Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

08:17 | November 27, 2018

att älska sig knäpp

Den här tjejen alltså!

Hon är det absolut bästa jag har, det finns ingen eller inget som gör mig lika lycklig som Charlie. Och ni behöver inte vara oroliga för att Mattias ska bli ledsen när jag skriver så här för han känner precis likadant, haha. Vi är väldigt klara över att det här är vår lilla älskling och att hon och hennes välmående går före precis allt!

Jag tänkte lite på hur jag skulle skriva det här inlägget i förväg och hur jag ska lyckas förklara min kärlek för Charlie så att ni förstår men jag kom inte riktigt fram till något. Istället skriver jag bara och så får vi se var vi hamnar. Ni vet ju redan att Charlie är den starkaste anknytningen jag har kvar till min mamma och bror som gick bort för några år sedan. Det var mamma som ville köpa hund och det var min bror som valde ut henne, sedan älskade vi henne alla tre och delade den kärleken tillsammans.

Jag har ibland fått höra att det måste vara därför hon betyder så mycket för mig, men jag vet helt ärligt inte. Visst har vi varit med om mycket tillsammans, hon räddade verkligen mig ur min djupaste sorg men jag har också varit nära att förlora henne ett par gånger. Jag glömmer aldrig när Charlie var så sjuk så att jag fick vaka över henne i flera dygn utan att sova en blund. Hjärnan fungerar ju inte riktigt när man inte sover och jag kunde svära på att när den pärsen väl var över så kändes det som att jag själv hade fött den här lilla hunden, så starkt var vårt band. Och ja, det är ok att ni tycker att jag är knäpp när ni läser det här, det tycker jag också.

Charlie är ju elva år gammal, hon fyller tolv i mars och sedan hon fick hjärtsvikt i somras så kan jag inte sluta tänka på att jag någon dag kommer förlora henne. Vi var hos veterinären igår och allt såg jättebra ut, förmaket i hjärtat har blivit mindre och är nu i samma storlek som på ett helt friskt hjärta. Hennes njurar har inte påverkats av medicinen, EKG:et är fullt normalt, de vill sänka hennes medicin och det här är alltså JÄTTEBRA besked. Jag är så lycklig för det!

MEN, varje gång jag ser på henne, varje gång hon går efter mig på kontoret, när hon sträcker ut sig i sängen på morgonen (hur mysiga bilder på tal om det?) och jag får borra ner min näsa i hennes päls och pussa henne på nosen mellan ögonen som hon älskar så mycket så kan jag inte hjälpa att känna mig lite ledsen samtidigt. Tanken på att jag inte kommer få ha henne resten av livet har satt sig som en sten över mitt bröst!

Det är så otroligt olikt mig, jag är van vid att ta en dag i taget och att vara lycklig här och nu! Men tro mig, jag har försökt tänka annorlunda, i helgen sa jag t.o.m. till Mattias att jag funderar på att gå och prata med en terapeut. Jag behöver någon som kan skaka om mig och få mig på bättre tankar. Jag behöver verktyg för att släppa min rädsla och istället få njuta fullt ut av tiden jag har kvar med henne.

Igår bestämde jag mig för att om det inte blir bättre innan jul så kommer jag gå och prata med någon om det men tills dess så undrar jag hur ni andra djurägare tänker? Försöker ni bara att inte tänka på det eller vad är tricket? Jag känner mig så överdriven och ibland undrar jag om det är fel på mig för att jag älskar min hund så mycket men jag tycker det känns som att jag kommer förlora en alldeles för stor del av mig själv den dagen det sker och jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara det också.


27 kommentarer



27 kommentarer om “att älska sig knäpp”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hej Linn! Så underbart skrivit om kärleken till sin hund❤️ Liksom för dig så betyder min hund Timmy allt för mig o blir lite rädd i bland, för vi vet att vi bara har dom en kort tid i våra liv.
    Kram från Exceedleena

    Reply
  • Hej fina Leena! Jag förstår verkligen, alldeles för kort tid. Kram <3 och ta hand om dig och Timmy!

