Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

08:39 | July 5, 2016

Charlie

DSCF1331

 

Hej på er! Sista dagen i stan och det riktigt kliar kroppen på mig, jag vill bara ut till landet, haha! Och på tal om landet så har vi ju ett varv på 5 km utanför huset som är perfekt för Charlie som daglig långpromenad! När jag gick en runda med henne i helgen så gick vi in i en gammal gubbe på vägen som så klart var tvungen att kommentera hur liten hon är, han frågade om det verkligen var en hund och om hon skulle klara av att gå hela varvet utan att jag skulle behöva bära henne.

Jag vet inte hur ofta jag får försvara den här lilla saken. Gamla gubbar är värst, vi har en i vår trapp i stan också som alltid ska kommentera Charlie och hennes storlek, och om han och alla andra bara visste hur tröttsamt det är. Ibland undrar jag om de hade hånat henne lika mycket om de visste att hon är det finaste jag har kvar efter min mamma och bror som inte finns längre. Det var nämligen dem två som valde ut henne.

Jag minns det som igår när jag satt på ett internetcafé i Thailand och mamma berättade på Skype att hon skulle köpa en hund. Då hade jag precis fyllt tjugo men hade drömt om att få en hund sedan jag var liten. “Jaaaa, en Sankt Bernhard vill jag ha!” ropade jag glatt men mamma sa “Nej, jag ska köpa en chihuahua!” Jag vart själv lite knäckt över det i början för det var precis under den perioden då Paris Hilton hade chihuahua och alla skulle helt plötsligt ha små hundar.

Jag får ofta kommentarer om vilken stereotyp jag är som är en blond tjej och har en chihuahua och trots att Charlie var lika liten som en hamster när jag kom hem från min backpacker-resa och att jag alltid hade drömt om att ha en stor hund, så var det kärlek vid första ögonkastet. Ni som har läst bloggen ett tag vet hur mycket hon betyder för mig och när mamma gick bort så var det en självklarhet för mig att jag skulle ta över vårdnaden av Charlie.

Visst har det förändrat mitt liv och nu har jag alltid ett ansvar gentemot Charlie men ska jag vara ärlig så har jag bara mått bra och utvecklats till det bättre av det. Varje gång jag tittar på henne så tackar jag mamma och Matti tyst för mig själv för att de valde just henne. Det var mamma som tog med Matti när hon skulle välja valp och det var Matti som valde just Charlie. Mamma ville egentligen köpa en av Charlies långhåriga bröder men de sprang glatt fram till mamma och hälsade. Då sa min bror “Nej, vi ska ta den där lilla kaxiga saken som skiter fullständigt i oss” och pekade på Charlie.

Och visst är hon kaxig och styr och ställer gärna om man låter henne men jag är sträng och sedan hon flyttade till mig och Mattias här i Stockholm så har hon verkligen blivit en förändrad hund. Och missförstå mig inte, mamma gjorde ett fantastiskt jobb med att uppfostra Charlie men skämde bort henne lite väl mycket för min smak. Nuförtiden är hon ett kilo lättare, mycket tuffare och går lika många och långa promenader som andra större hundar gör.

Charlie är dessutom väldigt selektiv med vem hon tycker om och inte, och sådan integritet uppskattar jag verkligen hos hundar. Hon har blivit min bästa vän, hon gör min och Mattias vardag så mycket mysigare och jag är så glad för att min kärlek som jag delade för den här lilla hunden tillsammans med min bror och mamma fortfarande finns kvar och på något sätt hjälper mig att bibehålla en mer levande relation till dem båda trots att det är snart tre år sedan jag förlorade dem.

