Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

17:51 | May 18, 2018

svar på kommentarer – min första kärlek, MOM-jeans och hygien

linn herbertsson blogg

En fråga jag verkligen skulle uppskatta svar på, Hur är storleken jag är ofta mellan 36/38 s/m sås kille uppskatta din hjälp!! Stora eller små i storleken?

Hej!! Såå fin klänning, vilken strl har du? Och hur upplever du den i strl?

Hej där, jag har 34 i klänningen på bilderna som jag lånade av Petra men har beställt en 36 som kommer nästa vecka. Jag skulle säga att de är normala i storleken. Jag gillar att ha lite större, luftigare plagg och brukar ha storlek 36 eller 38 jag med. Kram!

Men ååh följdinlägg om din första kärlek! Hur kom du över henne? Rann det bara ut i sanden? Gulligt och sorgligt.

Hehe, ja det rann ut i sanden till slut! Sedan blev jag kär i en kille på dagis som hette Nicklas och hade blont hår, så söt. Jag har varit förälskad i tjejer även senare i livet och för mig handlar kärlek inte så mycket om kön eller ålder utan jag blir främst kär i personligheter tror jag.

Hahaha älskar detta inlägg, så mycket som stämmer in på mig också ! Skönt att man inte är ensam om sina egenheter. Kan du inte berätta vad som sedan hände med Malin , rann det ut i sanden , har ni kontakt idag? Ha en fantastisk dag i solen om den lyser i Sthlm, här i Göteborg skiner den som bara den.

Ja, det rann ut i sanden! Jag vet faktiskt inte var Malin bor idag eller vad hon gör, det vore ju drömmen att få kontakt med henne efter alla dessa år men jag vet inte ens vad hon heter i efternamn. Det kanske står någonstans i mammas gamla papper som jag har hemma i Skåne, ska se om jag hittar det nästa gång jag är där. Ha en underbar dag, kram!

Jag tycker också att “trenden” att bakåtposta är lite tråkig. Eller jag är lite tvådelad för jag älskar “min helg i bilder”, jag är rätt ensam och har tråkiga helger så gillar att läsa om vad andra har gjort. Men när det blir mer än så, typ det här gjorde jag förra torsdagen och såhär såg vår semester för två veckor ut… Då känns det tråkigt och jag föredrar här-och-nu uppdatering och tankar. Det är ju det personliga jag vill åt lag, det är därför jag läser bloggar. Tycker du har en bra balans Linn, din blogg har verkligen blivit en favorit hos mig! Har läst den länge men nu på senare tid föredrar jag den framför många andra, du känns härlig som person och jag gillar dina reflekterande inlägg och läser gärna mer sånt, tankar och reflektioner är det mest intressanta.

Jag håller, med och jag älskar också min helg i bilder-inlägg men de är ju fortfarande hyfsat relevanta om man inte lägger upp dem för många dagar efter helgen, hehe. Tack för din feedback, vad glad jag är att du gillar bloggen och mer reflekterande inlägg ska det bli, kul att du gillar det. Kram!

Älskar dina skor, preciiis sånna jag är på jakt efter! vart kommer dem ifrån?

Mina vita boots kommer från Zalando men det är ett tag sedan jag köpte dem. Kram!

linn herbertsson blogg

Kul att läsa svaren på de två första svaren för jag hade svarat exakt likadant om jag fått frågan! Undrar om det var fantasi-yrken för många barn födda vid samma tid som oss! Kanske något barnprogram på TVn eller liknande som influerade till de yrkesvalen?

Haha, ja det kan säkert stämma, och veterinär var så självklart eftersom djur var det bästa man visste. Det är det bästa jag vet idag också men jag tror inte att jag hade klarat av att se sjuka djur varje dag och tanken på de man inte hade lyckats rädda, jag hade nog hellre haft ett hunddagis idag typ, hehe. Popstjärna var nog ett yrke man idealiserade som idag i min värld nästan känns mer skrämmande än tilltalande. Kram!

Intressant inlägg! Du får gärna skriva mer om influencer marketing och gärna SEO också om du har tillfälle. Intressanta områden.

Vad kul att du gillade det! Jag ska faktiskt på SEO-dag hos min bloggportal Cube om 1,5 vecka så då ska jag skriva ner allt jag lär mig och dela det med er. Kram!

Hahahahhahahhaa jag har gått runt och sagt Downtown Abbey när det heter Downton Abbey. Sen massa andra saker man insett att man precis som du läst ordet på ett sätt men sen inser man hur fel man haft. Hahhahaa Kommer dock inte på något just nu, men jag tänker på exakt sånt här kanske 1-2 ggr per månad kommer det bara upp i huvudet.

JAG MED! Haha, det var först när jag hade sett flera säsonger av serien som jag såg att det stor Downton Abbey och inte Downtown, haha.

Haha du är den enda bloggaren som inte skriver “min revisor”- heja dig! :)) Tvivlar starkt på att övriga bloggvärlden sitter med sin löpande bokföring med revisorn som tar 3500kr/timme.

Haha, jag har faktiskt tänkt på det också, men jag förstår att man kan ha svårt att hålla reda på om man har en revisor eller redovisningskonsult. Jag däremot som har läst redovisning som en del av min utbildning är däremot skyldig att veta skillnaden, hehe. Men ja, många av oss har inte ens bolag som kräver en revisor, det har du alldeles rätt i!

Så lustigt…de första frågorna stämde överens med mig och min ”ungdom”, speciellt. Bra betyg men hopplös på syslöjd, en liten stökig period, ville bli psykolog, första jobbet sålde jag jordgubbar för att åka 2 v. till Bulgarien och festa…märkligt men kanske ändå inte? Däremot är jag precis som du med att plocka och fixa hemma- går igång på när jag vet att det är ordning i skåpen…måste ha rent runtomkring mig annars får jag ingen harmoni. Din blogg har för övrigt börjat tilltala mig lite extra på senare tid. Det känns som man faktiskt får en inblick i ditt liv utan att det känns konstlat- trots alla ”fina” bilder. Du verkar också så härlig! Kram!

Hej A! Tack, vad glad jag blir, jag vill verkligen försöka hålla en viss nivå på mina bilder här i bloggen då jag älskar att fota men samtidigt vill jag inte att det ska kännas för konstlat så det är väldigt kul att du ändå upplever bloggen som äkta. Och vad läskigt att vi har så lika erfarenhet, vem vet, vi kanske var i Bulgarien samtidigt också, hehe. Kram!

linn herbertsson

Vart har du köpt jeansen på första bilden? Du är så vacker!!

Tack fina du, mina jeans hittar du här! Det är mina nya favoriter, jag har levt i dem den senaste veckan och älskar MOM-modellen som den heter, kram!

Hej! Såg i ett tidigare inlägg att ni haft problem med rådjur. Mina föräldrar som bor ute i Nacka har haft så mycket problem med rådjur och hade testat allt. De köpte någon form av “larm”/detektor på Granngården som avger ett ljud som skrämmer iväg rådjuren. Den sätts ner i rabatten bara. Vet inte om de fortfarande säljs men kan ju vara värt att testa.