    Reply
  • Åh! Jag vet precis hur det är, vi har dock två katter och jag kommer ofta på mig själv med att sitta och fånle mot dem när de gör något sött. Vår yngsta katt springer alltid och möter mig när jag kommer hem medan vår äldre katt spelar mer cool och kommer efter lite sakta och makligt. Jag har tänkt på vad jag gör när någon av dem går bort men oftast inte. Jag tror det kommer när de blir äldre och behöver veterinärvård för så var det med den katt jag hade när jag växte upp. Han blev visserligen 21 år så riktigt gammal. Men han lever på något sätt kvar ändå i och med att vi pratar om honom ibland. Jag tror att jag bara är tacksam så länge våra katter lever och gör sina små egenheter. Jag känner dock att jag slutade tänka på döden för vår äldsta katt när vi valde att köpa en ny. Inte för att jag inte oroar mig, men det är inte lika pågagligt. Känner du att du behöver prata med någon så gör det. Ta hand om dig ❤

    Reply
  • Hej fina du! Tack för din kommentar. Åh, jag hade en katt när jag var liten som hette Mischa och jag tänker fortfarande på honom ibland. Jag har fått tips om att skaffa en hund till och att det ska kännas lättare då men jag vet inte om jag någonsin skulle skaffa en hund själv. Charlie var ju mest mammas hund och även om jag tagit mycket ansvar för henne och alltid älskat henne som min hund så halkade hon in på ett bananskal i mitt liv. Och helt ärligt så tror jag inte att någon hund i världen hade kunnat bota min rädsla för att förlora henne nämnvärt, men vad vet jag.

    Reply
  • Din karlek till Charlie ar inte overdriven, den ar sa himla fin. Och jag forstar – jag har tva katter och tva hundar. Jag alskar dom mer an vad jag kan forklara. En av mina katter har jag haft langst, i sex ar, och han ar verkligen min sidekick. Jag kan inte forestalla mig en vardag utan honom. Jag forlorade hans bror for tva ar sedan, till njurstenar som bara inte gav med sig. Jag sorjde och var sa ledsen att min man blev allvarligt orolig, han kunde inte riktigt forsta att man kan alska ett djur sa mycket. Men dom ar ens familj, basta vanner..allt! Det laskiga med att ha dessa alsklingar ar att en dag maste man vara den som tar det laskiga, hemska beslutet att de ska fa somna in. For mig var det bland de varsta stunderna i mitt liv. Sa varfor har jag fortsatt att ha och skaffa fler djur? For att de ger ren, skar lycka och karlek. Det finns inget battre. De ger villkorslos karlek, och vi far aran att ha dem i vara liv och ge dom det basta liv vi kan. Njut av Charlie och vad ni har, det ar ju trots allt det basta som finns ❤❤

    Reply
  • Jag förstår dig precis! Bara jag tänker på att förlora min hund så börjar jag böla. ❤️

    Reply
  • Haha, åh jag känner igen mig så mycket. Bara häromdagen satt jag och tittade på Charlie och tänkte på hur mycket jag älskade henne så började jag gråta. HAHA, man känner sig inte klok!  <3 <3 <3

