsa i hela sitt liv och således under hela min uppväxt. Han var en väldigt bra pappa som påminner om beskrivningen av hur din pappa var, engagerad, gjorde ingen skillnad på mig och min bror etc. Men det fanns även en annan sida av min pappa som var arg, som inte släppte in någon i sitt liv, som svek familjen gång på gång och emellanåt struntade i oss barn. När jag var i lågstadieåldern och mina föräldrar upptäckte att även jag led av psykiska besvär i likhet med min pappa började han undvika mig. Jag tror att jag påminde honom om de problem han själv hade. I min livslånga kamp med min psykiska ohälsa har min pappa låtsas som ingenting. Första gången han sa att han älskade mig var när jag begick mitt första suicidförsök, då var jag 21 år. Det var enda gången min pappa visat äkta kärlek för mig. Mina föräldrar skilde sig när jag var vuxen, då uppdagades en bild av min pappa som jag helst sluppit höra. Sedan skilsmässan har min pappa blivit en främling i mitt liv. Han vägrar erkänna eller ta tag i sina psykiska problem trots att jag bett honom flera gånger. Han försvinner allt längre ifrån mig och min bror och de få gånger jag pratar med honom ställer han aldrig en fråga om hur jag mår eller vad jag gör.

    Jag förstår hur komplicerat det kan vara att hantera en människa som beter sig obegripligt och som man samtidigt inte klarar av att släppa. Bandet till en förälder kan ibland kännas som en förbannelse. Man älskar dom så mycket men i situationer där de inte behandlar en bra blir kärleken nästa en gift. Jag har under många år varit beroende av att få pappas bekräftelse, just för att den var omöjlig att få. Jag har gått i terapi för att acceptera situationen och lära mig att jag kan få lova att älska min pappa i egenskap av just pappa, men jag behöver inte tycka om honom som person. Men det är svårt.

    Du är otroligt modig som skriver så rakt och ärligt om din upplevelse med din pappa. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får behålla den fina relation som ni i grunden verkar ha. Tack för att du delar med dig ❤️

    Reply
  • Hej fina du! Tack för att du delar med dig av din historia. Jag hoppas att det här kan vara ett forum där de som gått genom liknande saker kan stötta och rå om varandra. Den här bloggen har i alla fall alltid varit ovärderlig för mig eftersom jag aldrig har behövt känna mig ensam i det jag går genom, oavsett vad det har varit. Så tack för det! Jag beklagar verkligen och jag känner med dig. Jag är rätt säker på att om det nu visar sig att pappa har en diagnos så hade min bror samma men det dröjer ett tag innan vi får veta. Han har fått en remiss för utredning men inte någon kallelse än och nu med tanke på Covid-19 så antar jag att det dröjer ytterligare. Jag hoppas att allting i slutändan löser sig så bra det bara kan för dig också och att du får den hjälpen du behöver. Jag skickar en massa kärlek och styrka. Kram och ta hand om dig så länge!

    Reply
  • Men åh så fint, tack för att du delar med dig Linn <3

    Reply
  • Jättefint. ❤️Håll hårt i varandra.

    Reply
  • Det lovar jag att jag ska göra 🙂 Kram <3

    Reply
  • Tack själv för din kommentar fina du! Kram <3

    Reply
  • Åh vad fint! Känner med dig! Min mamma är världens snällaste men dock alkolist och det är inte lätt. Men jag slutar aldrig älska henne trots det.

    Reply
  • Vilken text gumman, blev helt tårögd av lycka. Du har en helt fantastisk pappa, och han har en alldeles underbar dotter. Pga av dig mar jag mycket bättre och efter snart sju ar känner jag mig äntligen som mig själv igen efter att min pappa gick bort…några dagar innan din mamma! Tack for allt… / Kram C

    Reply
  • Wow, vilka fina ord, tack snälla! Jag beklagar verkligen sorgen efter din pappa men är samtidigt så glad att jag har kunnat hjälpa dig på något sätt. Kan jag genom att dela med mig av saker som jag går genom bara hjälpa några få att må lite bättre så är det värt det! Tack fina du och massa kramar. 

