Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

10:37 | January 18, 2019

den ärliga listan

1. Tre guilty pleasures?

Just nu Bare Bells Salty Peanut-glass, Cola Zero (jag är beroende och måste sluta snarast) och serier.

2. När grät du senast och varför?

När jag och Michaela satt på kontoret och pratade förra måndagen. Jag älskar att jag får dela kontor med mina vänner och ibland när vi inte har hunnit prata på ett tag så pratar vi ikapp på kontoret. Vi behandlade en hel del känsliga ämnen och det kom flera tårar. Ibland tycker jag att gråta är som ett öppet sår som inte vill sluta blöda, för när jag kom hem på kvällen såg jag ett inslag om en äldre dam på tv och så grät jag igen, haha.

3. När kan du vara dig själv till 100 %?

Nästan alltid skulle jag vilja påstå, jag har ett jobb där jag kan välja själv hur jag ska må och vara. Jag anpassar mig dock lätt till olika sociala sammanhang och efter vilket humör jag är på för stunden men jag känner sällan att jag inte vågar uttrycka mig och visa vem jag verkligen är.

4. Tre saker du avskyr?

Människor som är för på och vill lära känna mig för snabbt, en relation måste få växa fram på ett naturligt sätt. Ibland går det väldigt fort men andra gånger tar det lite längre tid.

När någon säger “men det är bättre att du gör det, du är ju så duktig på det”. Haha, ja men det betyder inte att jag inte har bättre saker för mig och anledningen att jag har blivit duktig på det är för att jag har ansträngt mig, så försök det du också.

De som klagar över sin livssituation men aldrig gör någonting åt den!

5. Hur är/var du i skolan?

Oj, vilken tid i livet snackar vi? I första till tredje klass var jag väldigt trygg i mig själv, nyfiken på livet och duktig i skolan. I fjärde till sjätte klass när jag var på väg in i tonåren så vände det helt och jag blev väldigt osäker. Jag gillade inte alls att min kropp förändrades och under nästan hela femman gick jag klädd i min storebrors pösiga kläder. När jag började i sjuan hade jag hittat tillbaka till mig själv men var på gränsen till för kaxig där ett tag. Jag som alltid hade varit en av de bästa i klassen sket fullständigt i mina betyg och käftade emot lärarna på min nya skola i Limhamn. När slutet av högstadiet närmade sig hade jag blivit lite tryggare i mig själv igen och för varje år som gick under gymnasiet mådde jag bara bättre och bättre och gick ut med riktigt bra betyg. Den bästa skoltiden för mig var helt klart universitet. Jag har alltid lärt mig saker snabbast genom att läsa det på egen hand. Då kunde jag skippa föreläsningar och jobba med bloggen på heltid så att jag slapp ta studielån. Jag fick planera min tid som jag ville och levde knappt något studentliv alls, det var ett aktivt val jag gjorde då det aldrig har tilltalat mig riktigt.

6. Vad blir du stressad av?

När saker inte blir som jag har tänkt mig, det stressar mig. Annars tror jag att jag har en ganska hög stresströskel överlag men blir jag rädd händer det att jag tappar kontrollen över mitt lugn.

7. Hur tror du att andra uppfattar dig?

Wow, vad svårt! Jag gillar däremot att få höra vad andra tycker och tänker om mig, det är nog därför jag tycker om bloggen så mycket också, för att jag uppskattar konstruktiv kritik som hjälper mig att utvecklas som person. Vanliga fördomar kan jag tänka mig är att jag väljer kille efter hans pengar, att jag är väldigt feminin (men jag identifierar mig mycket mer som pojkflicka och har alltid gjort) och kanske att jag skulle tro att jag är bättre än andra.

8. Hur uppfattar du dig själv?

Jag har nog ganska bra självkänsla och självförtroende, även om det dalade under perioder av min sorg så känner jag mig trygg i mig själv och tycker om den jag är väldigt mycket. Jag ser något bra i det mesta och är definitivt en livsoptimist. Varje dag är jag tacksam för att jag lyckades finna en mening med livet efter att jag förlorade min mamma och min bror. Däremot tror jag att det utåt uppfattades som att jag mådde mycket bättre än vad jag egentligen gjorde. Jag pratar inte så mycket om saker som får mig att må dåligt, jag bearbetar mycket på egen hand eller stänger av och det är tack vare mina vänner och er läsare som jag har lärt mig att prata om mina svagheter. Jag tycker ofta att jag har rätt men behöver inte bevisa det för andra längre och har inget behov av att få sista ordet. Det jobbigaste med mig är nog att jag är delvis pedantisk, jag vill ha ordning och reda och gillar att ha kontroll. Och så har jag väldigt lätt för att stänga av känslor, jag har ofta fått höra att jag uppfattas som kall och det är det sista jag vill vara.