Tack för tipset Sandra, jag har inte hört talas om de här larmen förutom de man kan ha i hus mot möss men jag ska kolla upp det, det vore ju magiskt. Samtidigt som lite sorgligt för det är också underbart att vakna upp och titta ut genom fönstret och det första man ser är ett så vackert och ståtligt djur, hehe. Vi ska försöka anpassa våra växter efter vad de inte tycker om att äta och jag ska som sagt ha “växthus” över mina pallkragar men fungerar inte det så är ju detta en jättebra lösning. Kram!

Hade varit så roligt om du kunnat lägga upp lite bilder från din modellkarriär. Spännande och inget jag visste sen innan. Go girl!

Hehe, modellkarriär är nog lite att ta i, jag skulle mer kalla det för ett extraknäck men mamma sparade varenda tidning och katalog jag var med i så jag har allt hemma i lägenheten någonstans. Nästa gång jag rotar fram det ska jag ta lite bilder så att ni får se så klart, kram!

Jag är ännu mer extra, jag har handsprit servetter som jag torkar av besticken på restaurangen mer innan jag äter för i princip inga bakterier går bort i 60 eller 70 gradig maskin disk. En gaffel innehåller lika mycket bakterier som ett tandläkarverktyg t ex som deras speglar och sånt de petar runt med i munnen. Enda skillnaden är att tandläkaren måste enligt lag autoklavra men restauranger kan vara slarviga och dessutom tvättar de bara i 60-70 grader och bakterier dör först vid 100 grader.

Haha, åh, jag älskar allt jag lär mig av er läsare, ni bidrar verkligen till min allmänbildning men det här hade jag kanske hellre varit ovetandes om, haha! Hade ingen aning och det låter ju riktigt ofräscht.

Jag har IgA Immunbrist så jag måste vara försiktigt annars kan jag bli jättesjuk. Tyvärr äter jag knappt ute längre och så fort jag slutade äta ute blev jag magiskt MYCKET friskare och mindre sjuk, får inte alls lika mycket förkylningar ellrr infektioner. Restaurangpersonal är så sjukt slarviga. Jag såg en resturang där diskplockaren varvade att serva mat och hålla i taillriksrna och hämta in disken….. Sjukt äckligt oavsett om man har bra immunförsvar eller dåligt.

Alltså, jag har aldrig ens tänkt på att de inte borde ta ut disk och varva det med att servera mat. Så klart de inte ska, tack för insikten!

Haha älskar när man kommer på att något betyder nåt helt annat. Hur man känner sig lite snopen när man gått och trott något i hela sitt liv som inte stämmer (på ett rolig sätt). Min dialekt brukar ställa till det. När jag flyttade till Stockholm trodde jag att alla visste vad en butt var. Jag hade också en låt som jag gick runt och sjöng på när jag var yngre som gick ”im honey honey honey honey”, bara det att det inte var honey de sjöng…utan horny. Jag var 11.

Haha! Älskar det, att du gick runt och sjöng på Horny-låten. Vad är det för dialekt du har? Och vad är en butt? Haha, aldrig hört förut!

8 kommentarer




16:09 | May 15, 2018

3 saker ni inte visste om mig – kär i min dagisfröken och ord som har en helt annan innebörd

Jag var kär i min dagisfröken i flera år!

Jag gick på ett dagis ett stenkast från vårt hus i Skanör när jag var liten! En dag började det en ny fröken, hon hette Malin, hade långt svart hår, var jättevacker och jag blev kär i Malin vid första ögonkastet. Malin var mycket yngre än de andra fröknarna, lite av en pojkflicka och så cool tyckte jag. Jag glömmer aldrig den eftermiddagen när mamma skulle komma och hämta mig på dagis ett par år senare, jag var det sista barnet kvar och mamma, Malin, en fröken till och jag satte oss utanför dagiset och pratade. De berättade att Malin skulle flytta hem till Halmstad och sluta på mitt dagis, de ville tala om det för mig först eftersom jag och Malin stod varandra så nära. Min reaktion, utan att jag egentligen tänkte efter, var att jag började springa, jag sprang så fort jag kunde, tog ett stort språng och på något sätt lyckades jag ta mig över staketet som gick runt hela vårt dagis och Malin for efter. Det tog inte många meter innan hon hann ifatt mig i skogen utanför och jag minns hur vi ramlade ner på marken. Jag grät hejdlöst och hon kramade mig hårt, Malin lovade att jag skulle få ringa till henne i Halmstad och hon skulle sakna mig också. 

Jag var alldeles knäckt när dagen kom och Malin flyttade hem, varje dag efter dagis satte jag mig på en pall i köket framför min bandspelare och lyssnade på Carolas låt Tommy tycker om mig och så grät jag. När klockan slog sex visste jag att hon hade kommit hem från sitt nya jobb och jag slängde mig över vår telefon och väntade otåligt medan signalerna gick fram. Till slut svarade Malin, jag berättade om min dag och hur mycket jag saknade henne. I flera månader ringde jag henne en gång i veckan och frågade om hon inte skulle flytta tillbaka. I min värld skulle jag och Malin hitta ett sätt att vara tillsammans för resten av livet, även om jag inte visste riktigt på vilket sätt jag ville vara tillsammans med henne. Malin, min dagisfröken, var min första stora kärlek! Vem var er första kärlek?

Jag tror jag är så smart när jag ska undvika bakterier!

Jag har egentligen inte så farlig bacillskräck och är inte det minsta äckelmagad men är det något jag vill undvika så är det att bli sjuk. Därför öppnar jag ofta dörren på en offentlig toalett innan jag har tvättat händerna och stänger den gärna med en pappersbit. På vårt kontor finns det dessutom en hel del stora dörrar att ta sig genom innan jag är uppe på vår våning. Då analyserar jag och tänker alltid var jag tror att andra människor oftast tar på ett stor handtag om de ska öppna dörren och så tar jag t.ex. längst ner, allra högst upp eller så puttar jag någonstans på glasrutan, haha. Någon som känner igen sig?

Jag hittar gärna på egna innebörder av ord och meningar!

Jag vet inte om det här är något ovanligt eller om många omedvetet gör så här? Men jag upptäcker i alla fall ofta ord som jag trodde stavades eller betydde något helt annat. Ett exempel är t.ex. häcksax som jag pratade om förra veckan och då slog det mig att det så klart heter häcksax (man klipper ju häcken med den) och inte häxsax som jag alltid har trott, haha!

Ett annat exempel är Sexy back, där Justin Timberlake sjunger I’m bringing sexy back, den låter var ju jättekänd och spelades konstant när jag var i tonåren och jag har alltid tänkt att han sjunger om att han har med sig en tjej som har på sig en klänningen som är urringad i bak och att hon har en “sexig” rygg. Alltså jag orkar inte, det var för bara ett par veckor sedan som poletten trillade ner när jag satte på låten uppe i gymmet. Han menar så klart att han “tar sexig tillbaka”, att vara sexig alltså, eller? Har jag fått helt fel för mig den här gången också? Haha! Sådana här insikter kan jag tycka är så chockerande, om inte det stämmer som jag har trott, vad stämmer egentligen då?