    Reply
  • Åh, detta kunde varit mina egna ord om min kärlek till min katt! Jag och min 10-åriga katt har ett speciellt band och hon är verkligen min och min sambos bebis (vi har inga barn). Jag och katten är dessutom båda drabbade av svåra kroniska magproblem (vad är oddsen för det?!) så ofta känner jag att hon är den enda i världen som verkligen förstår mig och mina problem det för med sig. Ibland känner jag att jag och hon är samma varelse fast i olika skepnader. Där kan man snacka om knäppt! Hon behöver specialkost och väldigt mycket omsorg med medicinering i perioder. Men hon har världens mjukaste päls och att klappa henne och känna hennes varma kropp är den bästa avkopplingen när man är stressad eller upprörd. Hon gör mitt liv så mycket bättre och jag är så tacksam för henne! När hon nu fyllde 10 så kom tankarna på att hon börjar bli gammal och eftersom hon har en historia med krasslig hälsa så är jag självklart orolig. Men då jag nyligen förlorat min pappa så tänker jag att INGET kan vara värre än den fruktansvärda sorg och förtvivlan jag går igenom nu och nu orkar jag inte ens tänka på hur det skulle vara utan henne. Det är FÖR jobbigt och den sorgen får jag ta när den kommer. Just nu är jag så tacksam över att hon finns hos mig och att hon lyser upp min tillvaro. När jag tittar in i hennes fina ögon och så känns det nästan som hon kan läsa mina tankar och jag vet jag att hon saknar kattmorfar lika mycket som jag saknar min pappa. Jag tror att du kommer få ha din Charlie länge till och det bästa du kan göra är nog att bara vara tacksam för henne, gosa, leka och försöka förtränga kommande sämre tider. Den dagen, den sorgen helt enkelt.

    Reply
  • Hej där! Åh vilket fint band ni verkar ha <3 Så mycket kärlek och förståelse. Ja, jag antar att det är vad jag måste göra men det är så svårt. Kram och ta hand om er <3

    Reply
  • Jag känner samma sak för mina djur. Kärlek från djur är så ren, äkta och villkorslös ❤️

    Reply
  • Jag håller med, och de dömer inte <3 Kram fina du!

    Reply
  • Tycker inte alls det låter överdrivet. Kan själv slås av den tanken ibland för även om våra katter är förhållandevis unga så har den ena artros och den andra, som är min lilla skugga och alltid, alltid hos mig, har verkligen nästlat sig in under huden och när hon inte är där känns det som att något fattas mig. De blir ju familjemedlemmar och klart att det innebär en sorg den dagen de lämnar oss. Men jag kan tycka att det är absolut finns en poäng att söka hjälp och se om det finns verktyg som du kan använda dig av om du märker att den kommande sorgen begränsar dig från att njuta av tiden som ni har nu. Det är inte överdrivet utan snarare klokt och insiktsfullt!

    Reply
  • Jag förstår precis, var glad att de är unga fortfarande, det blir om möjligt ännu mer påtagligt när de blir lite äldre <3 Ja, det får nog bli så för det blir tyvärr inte bättre. Kram <3

    Reply
  • Jag känner precis likadant för min hund nova,hon är 11 år och otroligt smart,kan många ord o flera meningar.Hon kom från ett missbrukarhem när hon var 8mån och hon valde mig verkligen bokstavligen,pappa hade henne först men varje gång jag var hemma hos honom sprang hon till min bil o ville med mig.Så vi har hållit ihop i över 10år o hon är det bästa i livet.Jag blir så ledsen att hennes liv snart är slut,hon har varit min bästa vän någonsin o att jag har kunnat ge henne ett långt o friskt o lyckligt liv gör mig varm!Jag kommer finnas för henne även sista dagen o mer därtill.Tänk att för en hund är du hela dennes liv men din hund finns bara en kort del av ditt❤ Djur är det bästa som finns.

    Reply
  • Alltså, det är något av det finaste jag har läst, att hon valde dig. Jag håller med, djur är fan det bästa som finns och precis som du skriver så är Charlie så otroligt smart! Ibland undrar jag om jag hade känt lika starkt för henne om hon inte var det, hon är liksom så mycket personlighet i en så liten hund vilket jag älskar så mycket. Jag hade så klart älskar henne lika mycket men på ett annat sätt. Som det är nu så känns hon som en del av mig som jag inte kan leva utan. Kram och ta hand om er!