    Reply
  • Usch 🙁 Jag beklagar verkligen! Jag hoppas så att hon blir bättre, både för dig och hennes skull och jag skickar en massa kärlek och styrkekramar <3

    Reply
  • heja er!❤️❤️

    Reply
  • Tack fina du <3 <3 <3

    Reply
  • Ögonen tåras, av glädje till dig underbara Linn ❤️
    Massa kärlek till dig o din pappa.
    Kram

    Reply
  • Men fina du, TACK! Kram och detsamma

    Reply
  • Linn, du är fantastisk och värd allt❤️💪🏼

    Reply
  • Tack gulliga du, vad glad jag blir för din fina kommentar. Massa kramar <3

    Reply
  • Åh! Att man kan bli så glad för någon man inte känner!

    Reply
  • Fina du, vad glad jag blir <3 Tack snälla! Kram

    Reply
  • Helt otroligt va din text berör, min mamma gick bort när jag var 12 och min pappa fick tyvärr problem med alkoholen efter det. För snart 2 år sedan valde han att komma tillbaka som nykter. Nu är jag 28 och vet att det kan komma bakslag men jag är så glad och tacksam för varje nykter dag vi får tillsammans.

    Reply
  • Oj, vad glad jag blir för din skull! När jag gick genom det jag gjorde i höstas och försökte förklara för de i min närhet hur det kändes så liknade jag det ofta vid att det var som att min pappa var alkoholist och hade trillat dit igen. Det är ju så det känns, oavsett vad det är som gör att de försvinner från en. Jag håller verkligen tummarna och hejar på er. Massa kramar!

    Reply
  • Skönt att läsa att hoppet alltid funnits där! All lycka till er!

    Reply
  • Tack snälla, massa kramar till dig <3

    Reply
  • Vad underbart och skönt att höra! Så glad för din skull! Tack för att du delar med dig, och vad bra att ni hittat tillbaka till varandra. Ta hand om dig och ha en underbar helg! Stor kram

    Reply
  • Tack själv, för din fina kommentar. Den betyder massor för mig. Ha en fin eftermiddag, kram <3

    Reply
  • Tack för att du delar med dig! Önskar så att jag hade en relation till min pappa. Valde att bryta kontakten efter många år av psykisk misshandel. Tyvärr är han så pass psykiskt sjuk att det inte går att förändra honom oavsett terapi eller medicinering. Har nu en egen bebis och jag kan inte förstå för allt i världen hur man skulle kunna göra något ont mot sitt barn! Det förstärkte bara min känsla av att bruten kontakt var rätt beslut. Vi var inte hörts av eller setts på åtta år. Blir så glad av att höra att ni har en så fin relation!

    Reply
  • Hej där! Vad ledsen jag blir för din skull och vad stark du är som ändå har brutit kontakten. Och jag förstår vad du menar med att man aldrig skulle göra sina barn något ont men det tror jag inte att våra föräldrar heller hade gjort om de var helt friska. Jag tror det är svårt att förstå hur det är att lida av psykisk ohälsa om man inte själv har varit med om det men jag tror du gör så rätt i att skydda ditt barn så gott du kan från det. Massa kramar och styrka till er!

    Reply
  • finaste Linn <3

    Reply
  • <3 <3 <3

    Reply
  • Sååå underbart!!! Glädjer mig otroligt mycket över att du har fått tillbaka din fina kärleksfulla pappa!! Stooor Kram 💞 ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️
    Therese

    Reply
  • Tack fina du, jag känner mig så tacksam. Kram <3

    Reply
  • Fina Linn! ❤️ Starkt av dig att dela.

    Reply
  • Tack fina du <3 Kram

    Reply
  • Fina Linn ❤️ Starkt av dig att dela!

    Reply
  • ❤️❤️❤️

    Reply
  • <3 <3 <3

    Reply
  • Vad glad jag blir att din pappa kommit tillbaka till dig =) Heja er! Jag är själv omringad av psykisk ohälsa och förstår hur svårt det är att ta tag i livet när det känns som att “The botten is nådd”, så det är starkt av honom att lyckas vända om. Det som hjälper mig att hålla mig kvar är att: skriva om tankar och händelser, läsa och lära mig om mina yttringar, meditera, träna, vila, umgås med likasinnade människor och hålla mig borta från substanser. Tack för denna strålande text, och Grattis på födelsedagen!!!