30 kommentarer




08:52 | May 9, 2018

svar på kommentarer – sorg, skuldkänslor och porslin

linn herbertsson

Hej! Vart kommer din stickade tröja ifrån?

Hej där, den är från H&M men är tyvärr från i vintras!

Hej Linn! Jag hittade till dig när jag lyssnade på Influencerpodden! Wow, säger jag bara vilken inspirationskälla du är! Så därför måste jag tipsa dig om mitt bästa granatäppletips. Du delar granatäpplet på mitten. Lägger ena halvan i en plastpåse och sen slår du på äppelskalet när den ligger i påsen med en träslev. Då åker kärnorna ut i påsen och du slipper smutsa ner dina kläder. Lätt som en plätt och VÄLDIGT effektivt. Ha en fin fredag!

Hej där, tack snälla vad gullig du är och välkommen hit, hoppas att du ska trivas! Och vilket grymt tips, det måste jag testa, färska granatäpplen är ju alltid bäst. Kram!

Hej! Vill bara ge lite positiv feedback. Jag har följt din blogg sedan start, även om jag läser när det passar mig och ibland med längre uppehåll så hittar jag alltid tillbaka till din blogg. Jag gillar att jag alltid har upplevt dig som en jordnära och levnadsglad tjej. Jag uppskattar spridningen på dina blogginlägg och din text känns alltid väl genomarbetad. Jag tycker du är en tjej med bra värderingar och ser dig som en sund förebild för dagens unga tjejer. Tack och trevlig helg!

Wow, tack fina du för din kommentar, den gjorde min dag och jag har gått och smålett för mig själv flera gånger när jag har tänkt på det fina du skriver. Det betyder så mycket att du tycker om bloggen, kram!

Så gott! En fråga: hur ser du på fenomenet att nästan ingen längre bloggar i nutid utan alltid bakåt-postar? Det känns som att 90% av alla bloggares inlägg numera är om resan/festen/eventet som var för en dag upp till en månad sedan. För de som följer samma profiler på exempelvis Instagram som är mer ”i stunden”, blir det då helt plötsligt ganska ointressant att läsa bloggen ibland. Jag förstår samtidigt att influensers idag har mycket jobb som gör det svårt att hålla bloggen uppdaterad, men det känns ändå som att det måste drabba statistiken och engagemanget (i form av kommentarer t.ex) att blogga om coachella eller lördags-brunchen två veckor efteråt? Bara en fundering jag har, vore kul att höra din syn på det då jag tycker du är en av de bästa på att fortfarande hålla bloggen levande genom tidsenliga uppdateringar. Kram!

Hej där! Tack för din kommentar och vad kul att du känner att jag har tidsenliga uppdateringar fortfarande, jag anstränger mig för att fortfarande skapa material som känns i nuet, även om man idag lägger mycket mer tid per inlägg än vad man gjorde förr. Jag tror att det är precis som du misstänker, att influensers helt enkelt har för mycket att göra. Det blir lätt att man tar tillfälle i akt och fotar jättemycket när man väl är på ett event eller en rolig resa sedan hinner man inte gå genom och fixa med materialet förrän långt efter. Själv föredrar jag att läsa bloggar som bygger sitt innehåll lite mer kring en vardag här hemma i Sverige och skriver längre texter om livet och annat intressant. Jag läser inte så många bloggar som är semesterbilder och resor för det kan jag i så fall lika gärna få på Instagram om jag vill. Jag tror en lösning som fler och fler bloggare anammar är att just anställa en assistent i sitt bolag som kan agera projektledare och/eller hjälpa till att skapa innehåll. Jag är lite av din mening att bloggar kommer behöva kännas mer “just nu” om de ska överleva, det eller nischa sig på t.ex. heminredning, skriva texter eller något annat om de ska fortsätta ha högt engagemang och besökare. Väldigt intressant fråga tycker jag, kram på dig!

Superfin dukning! Vill passa på att ge feedback till din blogg: det tar ganska lång tid för allt innehåll att ladda in när man besöker den. Det problemet hade jag aldrig när du bloggade för Metro. Hoppas det går att fixa?

Tack snälla! Och jag älskar när ni ger feedback, jag vet att bloggen har laddat långsamt ett bra tag nu men det kommer snart en lösning. Jag kommer nämligen få en egen server som min blogg ligger på. Om ett par dagar när du kikar in kommer du se små ändringar och då ska det även gå snabbare att ladda bloggen. Tack för din kommentar, kram!

Hej Linn! Det låter spännande med fabrikerna. Vad heter forumet du talar om? Jag är precis i stånd av att ta fram en ny logotyp så det vore perfekt att lägga ut förfrågan där. Tack – och lycka till! Jenny

Hej Linn! Vad heter detta forum? Håller på att öppna en liten affär o behöver börja jobba på min logga! Tacksam för svar.

Hej, vad spännande med nya logotyper! Forumet heter Designcrowd.com, det är grymt! Kram och lycka till ni också!

Vart är de fina lamporna ifrån? Kram

De kommer från Buster & Punch, kram!

Jag älskar dig Linn. Du känner inte mig men fy fan vilken jävla hjälp det är att få läsa denna text när man mår som man gör. Tims död tog också extremt hårt på mig, utan att ens känna honom. Vi som blev påverkade extra mycket kan nog relatera på ett annat sätt till denna typ av tragedi. Tack för att du delar med dig älskade människa och dy FAAN vad stark du är. Finns fan ingenting man inte kan klara sig genom när man genomgått det där. Massa kramar!

Tack fina du och jag älskar er läsare också, jag vet inte vad jag hade gjort utan era fina kommentarer och allt stöd ni ger mig. Massa kramar och kärlek till dig!

Visst tipsade du för ett tag sedan om en app/hemsida med olika intressanta artiklar och liknande?? Kommer du ihåg vad den heter, har letat igenom hela ditt arkiv utan att hitta.. Tack på förhand och så fint porslin!!

Oj, ingen aning faktiskt, kan du beskriva den mer så kanske jag kommer på vilken du menar? Ha en fin dag, kram!

Metadon är egentligen en mycket effektiv smärtstillande medicin och används fortfarande som det vid långvarig svår smärta, tex vid cancer. Men som du skriver ges den även till missbrukare som försöker bli rena från opiatmissbruk för att hindra abstinens. Metadon i sig är inte starkare eller farligare än andra opiater, men det är ett lömskt läkemedel. Problemet är att det är extremt långverkande och stannar kvar i kroppen i flera dagar. För varje ny dos man tar byggs alltså nivån i kroppen på. Man kan ta samma dos i flera dagar och må bra, men plötsligt dör man pga att det till slut byggts upp en dödlig dos i kroppen. Metadon är ett dåligt självmordsverktyg. Jag tror därför inte att din bror ville ta livet av sig. Om det är någon tröst. 

Tack snälla för att du delar med dig av din kunskap. Min bror var dock på behandlingshem och stack därifrån samma kväll som det hände och ska inte ha haft Metadon i kroppen sedan innan, däremot var det i kombination med andra faktorer, öl och koffeintabletter (sjukt nog) som gjorde att hans kropp reagerade som den gjorde. Kram och tack igen!

