Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

11:07 | October 5, 2018

om yoga, skakmeditation, tårar och att släppa taget

Jag tänkte dela med mig lite av min upplevelse i helgen när jag var på yogaretreat!

Det var en fin tanke av mig att ha med kameran, haha, men mitt fokus låg på allt annat än att ta bilder och jag kom hem med ett lika tomt minneskort som när jag åkte dit. Ni som har följt bloggen vet att jag har yogat i 4-5 år nu och jag har varit på några yogaretreat tidigare. Då har det varit mer fokus på teknik och att utveckla mina yogaposer än just meditation.

Den här gången var raka motsatsen! Jag har jobbat mycket det här året, känt mig i fas under den större delen av tiden men just förra veckan blev allting bara lite för mycket. Jag har yogat lite för lite för att ha mer tid åt att jobba och även om jag vet att det stjälper mer än hjälper så är det så lätt att glömma bort hur bra träning och aktivitet är, inte bara för kroppen utan även för mitt sinne.

När vi satte oss i bilen och åkte iväg till Gålö och Yogiakademins retreat som Josefine bjöd in till var mina axlar nästan i höjd med mina öron och jag andades väldigt ytligt. Stress! De som känner till min yogapraktik vet att jag främst fokuserar på fysik och styrka, det har blivit en del av min meditation. Att ta i så hårt så att jag inte orkar tänka på något annat, på så sätt får min hjärna en välförtjänt paus.

Den här helgen fick jag i stället lära mig att släppa taget! Jag som ofta slarvar med min meditation och inte gillar för “flummig” yoga fick en utmaning att kalla duga. Varje pass på retreatet inleddes nämligen med skakmeditation. Haha, jag skrattar bara jag skriver det och det var jättesvårt att hålla masken när vi väl satte igång under helgen första yogapass.

Till vår hjälp hade vi ögonbindlar vilket var en jäkla tur, annars vet jag inte om jag hade klarat av det. Men med tanke på hur dåligt jag mådde förra veckan så gav jag mig fan på att jag för en gångs skull bara skulle låta mig själv släppa taget. Jag är en kontrollmänniska in i benmärgen och ligger ofta och planerar kommande dag och vecka när vi mediterar under yogapassen nere på gymmet, det är galet, jag vet.

Jag har blivit inbjuden till Yogiakademins retreat tidigare men aldrig haft möjlighet att åka, jag har följt deras framgång på avstånd och efter den här helgen förstod jag precis varför det går så bra, de har nämligen en hemlig ingrediens och den heter Josefine! Med handen på hjärtat kan jag säga att hon är topp tre bästa yogalärare jag har tränat för!

Jag glömmer aldrig när jag och andra Jossan (på bilderna nedan) var i Thailand. Då visste jag knappt vad skakmeditation (även kallat kundalini) var men det är en meditationsform där mycket fokus är på andningen men även på att stå och skaka loss. En kväll när vi bodde i hustält ute på vattnet sa Jossan plötsligt “Nej, nu måste jag skaka lite.”

Med brist på utrymme eftersom vi bodde på vattnet gick hon in i tältets badrumsdel där hon började andas och hoppa så att hela tältet skakade, jag var nästan rädd att de andra skulle tro att vi ägnade oss åt något helt annat där inne, haha, det lät så i alla fall. Men när Jossan kom ut var hon en helt annat människa, så mycket lugnare och mer avslappnad och jag minns hur jag tänkte “det där skulle jag vilja lära mig, men skakmeditation är nog ingenting för mig”.

Det är så typiskt mig att tänka så! Bara för att jag är så rädd för att släppa kontrollen och vårt första meditationspass under helgen var jättesvårt. Jag tog på mig min ögonbindel, skakade mig genom 15 minuter som kändes som en evighet och tänkte att det här kommer jag aldrig göra om igen.

Shi fick jag! För andra dagen var det Josefine som höll i passet och vi fortsatte att skaka, det var min tredje skakmeditation någonsin och trots min besvikelse från gårdagen gav jag mig återigen fan på att jag skulle ge det en ärlig chans. Och under det här passet var det bara som om någonting släppte. Mina axlar sjönk minst en decimeter bara under de första fem minuterna och vet ni vad som hände sen?

Jag började gråta! Sedan grät jag mig genom resten av passet, i hunden, i krigare ett, i krigare två och alla de andra yogapositionerna. Det var helt sjukt! När passet var över bad Josefine oss att ta fram våra anteckningsblock och skriva ner precis vad som kom till oss. Jag skrev så att pennan glödde samtidigt som att pappret blev alldeles vått av mina tårar.

Jag skrev om sorg, att släppa taget och att jag måste tillåta mig själv att sörja. För sanningen är att jag inte har sörjt mamma och Matti på över ett halvår, kanske ett år. När jag började må bra igen, någon gång under det fjärde året efter att jag hade förlorade dem, så var jag så trött på att må dåligt. Jag kände mig klar med att sörja för ett tag och stängde av!

Det insåg jag så klart först när jag släppte taget under vårt meditationspass i helgen och tårarna kom! När jag läste genom vad jag hade skrivit i min anteckningsbok i tvättstugan väl tillbaka hemma så kom jag knappt ihåg vad jag hade skrivit men det var nästan ett mantra eller en dikt som avslutades med “Du måste sluta att stänga av, sorgen efter dem kommer alltid att finnas kvar!”.