    Reply
  • Kunde varit jag som skrev din text. Så mycket kärlek jag har för mina två hundar, finns inte ord. De betyder mer än något annat och annan, vilket min sambo vet om och även han känner lika för dem. Våra två killar är dock relativt unga, men bara av tanken på vad som komma skall får det att brista i mitt hjärta. Det gör på riktigt ont där. Vilket jag aldrig känt innan. Håller med ovanstående, djur är det bästabästa som finns <3 tack för en fin blogg och för att du delar med dig om dina dagar med lilla Charlie också!

    Reply
  • Jag håller verkligen med! Det gör fysiskt ont i hjärtat när jag tänker på att jag skulle förlora Charlie och jag har aldrig känt så tidigare heller. Tack själv för din fina kommentar, kram! 

    Reply
  • Inte överdrivet, bara fint! 😍

    Reply
  • Tack gulliga du <3 kram

    Reply
  • Förstår precis hur du tänker. Kände exakt så för min hund också. Har var verkligen mitt allt. Fanns vid min sida var jag än gick. I april fick han somna in (Berner Sennen som blev 12,5 år) och det är utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Är idag, 7 månader senare fortfarande så ledsen. (Tårarna rinner när jag skriver detta) Gick faktiskt till en terapeut och det hjälpte lite så det är nog en bra idé. Har så smått börjat fundera på en ny hund. Det tar förstås inte bort sorgen men tanken på en ny valp gör att det ändå känns lite lite lättare. Ville egentligen bara säga att jag tänker på dig och förstår precis dina tankar och vad du går igenom.

    Reply
  • Fina du, jag känner verkligen med dig och beklagar sorgen. Det är många här som förstår precis vad du menar i alla fall och du är inte ensam. Skönt att höra att någon annan gått i terapi av samma orsak för jag känner mig ju lite knäpp men nu när jag har läst alla era fina kommentarer förstår jag att det inte är något ovanligt att känna så starkt för sitt djur. Kram kära du och tack för din fina kommentar och omtanken. 

    Reply
  • Vad hände med din mamma och bror??:/ <3

    Reply
  • https://linnherbertsson.se/tag/min-bror/
    Här står det lite om Linns mamma och bror

    Reply
  • <3

    Reply
  • Min bror gick bort i en överdos och min mamma gick bort i spridd bröstcancer två månader senare. Det är några år sedan nu och jag skrev mycket om det i blöjan men om du är hyfsat ny här i bloggen så förstår jag att du missat det. Du kan läsa lite fler inlägg jag skrivit om det här https://linnherbertsson.se/tag/min-mamma/ Kram. 

    Reply
  • Så fint skrivet om din hund <3 Jag känner så igen mig. Min hund är trots allt bara två år, men ofta tänker jag ändå på att han någon dag inte kommer att finnas med oss.
    Han bröt benet vid den här tiden förra året och det var otroligt jobbigt. Ena frambenet var helt av men som tur är rakt på mitten av benet och därmed inget komplicerat benbrott. Han är helt återställd idag men tänker fortfarande ofta på om något liknande eller värre skulle hända honom. Jag försöker se det som att jag är lycklig varje dag jag får ha honom hos mig och tänker att vem vet han kanske blir världens äldsta hund och lever hur länge som helst.
    Förstår att det är mycket svårare att tänka så när du har en äldre hund. Men världens äldsta chihuahua blev faktiskt hela 26 år! Så försök tänka att Charlie kommer att finnas med dig väldigt, väldigt länge till och att det inte lönar sig att tänka på vad som händer sen, även fast det är svårt <3 Kram!

    Reply
  • Alltså åh vad glad jag blev av din kommentar! Det vore drömmen om Charlie blev 26 år gammal, haha, så länge hon får må bra och inte ha ont så klart. Det är säkert högst osannolikt att hon ens skulle bli över tjugo men din kommentar fick mig att bli lite gladare i alla fall så tack för det. Och vad glad jag blir att det gick bra med det brutna benet. När Charlie var två tänkte jag att jag älskade henne så mycket som det går att älska en hund men kärleken växer ju sig starkare för varje år som går också, galet. Kram fina du! 

    Reply