Styrkekramar till dig. Och lova att du aldrig känner skuldkänslor för det som hände din bror. Du är stark!!

Tack fina du! Skuldkänslor är intressant, de finns där även om jag vet att jag aldrig hade kunnat göra något för att förändra det som hände. Jag antar att det är mänskligt. Kram!

Hej Linn. Kan du snälla fråga Stina vart hennes tröja kommer ifrån? Vill gärna köpa tycker den ser jätte mysigt ut ! Kram

Hej där, åh jag frågade Stina och den kommer från H&M men är nästan ett år gammal tyvärr. Kram!

Hej, måste tipsa om MSM (organiskt svavel). Min björkpollenallergi har försvunnit helt. Ha en fin söndag!

Åh, tack för tipset, jag äter ju magnesium som precis som svavel saknas i våra livsmedel p.g.a. det höga trycket på vårt jordbruk så jag ska definitivt testa MSM nu också när jag har läst på om det, det verkar ju hur bra som helst. Kram!

Waow, vilken skillnad! Känns alltid så mycket bättre efteråt en sådan rensning och städning. Skålarna som står överst på skåpet till höger var väldigt fina, vart är de ifrån?

Visst gör det! Skålarna är från Ellos av märket Bloomingville. Kram!

4 kommentarer




15:51 | May 4, 2018

önskerubrik – förhållanden och ålderskillnad i relationer

Har du alltid varit en ”förhållande-tjej” och varför tror du att du varit det? Hur kan man uppleva en så stor kärlek om och om igen och hur vet man när det är ”the one”? Är din nuvarande pojkvän lik dina tidigare (liknande egenskaper etc)? kram till dig vackra DU! 

Jag slog ihop tre önskerubriker till en eftersom alla handlar om just relationer! Om vi börjar med den första så skulle jag säga att jag aldrig har känt mig som en typsik förhållande-tjej, haha, men trots det så har jag befunnit mig i relationer den större delen av mitt vuxna liv. Missförstå mig rätt, jag älskar att ha ett förhållande med en annan person, jag tycker det är väldigt mysigt att dela ett hem tillsammans med någon och ha en egen liten familj.

Däremot är jag ganska självständig i mina relationer, jag behöver mycket space och få tillåtelse att ägna mig åt mina saker. Jag älskar att jobba och gör det mycket så en person som inte accepterar det hade jag nog aldrig kunnat vara tillsammans med. Mina vänskapsrelationer är dessutom något av det viktigaste jag har och även om jag älskar att hänga med Mattias och våra gemensamma vänner så värderar jag egentid med mina vänner väldigt högt.

Anledningen till att jag ofta har befunnit mig i relationer tror jag som sagt är för att jag älskar tvåsamhet och att man får skapa ett hem tillsammans med någon annan men det är så svårt att rannsaka sig själv så, hehe. Kanske har det något med mitt förflutna att göra också? Och trygghet?

“The one” tycker jag är en överskattad term, jag tror att det finns många “the one” där ute och bara för att man har älskat en person över allt annat så kommer man kunna älska någon annan lika mycket eller mer igen. För mig är ömsesidig respekt i en relation viktigt, att vi kan vara seriösa, snacka jobb tillsammans och framförallt vara riktigt bra vänner.

Jag vill kunna fjanta mig mycket och livet får inte tas för seriöst, jag älskar att skratta och något av det bästa jag vet med Mattias är att vi har så otroligt roligt tillsammans. Fortfarande efter sex år tillsammans så saknar vi varandra varje dag när vi går till våra respektive kontor och även om vi inte är nykära hela tiden såklart så har vi fortfarande långa perioder då det känns sådär underbart pirrigt hela tiden.

Mattias är otroligt olik mina tidigare pojkvänner och alla jag har varit tillsammans med har nog skilt sig mycket från varandra. Min första pojkvän var en riktig svärmorsdröm och världens snällaste, min andra var otroligt svartsjuk och det var en väldigt destruktiv relation överlag, min tredje pojkvän var Martin som idag är en av mina bästa vänner och nog också den pojkvän jag haft som är mest lik mig själv, till både utseendet och personlighet, haha.

Min fjärde pojkvän Jacob var min första stora kärlek, vi hade en underbar relation och vi fick vara galna och testa en massa saker tillsammans vilket passade mig jättebra under den perioden av mitt liv. Mattias är nog min tryggaste relation hittills och den första killen jag faktiskt kan tänka mig att skaffa en familj tillsammans med, vi har gått genom så otroligt mycket hemska saker tillsammans och alltid kommit ut på andra sidan som ett ännu starkare team.

Hur ser du på svartsjuka i relationer?

Jag ska inte säga att jag är helt emot svartsjuka, det är säkert nyttigt i en väldigt låg dos men i tonåren var jag tillsammans med en kille som kunde ringa mig 30 gånger innan jag väl svarade och förklarade att min mobil låg i handväskan och att jag var på stan med en tjejkompis. Då trodde han inte på mig och frågade om jag kunde sträcka över luren till henne så att han kunde kontrollera om det jag sa var sant!

Det var fruktansvärt. Innan dess var jag ganska svartsjuk själv i tonåren men den dagen då jag äntligen blev av med honom (jag försökte göra slut flertalet gånger men han gav inte upp) så lovade jag mig själv att aldrig mer vara svartsjuk i onödan. Svartsjuka är livsfarligt och äter upp en inifrån så sedan dess har jag haft väldigt låg tolerans när det kommer till svartsjuka pojkvänner.

Det tar ett tag att arbeta bort svartsjuka men mitt bästa tips är att bara försöka stänga av känslorna och när de väl kommer försöka se dem för vad dem verkligen är, vilket i de flesta fall är känslor om din egna otillräcklighet. Ett tips är dessutom att undvika en partner som försöker trigga de här känslorna och göra dig svartsjuk.

Jag skulle gärna vilja läsa ett inlägg om hur du ser på din och Mattias åldersskillnad? Det skiljer 14 år mellan mig och min kille, jag är 30 och han 44. Jag är så fruktansvärt kär i honom och märker absolut inte av skillnaden nu. Men ibland tänker jag på hur det blir när båda blir äldre, när jag är 60 och han 74 till exempel. Jag är för det mesta i nuet och fokuserar inte på vad som kan bli jobbigt i framtiden, men ibland kommer som sagt de tankarna. Hade varit intressant att läsa om hur du ser på er åldersskillnad.

I mina ögon så spelar ålder absolut ingen roll. Det är 10 år mellan mig och Mattias och visst behövde jag vänja mig vid tanken på det precis när vi blev tillsammans. Tidigare har jag bara haft pojkvänner som varit ett par år äldre än mig men jag märkte ganska fort att det inte var någon markant skillnad, i så fall bara till det bättre. Jag tycker dessutom inte att ålderskillnad på andra håller är något konstigt heller. Jag har främst dejtat yngre killar när jag har varit singel och ser inget konstigt med kvinnor som väljer att vara tillsammans med yngre män.