9. En situation som du tycker är jobbig/pinsam?

Oj, jag är uppväxt med en pappa som inte vet vad pinsamt är för någonting, han pratar med allt och alla och vet sällan när han går över gränsen. Det är dock något av det jag älskar mest med honom och det är få saker jag tycker är pinsamma tack vare det. Jo, jag vet! Jag har både otroligt dåligt namn- OCH ansiktsminne! Jag avskyr att gå in på en fest och inte veta om jag ska krama någon eller sträcka fram handen. Det händer mig alldeles för ofta så nu har jag lärt mig att vänta in i det sista så jag ser vad den andra personen gör först. Jag ser upp till människor som kommer ihåg varenda ansikte de har sett och varje namn de har hört, en sådan person skulle jag också vilja vara.

10. Tre otippade saker om dig själv?

Jag tycker kanske inte att det är otippat för jag känner ju mig själv men många blir förvånade när jag berättar att jag tränade ju-justu i flera år, har en jägarexamen och att matte var ett av mitt favoritämne i skolan.

11. När känner du dig som vackrast?

När vi hänger på landet, jag går runt i mina mjukiskläder, osminkad med håret i en tofs och Mattias utbrister “du är så vacker” när jag känner mig som mitt mest alldagliga jag.

12. Något du funderar mycket över?

Allt mellan himmel och jord, haha! Jag ältar sällan saker som har hänt eller vad någon har sagt. Däremot går jag ofta och funderar över saker som “hur många timmar är det på ett år”, “hur kan ett plan flyga” eller “varför fungerar människor så olika” och så googlar jag mig fram till svaret. Jag reflekterar dock en del över vardagliga saker. Jag tänker genom hur dagen gick, vad som utfördes bra och inte och försöker ta med mig det till nästa gång.


14 kommentarer



14 kommentarer om “den ärliga listan”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Haha sista biten fick mig att skratta! Det kanns som att fa manniskor funderar sa mycket som jag gor. Alltsa allt satter sig i huvudet for mig! Hur kan rymden vara oandlig, den maste val ta slut nagonstans? Men om den tar slut, hur ser ingenting ut? Inget ar ju inget…men det maste ju vara nagot? Hur lange skulle det ta at flyga till stjarnan jag ser pa himlen ikvall? Varfor har djur som grodor och kangurus utvecklats till att hoppa istallet for att ga? Vad tanker min hund pa? Vad kan en hund tanka pa? etc etc etc x 1000000 haha!

    Reply
  • Alla (ja – alla) i min omgivning inkl jag själv funderar över sådana frågor konstant, så nej det är nog inte så att det är väldigt få människor som gör det, som du upplever. Stockholmare alltså………

    Reply
  • Hej ‘L’. Kanske tar jag det fel med det later som att du tog min kommentar negativt eller egocentriskt pa nagot satt? I vilket fall var det absolut inte sa jag menade. Kanske alla gar och funderar pa samma saker som jag – jag har inte diskuterat med nagon sa det ar val bara att jag inte vet! Sedan ar jag inte fran Stockholm och bor inte dar heller, kommer fran Jamtland! 🙂 Ha en bra dag!

    Reply
  • Så bra svar Sandra, jag tyckte inte att din kommentar kändes negativ på något sätt! Och ‘L’, jag uppfattar inte alls att alla tänker på sånt lika mycket som jag gör, det kanske är de du umgås med i så fall. Ofta när jag tänker högt om sådana saker så tycker jag att min omgivning fort tappar intresse och inte alls verkar lika intresserade som jag. Så precis som med allt borde vi nog inte dra alla över en gräns, inte stockholmare heller för den delen, hehe. Kram på dig!

    Reply
  • Haha, exakt så! Kul med igenkänningsfaktor för ibland tänker jag att jag lägger så mycket onödigt tid på min nyfikenhet, tänk så mycket annat jag hade kunnat åstadkomma under den tiden. Samtidigt så är jag väldigt glad att jag är så för jag lär mig otroligt mycket av det. Däremot förbjöd jag mig själv att se dokumentärer och läsa om / tänka på rymden för ett par år sedan. Det känns så ogreppbart och jag mådde nästan lite dåligt när jag insåg hur små vi är. Kram fina du!

    Reply
  • Det här var bara konstigt. De 3 saker du avskyr är alltså det där?! Herregud vad du nu verkar snobbig och dryg – fick en helt annan bild av dig nu. Trist!

    Reply
  • +1 på den.

