Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

08:06 | May 21, 2013

And it got to me…

Under en längre tid nu har jag levt i ett sorts vakuum utan känslor. Jag har velat känna men inte förmått mig att göra det. När man har en mamma som har fått återfall i cancer och aldrig kommer bli frisk så är det mycket snack om att man måste lära sig leva med det. Men hur lär man sig leva med det undrar då jag? Igår kom det i alla fall över mig igen efter ett par månaders förnekande(eller vad det nu är) och jag grät i flera timmar vilket har resulterat i ett trött och uppsvullet ansikte idag . Bilder spelas upp i mitt huvud av mamma när jag är liten, jag törs inte tänka på framtiden för jag vet inte om hon kommer finnas där med mig och min hopplösa önskan om att hon bara ska få vara frisk och må bra. Sådant jag inte borde tänka men som jag tänker ändå! Det värsta av allt är nog det faktum att jag mår dåligt, det får mig att må ännu sämre. Jag vill inte slösa bort en sekund på att må dåligt när jag vet hur värdefull tiden är.

neon bh

0 kommentarer



Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här