Jag vet att folk hade åsikter om att Mattias blev tillsammans med en så pass mycket yngre tjej när vi flyttade ihop, vi fick höra på omvägar att vi aldrig skulle bli långvariga tillsammans men trots det är vi fortfarande ett par idag, sex år senare. Ingen annan än jag och Mattias vet hur vår relation ser ut när det bara är han och jag, han är min bästa vän och jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utom honom.

Jag skulle säga att jag och Mattias i de flesta fall känns som jämngamla och i vissa avseenden så känns han t.o.m. yngre än mig., haha, förlåt älskling men du vet också att det är så. I andra situationer uppfattas säkert jag som mycket yngre än Mattias men livet är inte bara svart eller vitt utan det finns så många dimensioner däremellan.

Och precis som du skriver så tycker jag det är viktigt att leva i nuet, har man ungefär samma grundvärderingar, samma tankar om att skaffa barn och familj och livet i övrigt så tycker jag att man ska bortse från ålder helt och hållet i relationer. Om det är något jag har fått lära mig den hårda vägen här i livet så är det att vara lycklig just här och nu för man vet aldrig hur morgondagen kommer se ut!

Är ni läsare typiska förhållande-personer och hur ser ni på åldersskillnad i relationer? Jag älskar att höra hur ni tänker!

3 kommentarer





16:46 | May 1, 2018

det var sista gången jag såg honom

Jag har varit lite mer nedstämd än vanligt sedan nyhet om Avicii’s bortgång spreds i medierna förra veckan. Tim var 28 år gammal, lika gammal som min bror var när han gick bort. Den senaste veckan har jag därav fått leva med den hemska insikten om hur ung min bror faktiskt var när han gick bort.

Min storebror som alltid har varit tre år äldre än jag. Min storebror som idag skulle ha varit 33, snart 34 år gammal var bara en ung kille när hans liv tog slut. Det är en jobbig insikt, att för varje år som jag blir äldre så blir han aldrig mer än 28 år gammal som han var den dagen då vi såg honom på sjukhuset och tog vårt sista farväl.

I flera år efter kunde jag inte ligga på rygg för då dök bilden av honom upp i mitt huvud, jag som alltid har sovit bäst på rygg sover nu alltid på höger sida. Sedan han gick bort har jag fått en liten rynka under höger öga för jag sover med ansiktet hårt nedtryckt i kudden på höger ansiktshalva för att undvika att vakna upp på rygg med bilden av honom i mitt huvud.

Den tredje juni i år, tidigt på morgonen är det exakt 5 år sedan vi fick samtalet från sjukhuset. Sköterskan i telefonen låtsades som att Mattias fortfarande var i livet men att läget var kritiskt, antagligen för att vi skulle klara av att sätta oss i bilen och köra de tre milen från Malmö till Trelleborg där han befann sig på lasarettet.

Mamma var som ni vet sjuk då, hon kämpade mot sin cancer och var alldeles skärrad efter samtalet så jag satte mig bakom ratten och ringde pappa samtidigt som vi satt i bilen ute på motorvägen. Det var köer på vägen in till Trelleborg, det hade tydligen skett en bilolycka lite längre fram.

Lever han? Vad kan ha hänt? Sa sköterskan att han ligger i koma? Vi visste varken ut eller in och när vi kom fram till sjukhuset visade de oss in i ett mörkt rum. Det var nog då vi förstod vad som hade hänt, även om det tog ytterligare några minuter innan läkaren kom in i rummet och berättade för oss att han inte hade klarat sig.

Mamma föll ihop på golvet, jag tror att jag skrek rakt ut men jag minns inte riktigt, det kan ha varit mamma som skrek. När pappa kom gick jag ut i korridoren och mötte honom med ett leende samtidigt som jag sa “Han är död, Matti är död pappa” och jag kunde inte sluta le med mina läppar. Den stunden har jag tänkt tillbaka på många gånger kan ni tro, varför log jag? Jag befann mig så klart i chock och jag kan inte förklara det, antagligen förstod jag inte själv vad det var jag sa.

Sedan fick vi gå in till honom och där låg han i fina vita kläder som de hade satt på honom, lika vacker som han alltid har varit. Min bror hade mycket finare drag än jag, en alldeles perfekt rak och smal näsa och läppar som nästan såg ut som att någon hade målat dit med en läppenna. Hans händer låg ovanpå varandra på magen och det såg ut som att han låg och sov. Det var sista gången jag såg honom!

Mycket tydde på en överdos men vi var inte helt säkra på om det hade varit ett misstag eller om han hade tagit sitt liv med meningen. Veckorna gick, mamma blev sämre och vi fick aldrig något brev från medicinska. När mamma låg på sjukhuset fick jag till slut tag i en läkare som berättade att Matti hade överdoserat Metadon, ett läkemedel som ges i flytande form till bl.a. missbrukare mot abstinens och som tydligen är otroligt lätt att överdosera om man inte har tagit det tidigare.

Mamma pratade knappt längre då men jag berättade för henne vad läkaren hade sagt och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om hon uppfattade att det med största sannolikhet var en överdos och ett dumt misstag. För det vi fasade mest av allt var att Matti skulle ha tagit sitt egna liv, att han skulle ha valt att han inte ville leva längre.

Varför är då det det värsta tänkbara som anhörig? Därför då känner man helt plötsligt en skuld som inte går att förklara, då hade vi ju kanske kunnat rädda honom? Antagligen inte men det är i de banorna man tänker. Vi lyckades aldrig rädda honom från hans ångest och hans missbruk men vi hade kanske åtminstone kunnat få honom på bättre tankar gällande att fortsätta kämpa vidare.

Idag kan jag ibland lägga mig på rygg med mina händer på magen i ett desperat försök att få honom att kännas lite närmre! På så sätt blir bilden av hans ansikte lite tydligare när jag saknar honom som mest, men jag sover fortfarande alltid på höger sida efter den där morgonen på sjukhuset när jag såg honom för sista gången…

 

Now I’m running away my dear

From myself and the truth I fear

My heart is beating I can’t see clear

How I’m wishing that you were here

 

You

Said you’d follow me anywhere

But your eyes

Tell me you won’t be there

 

I got to learn how to love without you

I got to carry my cross without you

Stuck in the middle and I’m just about to

Figure it out without you

28 kommentarer



15:37 | April 20, 2018

idag längtar jag efter…

linn herbertsson petra tungården linn herbertsson lantställe

…att hänga med vänner på landet…

…och inviga poolen. Alltså den här dagen förra året när Petra, Markus, Damon, Michaela, Daniel och Ida kom ut till landet så fick vi otroliga 30 graders värme och det var i början av juni. Drömmen alltså och helt klart en av de bästa helgerna på landet någonsin! Nu är poolen halvtom och det ligger ett stort plåttak över den som vi måste ha hjälp att få bort, det är dessutom en hel jäkla vetenskap att få igång pumpen på rätt sätt och en lång procedur av steg som måste göras innan vi kan hoppa i plurret igen. Det ska vi ta tag i nu i helgen!

