Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

13:37 | July 11, 2018

24 fruktansvärda timmar

Hej på er!

Ledsen för min frånvaro, vi skulle egentligen ha varit på Gotland sedan igår men när jag kom hem från stan i måndags så mådde Charlie inte bra. Det började med lite hosta i helgen men hon kan få det ibland om hon har fått i sig något skräp från golvet och hostan brukar gå över av sig själv på en dag eller två. På kvällen blev hostan allt värre och runt åtta-tiden började hon dessutom andas väldigt tungt. Då tog vi direkt beslutet att åka in med henne till djursjukhuset.

Det blev en 50 minuter lång bilresa med en orolig liten hund som låg i mitt knä och Charlie som brukar älska att åka bil fick ingen ro. När vi kom fram till djursjukhuset i Danderyd så fick vi komma in i ett litet rum direkt. Veterinären kom och kollade på henne och eftersom hon har haft en hjärtklaff som inte riktigt har jobbat som den ska så misstänkte vi direkt att det var något med hjärtat.

Veterinären konfirmerade våra farhågor och jag vet inte vad det är men när det gäller mitt lilla hjärta så kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Vi pussade på henne och jag försökte skärpa till mig för att hon inte skulle bli mer stressad, när de sedan kom och bar iväg henne så brast det helt. De skulle röntga hjärtat och lungorna efter vätska och om hjärtat såg ut som det hade tagit för mycket skada hade vi behövt avliva henne direkt.

Jag hade så klart läst på en massa på nätet innan och visste att det är en fruktansvärt plågsam död när det kommer vätska i lungorna, det är som att drunkna långsamt. Det var de längsta 20 minuterna i mitt liv! Jag grät hejdlöst och gick fram och tillbaka i det lilla rummet medan vi väntade. Mattias som inte riktigt hade förstått allvaret innan vi kom till veterinären satt i chock och jag kunde inte sluta jämra mig. Min starkaste känsla när jag tänker på att Charlie inte längre skulle finnas i mitt liv är att jag inte skulle ha någonting kvar att leva för.

Det känns så otroligt orättvist mot allt annat fantastiskt jag har i mitt liv men jag kan inte hjälpa att jag känner så. Hon har varit min trogna följeslagare i elva år och framförallt de senaste fem åren som hon har bott tillsammans med mig i Stockholm efter att mamma gick bort. Ni som har följt bloggen ett tag vet att det var mamma som köpte Charlie och min bror som valde ut henne. Hon är den starkaste länken som finns kvar mellan mig, mamma, Matti och saknaden efter dem. Varje gång jag tänker på att jag någon dag kommer förlora henne så river det upp en massa hemska minnen.

Till slut kom de tillbaka med vår lilla älskling, det var en assisterande veterinär som berättade att det var två andra veterinärer som i detta nu diskuterade vad man hade sett på röntgen och skulle komma in till oss så fort de var klara. Kvinnan kunde knappt se mig i ögonen och då anade jag det värsta. Ett par minuter gick innan de kom tillbaka med beskedet att lungorna hade klarat sig helt ok och var inte så vätskefyllda som de först hade trott och hjärtat såg bra ut, vilken lättnad!

De förklarade att Charlie skulle behöva läggas in för intensivvård med vätskedrivande tabletter och hjärtmedicin över natten. Då hade hon redan fått lugnande och började hosta med ett gurglande, bubbligt ljud. Det var så fruktansvärt att lämna henne men vi förstod att vi inte skulle dra ut på tiden utan låte henne få vård direkt så vi gick gråtandes därifrån. Vi tog beslutet att sova i lägenheten i stan över natten så vi hade nära till djursjukhuset om läget skulle förändras, man vet aldrig hur de svarar på medicinerna nämligen.