 

29 kommentarer



29 kommentarer om “Charlie”

    Jag vet precis hur du menar. Jag har en liten shih tzu som var min mammas hund, men när hon dog så var det en självklarhet för mig att ta över henne och hon är den bästa jag vet. Sorgen efter mamma är extrem, men när denna lilla lurviga svänger på svansen så blir jag lika glad varje gång. Det är hon och jag och mamma sitter någonstans och tittar på oss, det är jag övertygad om 🙂

    Reply

    Håller fullständigt med! Det är så fruktansvärt tröttsamt. Vuxna människor dessutom, och i stort sett alltid gubbar, förstår inte hur de orkar vara så respektlösa. Inte hade jag kommenterat deras hund även om jag tyckt att den var ful som stryk (om en hund kan vara det 🙂 Fattar inte vad de får ut av det. De verkar ju inte ha förstånd att det är sjukt ohyfsat och kan vara sårande. Det värsta, som jag blir så otroligt arg över, är när man möter andra med hund och de låter sin hund skälla och morra åt min hund (som uppenbart visar rädsla) medan de står där som jävla fån utan att bry sig. Jag är ganska säker på att de hade agerar annorlunda om jag haft en rottweiler… Funderar nästan på att skaffa en som “livvakt” till min lilla hund…

    Reply

    Vilket bra skrivet inlägg! Man känner verkligen din kärlek i texten. Inte lätt att uttrycka. Tänk om folk kunde fundera en extra gång ibland innan de häver ur sig vad de tänker.

    Reply

    Åh fint skrivet! Och håller med om att gubbar kan vara tröttsamma, är det inte hundar så är det något annat de ska kommentera och “veta bäst om”*suck*

    Reply

    Villen fin text! Kärleken till ett djur är så stark. Förstår inte varför folk tror att det är OK att kommentera ett djur bara för att de inte förstår. Alla djur är fina oavsett!

    Reply

    Så fint skrivet! Började helt gråta. Kärleken till djur är så djup och kan inte förstå att många människor inte kan förstå det. Blir så glad att du har Charlie och hur starkt du känner för henne. Och Den koppplingen du får av henne till din Mamma och bror. Har själv mistat min bror för lite över två år sen, och det hjälper mig så massor när jag läser blogg inlägg som det här av dig. Tusen tack, älskar de här inläggen! Har själv också en hund (och två kattor) som betyder allt för mig, så jag förstår exakt vad du menar.
    Massor med kärlek till dig och Charlie

    Reply

    tack för din fina kommentar och kul att du uppskattar sådana här inlägg. Ha en underbar sommar! kram

    Reply

    Åh lilla Charlie! Det är inte många som vet eller förstår hur mycket hund det får plats i en sån liten förpackning, och det blir lätt tröttsamt att behöva förklara det för alla… Det är roligt att få fortsätta läsa om er resa även om jag inte längre träffar henne varje vecka 🙂 Stor kram till dig och Charlie! /Sjukgymnast Anna

    Reply

    Åh Anna, tack för din fina kommentar! Vi saknar dig, hoppas våra vägar möts igen och lycka till med nya jobbet i Spanien. Kram, Charlie hälsar!

    Reply

    Hej Linn! Tack för din blogg. Den är en tröst i all sorg då min mamma gick bort nu i juli. Jävla cancer alltså. Hur den kan slå sönder så mycket. Jag finner iallafall styrka i att läsa dina inlägg, bara att se någon som gått igenom det och fortsätter livet liksom.

    Sen har även mamma lämnat en älskad liten chihuahua efter sig, problemet är bara att min syster och hennes familj också vill ha honom.. Får se hur vi löser det hela. Nu är det delad vårdnad som gäller framöver.

    Nåväl, tack återigen. Kram!

    Reply

    Oj jag beklagar verkligen! Jag är glad att du kan finna lite tröst här! Jag skickar all styrka och massa kramar och hoppas det löser sig med vovven! Kram

    Reply

Genom att lämna en kommentar är jag införstådd om att eventuella personuppgifter som delas kommer att hanteras i enlighet med denna webbplats Integritetspolicy"

Leave a Reply

Your email address will not be published.

By submitting my comment I acknowledge that I have read the privacy policy and fully understand its content.