…att grilla korv vid en öde strand…

…och ta ett dopp i det iskalla havet! Jag som knappt gillar korv äter det endast när jag får tillaga den ute i naturen så här och helt plötsligt smakar det ganska gott. Jag tycker det är ganska läskigt att bada i skärgården också, haha, jag avskyr mörkt vatten, skåning som jag är, men jag gillar liksom hela stämningen och tvingar mig själv till ett dopp då och då när jag hittar en klar liten plätt där jag kan se botten.

…att åka båt…

…och framförallt att köra båt! Mattias är ju uppvuxen med båt och det är det roligaste han vet så han kör 9 gånger av 10 när vi är ute. Däremot är jag både rastlös och kontrollmänniska och föredrar alltid att ha mig själv bakom ratten än någon annan för att tycka att det är riktigt roligt. Då tycker jag det är hur kul som helst att gasa på och frihetskänslan ute på vattnet är helt oslagbar. Jag har ju aldrig varit någon båtmänniska men börjar vänja mig ordentligt nu och tycker t.o.m. att det är trevligt att åka med när Mattias kör. Det är få gånger jag kan bli så hög på livet som när jag åker båt! Åh, vad jag längtar nu!

…att dansa till solnedgången på Mykonos…

…och äta riktigt sen lunch på den ena trevligare restaurangen än den andra. Vi har ju bokat samma vecka på Mykonos som förra året, jag tror det är vecka 30 eller 31 och i helgen är det dags att boka hotell. Jag blev kär i Mykonos förra året och är så glad att vi ska åka tillbaka, det finns så mycket fler restauranger och platser jag vill upptäcka på den där underbara ön. Jag tror helt enkelt att värmen här i Stockholm den senaste tiden har fått mig att längta som en tok efter sommaren!

Vad längtar ni efter idag?

0 kommentarer



10:59 | April 18, 2018

my main girl Charlie

linn herbertsson blogg hund

Hej onsdag!

Jag och Charlie vaknade tidigt i morse så vi gick till kontoret och har suttit och jobbat i några timmar redan, magiskt. Jag har även hunnit med ett ärende på apoteket och en inlämning på Christians Skrädderi nere på Humlegårdsgatan. Jag behöver nästan alltid lägga in mina byxor i midjan och även de här vita, men hellre det för då blir de precis som jag vill ha dem. Jag tar alltid storlek 34 i byxor och då brukar de sitta perfekt i benen men när vi skulle fota den här outfiten förra veckan så satt byxorna nere vid rumpan så fort jag inte drog upp dem, haha. Även när jag hittar fina klädesplagg hemma i garderoben som jag aldrig använder p.g.a. passformen så brukar jag ta med dem till skräddaren så får han work his magic så att de sitter precis som jag vill, ett litet tips istället för att köpa nytt hela tiden!

linn herbertsson blogg

Mitt lunchmöte blev avbokat idag så jag och Charlie tänkte ta en promenad på lunchen om det inte börjar regna. Helt ärligt så vet jag inte vad jag hade gjort utan den här lilla tjejen i mitt liv, hon tillför så mycket lycka i min vardag. Förra veckan var det en kille på kontoret som frågade om han fick köpa henne, haha. Det finns inte tillräckligt med pengar världen för det men jag förstår att han blir sugen. Charlie följer alltid efter mig hack i häl, hon är otroligt väluppfostrad och lugn när vi är på kontoret och gör precis som jag säger. Hon har dessutom ordentligt med skinn på näsan den här lilla saken och är mig alltid trogen men samtidigt otroligt kavat vilket jag älskar.

linn herbertsson hund

Jag har lärt henne att inte falla för smicker från främlingar och jag tycker det är extra kul med alla kostymnissar på kontoret som försöker gulla med henne, ibland hälsar hon snabbt, ibland knappt det, oftast fnyser hon bara till och vänder rumpan till. Jag älskar det, haha, och om får jag önska så vill jag ha en dotter i framtiden som får exakt samma härliga karaktär och personlighet som min lilla Charlie. Charlie var egentligen tänkt som ett barnnamn från början men jag orkade inte vänta så när mamma köpte Charlie och jag precis hade fyllt 20 så fick hon det namnet och det passar henne perfekt. Jag älskar att det är unisex och jag har alltid gillat sådana namn på tjejer!

linn herbertsson blogg chihuahua

Lite rolig kuriosa är att jag hade en killkompis i gymnasiet som alltid kallades för Challe, vi var väldigt bra vänner under ett par år och när han efter ganska många månader berättade för mig att hans riktiga namn egentligen var Charlie så var det det vackraste namn jag någonsin hade hört, antagligen för att det i kontrast till Challe var så otroligt stiligt och jag tror att jag blev lite småförälskad i honom samma sekund som han sa det. Redan då bestämde jag mig för att ett av mina framtida barn skulle heta Charlie och så blev det ju, haha.

Charlie är ju min lilla bebis och det bästa jag har här i livet!

13 kommentarer



08:54 | March 18, 2018

söndag och back on track

Linn Herbertsson lantställe

Hej hjärtan!

Tack för er fina pepp och värmande kommentarer under förra inlägget! Jag har verkligen rannsakat mig själv den här helgen, det var viktigt för mig med en sådan här helg. Egentligen var tanken att ett par kompisar skulle komma ut och hänga med oss den här helgen men det blev inte så och det kunde inte ha passat mig bättre.

Igår morse kändes det som att alla jobbiga känslor släppte efter att jag hade inlett morgonen med ett ordentligt gråt. Det händer inte så ofta att jag gråter, jag hade gärna gråtit mer ofta för jag tror det är bra att bara släppa på allt och inte vara rädd för att känna och ta in sina känslor. Mitt problem är snarare tvärtom, att jag stänger av och kör på!

Linn Herbertsson

Mattias och Charlie sov fortfarande så jag drog på mig jackan och ett par varma boots och gick ut på en lång promenad i solen! Jag måste verkligen motionera mer, jag har ju min yoga men motion är så viktigt för att jag ska må bra så jag har lovat mig själv att bli bättre på det igen trots att vintern vägrar ge med sig. Under promenaden koncentrerade jag mig på att bara släppa alla tankar kring måsten och istället för att titta ner i marken och fundera på kommande jobbvecka så lyfte jag blicken, såg mig omkring och försökte suga in den underbara naturen.

Linn Herbertsson blogg

När jag kom tillbaka så satte jag på min nya pepp-låt Faith med Blasterjaxx på högsta volym. Som tur var så hade Mattias vaknat och var på samma humör som jag så vi visslade i takt till låten, jag dansade runt i hela huset och vi pratade om alla roliga fester vi ska ha i sommar och då slog det mig. Jag har isolerat mig alldeles för mycket den senaste tiden!

Jag har ett så galet jobbfokus just nu och har varit ganska osugen på att umgås och vara social vilket egentligen går mot min natur och hur jag är som person. Jag är verkligen en hybrid mellan ensamvarg och social, jag behöver min egentid för att uppskatta mitt annars så sociala liv men när jag dansade runt i vardagsrummet så kände jag innerligt hur jag saknar alla skratt och galna upptåg tillsammans med mina vänner.

Linn Herbertsson

Därför lovade jag mig själv att det ska bli ändring på det den kommande veckan och jag har redan en afterwork, två middagar och en dagsfest inplanerad till nästa vecka så jag hoppas att det ska göra susen!