    Reply
  • Visst? Jättemärkligt..
    @Linn – om nån vill ”lära känna dig för snabbt” kanske du ska ta positivt. Hur kan du ”AVSKY” det? Du är ingen prinsessa som man långsamt, lååååångsamt måste approcha. Men det var ju verkligen bra att veta om dig – känns fantastiskt otrevligt.
    Och att du avskyr människor som klagar över sin situation men ”inte gör något åt det”. Vart ska jag börja? Alla KAN inte göra vad som helst för att ändra saker. Du har massa pengar att välja en lall-karriär och göra saker du tycker är kul. Herregud har du ingen världsuppfattning alls? Förstår verkligen inte hur du kan avsky en sådan sak. VAD gör det dig om någon vill ventilera att hen otrivs med sin situation utan att ”göra något åt det”?

    Nej, du får ta och skärpa dig för det här var bara pinsamt och korkat. Vad hände med att du är så ”positiv” och glatt inställd till livet 😉 det sket sig.

    Reply
  • Hej där! Självklart förväntar jag mig inte att någon ska behöva tänka på hur de approachar mig, var dig själv bara. Jag förstår att mina svar kan ha misstolkats nu när jag läser dem i efterhand men jag orkar faktiskt inte ens förklara vad jag menade eller vad det var jag syftade på i just den stunden, jag tror inte att det gör någon skillnad gällande din uppfattning av mig ändå. Angående min “obefintliga verklighetsuppfattning” och att pengar alltid skulle vara lösningen på mina problem så växte jag upp med en sjukskriven mamma och i princip inga pengar alls. Jag fick sällan stöd eller hjälp hemifrån, min uppväxt kretsade mycket kring problematiken gällande min bror och jag fick ofta klara mig själv. Jag förlorade min mamma och min bror inom loppet av två månader och flera gånger under årens gång har jag kunnat välja att lägga mig ner och bara ge upp men det har jag inte gjort. Det är sällan jag har klagat för den delen också! Så ja, jag har kanske lite svårare för människor som beklagar sig över triviala saker som de faktiskt hade kunnat göra någonting åt. Det är mycket möjligt men självklart känner jag ingen avsky inför dem. Jag är ledsen om det uppfattades så. Ha en fin vecka, kram!

    Reply
  • Haha, vilken shit storm det blev här då! Ibland går saker väldigt snabbt och jag hoppas att ni läsare tar i beaktning att jag också bara är människa när ni läser mina texter. Jag svarade på frågorna väldigt hastigt och var på ett visst humör när jag gjorde det. Jag uppfattade frågan mer som tre saker jag ogillar, avsky är ett otroligt starkt ord så klart och jag känner sällan avsky faktiskt. Utifrån mina erfarenheter den dagen och tankar som befann sig i mitt huvud just då så skrev jag tre saker jag kunde komma på som jag ogillar. Jag är ledsen om någon tog illa upp, det var inte meningen! Jag lägger till snobbig och dryg på listan över fördomar då helt enkelt, haha. Kram på dig!

    Reply
  • Älska sådana inlägg ! Keep it up;)

    Reply
  • Tack fina du, kram och ha en fin vecka <3

    Reply
  • Vad synd att du fick skit för det här inlägget. Jag älskar när du vågar vara ärlig och ”mänsklig”, alla har saker som man stör sig på! Och vissa dagar kanske man känner avsky för de sakerna, eller bara uttrycker sig operfekt (jag gör det varje dag). Jag hoppas att du fortsätter att skriva som du faktiskt känner och inte rädd för att trampa någon på tårna. Jag tror att de flesta av dina läsare uppskattar dina personliga inlägg och har överseende med fel ordval i mellanåt, jag menar- man märker ju tydligt att du inte menar något illa i din text :-)!
    Du är otroligt duktig på att svara på kritiken på ett sakligt sätt. Jag hade blivit sur och käftat emot haha tur att jag inte jag en blogg!! Hej hej Kram på er alla

    Reply
  • Alltså, vad vore jag egentligen utan mina läsare som kommer till mitt försvar så som du precis gjorde? Tack snälla för det och du sätter verkligen fingret på precis vad jag känner. Jag vill inte alltid behöva moderera mina tankar och känslor för att det ska passa alla. Jag tror att många bloggare, inklusive jag, har blivit försiktigare med hur vi uttrycker oss just för att det så lätt kan misstolkas och användas emot oss. Därför är det så skönt att ibland få skriva rakt från hjärtat utan att tänka så mycket! Att svara sakligt på kritik är definitivt något jag har lärt mig av att ha en blogg, jag har förstått att jag aldrig kommer kunna vara alla till lags, hur mycket jag än försöker och det har varit en nyttig insikt för mig att ta med mig även i det “verkliga” livet. Tack för din kloka kommentar, kram!

    Reply