Det blev en lång natt, till slut somnade jag helt utmattad efter alla tårar på soffan och låg med mobilen precis vid örat på högsta volym så att jag inte skulle missa något samtal. På morgonen vaknade jag och kände mig genast lite lugnare när ingen hade ringt under natten. Vi gick runt i någon sorts dvala, fick ingenting gjort, gick ner till Saturnus och åt frukost till lunch och precis när vi hade kommit innanför dörren i lägenheten igen så ringde veterinären.

Charlie mådde mycket bättre och vi skulle få hämta henne vid tre. Lyckan! Väl tillbaka på djursjukhuset så förklarade veterinären att hon hade svarat bra på medicinen som hon kommer fortsätta att ta resten av livet och att det här är det vanligaste hjärtfelet som många medelålders och äldre hundar får. De bokade in ett återbesök i början av augusti för att se hur hon mår då och tills dess ska hon vila och bara få göra precis vad hon själv orkar och vill.

På kvällen igår när vi kom tillbaka till landet hade vi stenkoll på hennes andning som helst inte ska ligga på mer än runt 30 andetag per minut. Jag grät lite mer när hon låg hos oss i soffan, av ren lättnad och tacksamhet för att allt har gått så bra. Charlie sov mellan oss i sängen hela natten och var jätteglad och pigg i morse. Nästan så pigg så att jag blir orolig för att hon ska överanstränga sig, haha.

Nu när stressen har lagt sig och hon lugnat ner sig efter sjukhusbesöket så är hon precis som vanligt igen och jag måste nypa mig själv i armen för att förstå att hon fortfarande finns med oss. Jag tar däremot inte ut något i förskott och är fortfarande väldigt uppmärksam på hennes andning och mående. Vår lilla familj är helt slut av den här lilla persen och kommer nog ligga på soffan och mysa och titta på film hela dagen idag också.

Piggast av oss alla är vår lilla Charlie som antagligen inte riktigt förstår vad som har hänt. Oron av återfall kommer så klart följa med oss och Charlie kan leva och må bra resten av livet men hon kan även drabbas av hjärtsvikt igen och då behöva höja sin medicindos. Vetskapen om det känns som för mycket att mäkta med just nu så vi kommer försöka att ta en dag i taget och bara känna tacksamhet för varje stund vi får med henne, vår lilla älskling.

Självklart är det en massa frågor och funderingar som snurrar runt i mitt huvud så om någon annan har erfarenhet av hjärtproblem hos hundar får ni gärna dela med er av tips och råd. Hur ska vi tänka nu? Vad mår Charlie bäst av osv! Jag kommer ta resten av dagen ledigt och mysa med min älskade hund som ligger tätt intill mig i soffan när jag skriver det här inlägget.

Jag är tillbaka som vanligt här i bloggen i morgon igen!


31 kommentarer



31 kommentarer om “24 fruktansvärda timmar”

    Tur att hon mår så bra som hon gör just nu, hoppas det håller i sig. Jag kunde aldrig först hur mycket man kunde älska en hund innan jag skaffade vår hund i samband med att min pappa blev sjuk i cancer för 6 år sedan. Nu när pappas sjukdom blivit värre är min hund den som alltid tröstar mig och finns där ovadsett. Jag känner så starkt för den lilla krabaten och blir så lycklig när han visar kärlek för vår nyfödda son fast han fått konkurrens om vår tid. Vår son heter faktiskt Charlie. Jag håller alla tummar och tår för din lilla Charlie <3

    Reply

    Åh vilket fint namn 😉 Jag förstår precis vad du menar, Charlie har funnits med mig genom så tuffa perioder precis som din lilla hund. <3 Kram

    Reply

    Stackars liten! Förstår precis hur du känner, djuren är familjemedlemmar. Mina djur är ju mina bebisar. Vår hund har samma problem och precis som du fått veta är det relativt vanligt på små äldre hundar. Han får mediciner och går på kontroller. Han mår bra och är nöjd och pigg! Men vi passar på att inte hetsa upp honom med lek, undvika stress så gott det går, inga långa promenader och särskilt inte nu som det är så varmt.