Jag läste mitt inlägg från i fredags imorse igen och jag förstår så här i efterhand att det kanske kunde missuppfattas lite. Jag fick bl.a. en kommentar från en av er läsare som träffade mig rakt i hjärtat och jag vill bara förtydliga att även om jag ifrågasätter meningen med livet genom min sorg då och då så innebär det inte att jag inte vill leva.

Jag älskar livet!

En egenskap som jag har ärvt från min mamma och som jag värderar väldigt högt. Jag tror nämligen att det är den inställningen som har räddat mig i det jag har gått genom och det är den känslan och stämningen jag vill förmedla till er här i bloggen. Jag vill visa er att allting är möjligt även om livet kan vara otroligt tufft ibland och för att kunna göra det så måste jag dela med mig av lite sämre dagar och veckor också.

Puss & kram!

4 kommentarer



17:22 | February 26, 2018

OFF DUTY

innehåller annonslänkar – jeans Zalando liknande här // tröja Hunkydory här // boots Inuikii här 

Hej hjärtan! 

Som jag skrev sist när vi var i Orsa så gör snön något med mig! Jag blir alldeles lycklig och det här är sådan kvalitet jämfört med hemma i Stockholm där snön knappt lägger sig och det blir istället slaskigt och grusigt vart man än går. Det är typ i parker och utanför stan som man kan njuta ordentligt av vintern i år så jag försöker ta tillvara på varenda sekund här trots min ihållande förkylning. Nu fick jag höra att det har varit värsta snöstormen hemma idag så då kanske det ligger lite snö kvar när vi kommer hem senare i veckan trots allt. Mysigt!

Jag lever I mina Inuikii-boots för tillfället och har snart ett par i varje färg, de har verkligen räddat min vinter och även om jag gillar att klä upp mig ett par gånger i veckan så är det främst så här jag ser ut när jag är ledig eller har en heldag på kontoret. Nu när det är såhär kallt så älskar man ju att känna sig bekväm och varm men ändå fin och min favoritmodell är sneaker-modellen som är fodrad och riktigt varm men ändå väldigt slimmad i utförandet.

Den här veckan kommer min blogg börja flyttas över till Cube’s servrar och jag kommer säga till när allt är klart så att ni kan klicka er vidare in på mitt nya place. Jag vet att bilderna är så suddiga här i bloggen och idag fick jag veta att Anna som brukar lösa allt tekniskt med bloggen är sjukskriven så det förklarar varför t.ex. min Populärast just nu-snurra bara innehåller annonser och inte längre mina blogginlägg, för det är ingen som håller koll antar jag. Men håll ut, för nu är det bara några dagar kvar och då blir det helt ny design och jag hoppas att ni ska trivas riktigt bra, det känns underbart med en nystart!

Puss på er!

0 kommentarer



11:27 | October 26, 2017

svar på läsarkommentarer

Hej! Jag undrar om du som är grym att stå i huvudstående har några bra tips? Jag själv har försökt länge och nu de senaste gången ramlade jag rätt så illa och fick ont i nacken. Så nu är jag rädd att jag kanske inte riktigt vågar göra det igen. Hoppas du kan dela mig dig av något bra tips för jag vill verkligen lära mig? Kram!

Oj, var försiktig i fortsättningen! Man kan skada sig allvarligt om man har otur när man yogar. Jag hoppas att din nacke är bättre igen. Mitt bästa tips är att köra ett helt pass som är förberedande för huvudstående, ju mer du stretchar höfterna under yogapasset desto lättare är det att få upp benen vid ett huvudstående, jag lovar dig att du kommer märka en otrolig skillnad, utöver det är det viktigt att öva upp bra styrka i skuldrorna och ryggen för att kunna avlasta för nacken, helst ska man vara så pass stark så att man trycker sig uppåt och knappt lägger någon tyngd på hjässan ner i marken. Det finns en gratisvideo med ett 45 min långt pass på Youtube här (klick!) som jag tycker är bra (dock dålig kvalitet på filmningen) men det allra bästa passet hittar du på Yogobe här (klick!) men där måste man vara medlem för att kunna titta på deras yogavideos. Lycka till och var försiktig!

Exakt Linn, well said. Då jag råkat ut för grejer, har jag reagerat lite som du. Aldrig råkat ut för ngt i min ”sfär” el på jobbet, så i de sammanhang det hänt har jag aldrig direkt tagit åt mig personligen, lika fel och osmakligt har det ändå varit och att tex. få höra ngn ropa ”hora” efter sig, el att ngn blottar sig är ju oerhört kränkande och fruktansvärt och inte ngt ngn skall behöva ta. På ngt sätt ramlar poletten ner nu för många av oss tror jag, att detta skall absolut INGEN behöva ta och det är tid för förändring i attityd, NU!

Detsamma, du har en jättebra poäng för det känns som att många av oss har förstått att det som vi inte har uppfattat som kränkande eller som ett övergrepp egentligen är det. Kram!

Har du läst andra historier som sprider sig? Din historia skiljer sig tyvärr inte alls från andra tjejers. Så tragiskt! Tycker det är bra och starkt gjort att berätta på bloggen!

Hej där! De första dagarna läste jag i princip bara berättelser där de som blivit trakasserade eller utsatta för övergrepp hade reagerat väldigt starkt på det. Nu har jag läst många som är som jag, som har blivit utsatta för det men förminskat det eller tänkt “att det inte är så farligt”. Fruktansvärt ju men också lite skönt för i början trodde jag nästan att det var något fel på mig som inte reagerade som alla andra. Kram!

Och mössan?

Vart kommer mössan ifrån?

Åh ledsen, jag missade att skriva ut var min keps kommer från, den är också Tiger Of Sweden men den är säkert en 6-7 år gammal tyvärr. Däremot har jag sett liknande både på H&M och Gina Tricot nyligen så kika där.

Så bra inlägg! Jag har en liten gosig hund på fyra år tillsammans med min sambo. och håller med vilken kärlek men har och får för sin hund. Så bra att du poängterade de höga kostnaderna, jag hade aldrig kunnat tänka mig vad min lilla vän skulle kosta mig på bara fyra år, i relation till det hela var ”inköpskostnaden” en fis i rymden, men utan tvekan helt värt det. Tänkte även tillägga att det är väldigt krävande rent närvaromässigt, den måste ut och bli stimulerad även de dagar som man är magsjuk eller har hög feber etc. Så det är guld värt om man har en sambo eller nån mycket nära som kan bli en extramatte/husse i sådana situationer. Något som jag inte tänkte på var att det är ganska svårt att resa när man har hund, man blir ganska bunden efter den, så om resa är nåt du gillar så kolla gärna i din omgivning om någon kan tänka sig att vara resevakt åt den. Och precis som Linn sa, en valp och unghund kräver otroligt mycket tid och tålamod det första året, så när du skaffar hund, se till att du har eller kan ta den tid som krävs för att valpen ska kunna ha det bra och bli trygg. Kanske låter lite hårt, men viktigt att tänkt igenom även de tyngre aspekterna. Hundlivet är underbart! De är sådana livspartnar och karaktärer! Riktiga lycko- och kärleksspridare!