    Reply
  • Tack för din fina kommentar och jag håller med! Det är otroligt starkt att välja den rätta vägen och som du skriver så krävs det nog en hel del reflektion och självkännedom för att lyckas stanna på rätt spår. Vad grym du är! Massa kramar och ta hand om dig. 

    Reply
  • Finaste finaste Linn <3 Vad fint och starkt skrivet <3
    Kram

    Reply
  • Tack snälla du <3 Kram

    Reply
  • Finaste finaste Linn <3 Vad fint och starkt skrivet <3
    Kram

    Reply
  • Gud vilken fin text! Hoppas ni får ha en fantastiskt relation resten av era liv! Stor kram

    Reply
  • Det hoppas jag också! Tack fina du <3 Kram

    Reply
  • Blev tårögd när jag läste det här. Jag vill skicka massor av styrkekramar och hopp till dig!

    Jag själv lider av psykisk ohälsa i olika former. Så du får gärna skriva mer om det om du vill! Annars kan du också kika in på min blogg där jag skriver om just psykisk ohälsa som ätstörningar och depressioner. Kram!

    Reply
  • Hej där! Tack för dina fina ord. Det är inte omöjligt att jag kommer skriva mer om det men jag är väldigt noggrann med att inte hänga ut någon här i min blogg så vi får se vart allt leder och hur mycket jag (vi) väljer att dela med mig av. Kämpa på och fortsätt vara stark, fint att du delar med dig i din blogg och kanske kan hjälpa andra. Kram!

    Reply
  • Så glad att höra att ni återfått kontakten, på ett bra sätt. Att han har självinsikt och vill bli bättre, att ni kan prata om din barndom.
    Min mamma har ingen självinsikt, vägrar prata om hur hon beter sig, vägrar skaffa hjälp. Jag och hon är äldre än du och din pappa, jag känner att tiden är förbi. Det kommer aldrig gå att resonera med henne, hon säger de märkligaste sakerna, och har ingen känsla för mig. Jaghar dessutom en tonårsson med psykisk ohälsa, och nu med corona oro känns saker och ting ganska övermäktiga med mental stress åt alla håll och kanter…
    Stor kram till dig.

    Reply
  • Hej fina du! Jag lider verkligen med dig och vad sorgligt det är att läsa om din mamma och nu son. Jag hoppas att åtminstone han får den hjälp han behöver och kanske kan klara sig bättre än vad din mamma har gjort. De månaderna som jag bröt kontakten med pappa kändes som de längsta månaderna i mitt liv så jag lider verkligen med dig och kan knappt förstå vad du går genom om det har pågått så länge. Jag skickar en massa styrkekramar och ge inte upp! 

    Reply
  • Tack för att du delar med dig, tack ❤️

    Reply
  • Tack för din kommentar <3 Kram

    Reply
  • Så fint Linn att ni hittat tillbaka igen! Kram

    Reply
  • Kram <3 <3 <3

    Reply
  • Vad glad jag blir för er skull! Det har verkligen varit tydligt att ni betyder mycket för varandra och jag har gläds åt er fina relation.
    Min pappa är bipolär och det har inneburit en barndom från helvetet ibland men samtidigt är han min bästa vän och en av de viktigaste personerna i mitt liv. Som ung var det riktigt tufft men nu har han mått bra i många år vilket glädjer mig enormt.
    Samtidigt finns det alltid en liten oro över att sjukdomen ska ta över igen, men det är något jag får leva med.

    Men jag håller inte bara tummarna utan hela kroppen för att ni ska få många fina år tillsammans ♥️

    Reply
  • Åh, jag lider verkligen med dig! Och vet precis vad du menar. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna lita blint på att vi slipper fler återfall men jag hoppas innerligt det. Vi har ju varit med om så mycket hemska saker tillsammans och jag väljer att tro att det har gjort oss tillräckligt starka för att förstå att livet inte är detsamma så länge vi inte har varandra och vår fina relation. Vad glad jag blir för din skull att din pappa mår bra idag och tack för att du delade med dig. Massa kramar till er!