    Reply

    This absolutely broke my heart Linn and I cried the entire time reading this post. I can only image what it was like for you. Being an animal lover and quite and emotional person, events like these are really as if someone is taking my heart, tearing it into a million pieces and scattering it across the ocean. Every time I look at Charlie’s face it makes me want to cry again. I know this must have been very hard for you to do and it still is. Know that all of us are here for you and we understand if you need to take some time for yourself. Know, however, that Charlie had a good life and you were excellent parents to him. There was nothing you could’ve done to prevent this. xx

    http://www.beingisabella.com

    Reply

    Åh vad berörd jag blev av det här inlägget, tårarna rinner <3 Skickar all kärlek och styrka till lilla Charlie!!

    Reply

    Åh Linn lider med dig 💕, har också haft sjukt djur (katt) som vi älskar över allt annat. Hörde en gång att smärtan vi känner vid förlust är priset vi betalar för kärlek och jag tycker det säger allt. Det gör ont som tusan men då vi lever så mycket längre än dem måste vi räkna med det och ge dem det allra bästa vi kan under tiden vi har privilegiet att ha dem hos oss.
    Hoppas ni har Charlie med er många år till, allt gott till er trio ♥️

    Reply

    Ditt inlägg gick rakt in i mitt hjärta, tårarna sprutar. Vår lille Batman åkte i för exakt samma i september 2017. Vi visste inte om han skulle få komma hem.
    Just ligger han vid min sida i soffan och jag är så tacksam för att medicinen hjälper att han finns hos oss och mår bra. Samt all info och stöd från vetrinärerna. Har du frågor eller funderingar är det bara höra av dig. Kärlek till er och framförallt lilla Charlie ❤️

    Reply

    Usch så känslomässigt det var att läsa ditt inlägg. Jag hoppas Charlie klarar sig fint nu och får e fortsatt härlig sommar!
    För bara någon månad sen blev vår hund också akut sjuk och konstaterat hjärtsvikt som vi lyckades häva med medicin som tur var! Nu är han ganska pigg trots lite andra sjukdomar. Men man gör ju allt som får för dom! Om du inte har laddat ner appen hjärtkollen så är det ett bra tips. Jag låg vaken flera nätter bara för att mäta andningarna, nu har jag lyckas koppla av lite mer.

    Reply

    Åh tack för tipset fina du, den appen ska jag ladda ner direkt. Vad glad jag är att han mår bra, krama honom från mig och Charlie <3 Puss

    Reply

    Lilla underbara Charlie, skönt att han bara behövde en kort vistelse hos veterinären. Jag vet att du njuter varje sekund av honom och den förbindelse han är mellan dig, Anne och din bror.
    Kram till er alla❤️

    Reply

    Åh vet känslan när ens fyrfota vän mår dåligt och man inte vet vad som är problemet. Min guldklimp, golden retriever, började bli dålig för några månader sedan. Slutade äta och sen började ramla ihop. Fick åka in akut och det var livmodersinflammation. I samband med det upptäckte de att hon hade en njursjukdom. Förmodligen var den denna som gjorde att hon inte kom igång som vanligt efter operationen. Är glad att jag tillsätts ta hem henne och kunde umgås med henne de sista dagarna hemma. När dagen kom som jag var tvungen att fatta beslutet var jättejobbig. Men var glad att vi fått de extra dagarna tillsammans! Alltid lika jobbigt att säga hejdå till sin bästa vän. Baksidan med att ha djur 😢

    Reply

    Usch Anna, det låter fruktansvärt. Jag beklagar verkligen sorgen och hoppas du är ok. Ta hand om dig <3 Kram

    Reply

    Krya på lilla sötnosen! När ens djur blir sjuka gör det ont och jag förstår att din oro ❤️ skönt att hon är bättre!!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här