Nu gråter jag igen! Jag vet inte hur jag ska förklara det för någon som aldrig har förlorar en närstående men jag vet att det är många av er som förstår precis. Jag var så rädd för att sörja igen eftersom det tidigare har inneburit att ramla ner i ett bottenlöst, svart hål, men inte den här gången. Visst var jag alldeles slut i söndags av alla intryck och bearbetning men nu känns det snarare som att en stor sten har lättat från mitt bröst och jag har känt mig lyckligare än någonsin den här veckan.

Aldrig mer tänker jag stänga av! Eller vad fan, haha, jag är bara människa och dessutom en mästare sedan barnsben på att stänga av men jag inser också att det inte är hållbart i längden. Så i måndags gick jag på mitt första Yinyoga-pass hemma i stan någonsin. Under yinyoga-passen gör man i princip ingenting annat än att stretcha, andas och meditera. Det var alldeles underbart!

Jag vet precis hur det är att tänka att “det där är ingenting för mig” men om jag kan skakmeditera och släppa taget sådär så kan ALLA göra det! Jag kan varmt rekommendera er att testa det ett par gånger i alla fall och se vad ni tycker! Nu måste jag bara hitta någon som kör riktigt bra kundalinipass här i Stockholm, om ni har något tips får ni gärna lämna en kommentar, mitt mål är att köra minst 2-3 renodlade meditationspass i månaden från och med nu.

Puss på er och tack för att ni lyssnade!


11 kommentarer



11 kommentarer om “om yoga, skakmeditation, tårar och att släppa taget”

    Hej fina du.
    Tack för att du öppnade upp dig och skrev. Jag relaterar så mkt. Började gråta. Jag har förlorat min mamma i cancer för tio år sedan när jag var 13. Det är bara
    På senare få åren jag har slutat stänga av och börjat bearbeta det.
    Skickar lite kärlek till dig ❤️

    Reply

    Men usch, jag beklagar verkligen sorgen kära du. Vad ung du var! Jag kan inte ens föreställa mig det men vad glad jag blir att du har börjat bearbeta det till slut. Ta hand om dig, massa kramar och kärlek tillbaka!

    Reply

    Hej Linn❤️! Jag är brukar inte skriva till dig,har dock läst din blogg i många år.
    Jag är gammal nog att kunna vara din mamma. Fyllde 50 i sommar.
    Jag kände bara att jag var tvungen att skriva efter ditt inlägg om yoga och meditation.
    Har haft ett rätt så tufft liv med sexuella övergrepp och misshandel..blev tillslut utbränd..orkade inte hålla fasaden och brakade ihop. Det är 5 år sedan nu och det som hjälpt mig att bearbeta mina trauman är yogan och meditationen.
    Jag har såklart haft terapi och medicin oxå men det som gjort störst skillnad för mig är den flummiga yogan.
    Jag bor inte i Stockholm så jag är lite dålig på utbudet där men det finns ett ställe som jag hört mycket om och själv ska besöka. http://humaniversity.se/aum-meditation/index.html
    Jag älskar kundalinishaking och gör det ganska ofta hemma. Ett annat tips är att utforska kundaliniyogan..den är ju inte fysisk på samma sätt som Ashtanga tex men jag fullkomligt älskar den mentala utmaningen den ger.
    Vi behöver både yin och yang i vårt liv..en kärleksfull balans❤️ Du är supermodig och jag tror verkligen att du kommer ha nytta av meditationen. Stor kram och massor av kärlek från mig!

    Reply

    Hej på dig och tack för din fina kommentar! Jag blir så ledsen när jag läser om vad du har gått genom men samtidigt glad och hoppfull när du skriver att yoga och meditation har hjälpt dig. Ibland vet jag knappt var jag själv hade varit om det inte vore för yogan. Jag ska kika in det där stället direkt, tusen tack för tipset och kärleken, massa kramar!

    Reply

    Jag känner igen mig SÅ mycket i det där att vara trött på att sörja och att längta efter att må bra… Då är det så lätt att stänga av! När min mamma dog, ett litet tag innan din mamma dog, så gjorde jag inget annat än sörjde. Sörjde o sörjde tills jag kände mig “klar”. Så nuförtiden sörjer jag väldigt sällan, men ibland kommer det liksom ifatt en. Jag tror det är jätteviktigt att ge utrymme för sorgen regelbundet, för ju mer man stänger in den desto sämre mår man. Man ska egentligen inte vara så himla rädd för sorg, även om det är lättare sagt än gjort. För visst är det en skön lättnad man känner efter att ha gråtit av sig? Om man tillåter sorgen tror jag man mår bättre över lag <3

    Reply

    Vad skönt att höra att jag inte är ensam om det och ja, jag håller verkligen med, det är så skönt efteråt när man har gråtit ut. Någon sorts känsla av lättnad som infinner sig! Däremot är det precis som att dra ur proppen, haha, för jag har gråtit flera gånger och varit så känslig sedan jag var på yogaretreatet, men jag försöker se det som något bra. Kram och ta hand om dig, tack för din fina kommentar!

    Reply

    Tack för den här texten. Ibland läser man något vid precis rätt tidpunkt i livet. Du har påverkat positivt mer än du kan ana!

    Reply

    Hej fina du, vad glad jag blir! Kan jag bara hjälpa en person med mina inlägg så blir det värt all tid jag lägger ner flera gånger om. Kram och ta hand om dig!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här