    Reply
  • Hej fina Linn <3 Kan inte annat än att kommentera vilken fin, personlig och utelämnande text du skrev <3. Vill skicka dig massa bamsekramar! Du är bäst! Kram Elin

    Reply
  • Tack för din fina kommentar, den värmer verkligen. Massa kramar <3

    Reply
  • Det var jag som frågade frågan för någon vecka sedan, Linn. Tack för ditt fina svar. Och jag känner igen mig. Bara det att det inte handlat om min pappa utan mamma. Jag hade kunnat skriva en bok om det. Och det finns idag över 500 000 barn i Sverige som växer upp med en förälder som har psykisk ohälsa och/eller missbruk. Det är oerhört många. Det är viktigt att prata om det. Jag har följt dig genom åren Linn och följde din blogg mer för länge sedan när du skrev ifrån Malmö 2009. Idag följer jag inte den längre lika mycket för du har ofta skrivit du ska prata eller berätta om saker som du inte gjort. Missförstå mig inte, det är ju din blogg och ditt liv. Men andra ämnen intresserad mig inte lika mycket. Dessutom så kan man hjälpa oerhört många barn och andra personer. Det är många som lever i det tysta, det dolda och lider oerhört mycket. Det finns mycket stigmatisering med just föräldrar. Och det är oerhört skamligt och skuldbeläggande att inte ha en förälder som kanske just är en förälder. Många barn får bli sina föräldrars förälder. Jag vet. För så var det med min mamma. Hon hade/har också psykisk ohälsa. Hon skötte sig exemplariskt på alla sätt med karriären, tjänade bra och gav mig en bra livsstil när jag växte upp. Men bakom stängda dörrar, i hemmet, så mådde hon inte bra. Jag fick växa upp tidigt. Sorgen i min berättelse är inte att min mamma gjorde något direkt fel. För det gjorde hon inte. Hon kämpade mer än någon annan och ville mer för mig än någon annan. Sorgen är att samhället svek min mamma. Hon fick inte den stöd eller hjälp hon var berättigad till. Tyvärr bidrog detta till att det också blev värre. Svenska samhället, eller systemet, är inte alltid bra och tyvärr. finns det inte mycket anhörighetsperspektiv. Om samhället visste hur stort ansvar jag tagit hela min uppväxt, hur mycket jag gjort och hur jag satt mig själv i fara för min egen mamma så hade samhället aldrig lagt skuld och skam på en ensam anhörig. Sånt tycker jag är fruktansvärt. Tycker man ska prata om anhörighetsperspektivet mer då det ofta är en stor del i det hela. Hoppas det går bättre för er Linn<3 Och prata gärna om det mer, att vara sårbar är att vara stark och genuin. Du kan hjälpa många. Våra föräldrar är inte perfekta. Jag har haft min beskärda del med mina föräldrar. Ibland har de tagit över hela mitt liv där jag inte ens fått leva mitt egna liv. Tror du kan känna igen dig. Ibland har man undrat när ska man få lov och leva sitt egna liv? Vad jag vill ha sagt är att oavsett om man har en förälder med psykisk ohälsa, missbruk, relationsproblem eller annat så är ens förälder ändå ens förälder. Och vi alla älskar också våra föräldrar oavsett vad och de påverkar oss mer än vad vi tror. Om man har en förälder med problem så vill man också göra mer för att det ska bli bättre. Mitt råd till dig Linn är att du vet säkert att det kommer att bli riktigt kämpigt, som det säkert redan varit. Ibland är det svårt för ibland vill en person inte ta hjälp eller bli bättre. Då blir man oftast ensam i det. Det finns hjälp och stöd att få bara man vill kämpa tillsammans. Slutligen vill jag säga att svenska samhället sviker många barn dagligen. Barn som aldrig hade behövt blivit förlora sin barndom i första taget. Kärlek till dig och din pappa, Linn <3 <3

    Reply
  • <3 <3 <3

    Reply
  • Åh vad glad jag blir för er skull! ❤️😭

    Reply
  • Tack snälla du <3 Kram

    Reply