Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

16:31 | June 30, 2013

min bror.

Begravningen i Skanörs Kyrka var fin! Jag grät väldigt mycket men kunde fortfarande inte tro att det var sant. Det var först igår, dagen efter begravningen som det kom ikapp mig. Det var nog första gången på de fyra veckorna sedan han gick bort som jag verkligen förstod vad som hade hänt. Inte ens när vi satt på sjukhuset och han var alldeles kall förstod jag att han var borta. Det såg ut som att han sov och höll jag handen på honom tillräckligt länge blev han varm precis där jag höll och jag fick nästan för mig att jag skulle kunna få liv i honom igen. Saknade sköljer över mig stup i kvarten idag och jag plågar mig själv genom att titta på gamla bilder, hans namn som jag har tatuerat in under foten och tänker tillbaka på förra julen när vi hade så mysigt hemma hos mamma och våra kusiner. Jag tänker på hur han aldrig igen kommer få känna vinden mot sina kinder, uppleva en varm sommardag eller gosa med vår hund Charlie som det var han som valde ut hos uppfödaren och som han älskade så mycket. Jag tänker på att jag aldrig kommer få bli faster åt hans barn och att jag numera är enda barnet i familjen. Flera gånger under tiden jag har skrivit det här inlägget har jag fått springa iväg från datorn för att jag gråter hejdlöst. Jag undrar när det ska sluta göra så ont!

leksaker

wiee

bebis


0 kommentarer



Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här