Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

12:48 | July 4, 2013

två val.

Igår var det 1 månad sedan min bror gick bort! Den månaden känns som ett enda stort, grått moln. Jag kan inte avgöra om tiden har gått långsamt eller fort. Det känns som bara en sekund har passerat sedan jag senast träffade honom samtidigt som det känns som en evighet sedan vi satt där på sjukhuset i Trelleborg. Då när allting redan var för sent och när vi inte längre kunde göra något för att förändra hans öde. Det är en väldigt övermäktig känsla det där, att inte kunna påverka och jag har kämpat med den känslan enda sedan mamma fick sitt cancerbesked i september förra året. Det har fått mig att omvärdera allt här i livet. Jag har varit på snudden till depression och panikångestattacker, men jag har också fått se livet för vad det verkligen är och uppskatta det man så ofta tar för givet, att få finnas till och att få vara frisk.

Innan avskydde jag de så kallade “dåliga dagarna”, de dagarna när jag vaknar med spänningshuvudvärk från mardrömmar och när jag knappt har hunnit avsluta min frukost innan det är dags för middag igen. De dagarna som försvinner i någon sorts dimma, sådana dagar som jag i princip aldrig förut upplevde. De försöker jag numera göra det bästa av. Jag låter mig själv gråta och sedan bäddar jag ner mig i sängen framför en film eller serie, går en promenad eller träffar vänner och försöker omvända de dåliga dagarna till något mysigt istället. På så sätt ser jag nu ett slut på de där dåliga dagarna som hela tiden blir färre och färre.

Idag vaknade jag dessutom med en väldigt stark känsla, en känsla av att jag nu kan göra två val. Antingen låter jag det mörka ta över och jag märker redan av mina negativa tendenser, jag som alltid har varit en nästan överdrivet optimistisk människa. Jag är lättirriterad och mitt humör går just nu ibland ut över folk i min närhet. Jag som alltid har avskytt dålig energi och småintriger vaknar helt plötsligt upp i en värld där jag själv gör dessa till en verklighet. Jag antar att det är svårt att veta var jag ska rikta min ilska och alla de överväldigande känslorna som jag aldrig någonsin har förberett mig på att jag ska behöva uppleva.

Mitt andra val är att göra någonting åt det! Jag vill inte göra någonting drastiskt för det håller inte i längden, utan jag vill göra små förändringar som jag kan ta med mig resten av livet. För tillfället lär jag mig att varva ner här ute på Lidingö och istället för att ägna varje lediga stund jag har åt att göra saker jag borde göra så försöker jag bara vara i nuet. Jag iakttar saker omkring mig, jag rör mycket på mig och jag har lagt om min kost för att få i mig mer näring och må bättre. Hela semestern tänker jag tillåta mig själv just detta för att till hösten ha en stabil grund så att jag återigen orkar med min underbara och händelserika vardag. Jag ägnar även långa stunder varje dag åt att tänka tillbaka på min bror, allt det bra men också allt det sorgliga. Jag kämpar för att förstå att han faktiskt är borta och det börjar bli allt mer verkligt. Något som då ofta slår mig är att jag faktiskt finns kvar och så länge jag finns så finns även min bror i mig. Jag måste helt enkelt göra det bästa av det bara en av oss har kvar, och det är livet.


0 kommentarer



Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här