Jättebra input! Vi har ju både Mattias mamma och min pappa som ställer upp och passar Charlie när vi reser. Pappa kommer t.o.m. upp till Stockholm och bor hos oss när vi reser iväg och utan den hjälpen hade det blivit mycket svårare för oss att resa. Innan hade vi dessutom en dagmatte som ibland tog Charlie 3-4 dagar om vi reste bort så det är bra att säkra upp med många frivilliga som kan och verkligen hjälper till när det väl gäller. Kram!

Vilket härligt inlägg! Håller helt med om den kärleken även om jag drar det lite längre då jag inte ser någon skillnad på barn och hundar. Förmodligen för att jag själv inte har barn men som du säger, man förstår inte hur man ska kunna leva utan dem. Sen vill jag bara flika in och säga gällande försäkringar behöver det inte bli så dyrt, mycket beror på rasen, åldern och könet på hunden. Vi betalar 400 nånting per månad tror jag och vår blandras har mindre risk att utsättas för sjukdomar som är kända hos rashundar. Så jag skulle säga att även det bör inkluderas in i valet av hund; om man vill ha en rashund så kolla upp vilka sjukdomar som är vanligt förekommande hos den rasen, ofta står inte försäkringsbolagen för kända åkommor då man som hundägare ju tar “den risken” när man väljer hund. Vi har gjort ett ultraljud på vår hund då veterinären tyckte sig höra ett blåsljud. Vi bestalade 1700 för det efter att ha fått tillbaka pengar från försäkringen. Förutom det har vår hund lyckligtvis inte haft några andra problem. Agria har dessutom nyligen upprättat specifika försäkringar för just olika raser (även en för blandrashundar) vilket jag tycker är mest optimalt då olika raser skiljer sig så mycket från varandra. Sen är det ju såklart det här med tänderna som väl inget bolag vill så för då det inte är deras “fel” om hundens tandhygien inte tas om hand och det är ju en rätt saftig summa på 6000 tror jag det var att göra en grundlig rengöring om det blivit inflammerat i tandköttet. Men om man istället förebygger tandsten och tar hand om hunden med bra foder för just den hunden så “sparar man ju in” mycket pengar på sjukvård. Och med “ta hand om” menar jag ju givetvis det runt omkring som vi kan påverka (tänder, vikten, rengöring osv) och inte de sjukdomar som finns ärftligt i rasen som vi inte kan påverka. Kram!

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet med djurförsäkringar. Charlie är ju renrasig chihuahua och precis som du skriver så är oftast försäkringen då dyrare. Hon är dessutom ett specialfall med så hög försäkringsavgift då hon har råkat ut för mycket men det är ju bra att veta om att det kan kosta mycket mindre också OCH att man kan förhandla, det visste inte ens jag. Agria verkar super och hade jag haft en valp hade jag definitivt försäkrat den där men eftersom Charlie är 10 år så täcker inte försäkringen sjukdomar som hon redan har drabbats av tidigare så jag vågar inte chansa och byta från If. Och ska jag vara helt ärlig så gör inte jag någon skillnad på henne och ett barn heller, hon är min bebis men jag vet att vissa kan reagera när man jämför människor med hundar så jag brukar låta bli, haha!

Åååh vilka fina anteckningsböcker m.m. Var har du fått tag på dom?

Jag personligen läser ändå inte bloggar på helgerna, utan ägnar måndag morgon åt att uppdatera mig. Tror det är sunt att ta helgledigt även från bloggen ibland! Fråga – den första bilden, var är blocket etc ifrån? Så fint!

Tack snälla! Jag gillar de så mycket och de kommer från Sporrong Form här.

Hej, bara undrar var tröjan är från. Ser så snygg ut!

Tack snälla, den blå tröjan i inlägget med Veet kommer från Stylein.

Åh, min historia är så lik din. Min mamma var min bästa och närmsta vän och hon gick bort i cancer för snart tre år sedan och sedan dess har jag tagit hand om hennes (vår) hund på heltid. Maja som hon heter är otroligt mysig och tillgiven och jag tog med henne till Göteborg där jag bor, från en småstad i skåne där mamma hade henne, och hon har blivit en riktigt cityhund nu också. Jag håller med dig om att det är det bästa som hänt mig, men tanken på när hon försvinner skrämmer mig också. På nåt sätt så har hon tröstat mig så efter mammas bortgång och när Maja försvinner kommer ännu en stor sorg. Men man får ta vara på tiden man har, de är ju bara till ”låns” egenltigen, våra husdjur!

Hej där! Jag vet precis vad du menar, det var min mamma och bror som valde Charlie så hon är verkligen det finaste jag har kvar från dem. Det känns speciellt att hon också har känt och blivit så älskad av dem så jag vet inte vad jag gör den dagen hon inte finns längre. Kram på dig!

Vart är din outfit ifrån? Sååå himla fin!! Tack även för en så fin blogg!

Tack själv och tack för dina fina komplimanger! På min föreläsning hade jag på mig skinnbyxor är från Minimum DK, toppen köpte jag i en liten butik i Soho i Hong Kong och skorna är från Valentino. Kram!

Hej! Vart kommer den fina toppen ifrån?

Var kommer din fina tröja från?

Hej, vart är din fina topp ifrån?

Jag har fått så många frågor om den här toppen och den har blivit en riktig favorit. Tyvärr köpte jag den i en liten butik där de sålde cashmere-plagg i Soho i Hong Kong och jag har tyvärr inte sett någon liknande någon annanstans.

Vad var det för färgkod på den färgen som din kompis hade? Hade varit kul att se. Är ute efter en ljusgrå färg.

Färgkoden på hennes vägg var NCS S 1000-N men det blev i princip vit hos oss så jag lyckades inte ens ta en bild på den. Den är väldigt ljusgrå så den kanske är perfekt om det är vad du är ute efter?

Hej! Tack för en fin blogg – som alltid. Skulle du kunna dela receptet på pannkakorna samt hur du steker dem och i vad (kokosfett, smör eller vad det nu är)? Mina blir aldrig så fina haha. Sedan undrar jag med smöret – tar du bredbart smör och breder ut eller hur har du gjort? Tack för inspirationen – nu ska min kille och jag snart ha brunch i lägenheten mär renoveringen är klar!

Hej där! Åh, jag fuskar faktiskt, för det finns en pannkaksmix som är oslagbar. Jag har lagat amerikanska pannkakor från scratch men aldrig hittat ett recept som är lika gott som den här mixen. De har den i matbutiken i Hemmesta i deras hylla med amerikanska varor. Förpackningen ser ut så här (klick!) och märket heter Mississippi Belle! Det innehåller säkert en hel del skräp men ibland måste man få fuska tycker jag. Angående smöret i smörboxen så är det riktigt smör som man köper i paket med papper runt, jag delar biten på halva och lägger det i asken.

Hej Linn, jag bakade din kavring förra veckan och den var mkt uppskattad här hemma. Tycker dock nästan att den blev lite fööör söt/kladdig? tror du man kan minska från 2 till1 dl sirap utan att förstöra receptet? tänkte baka ikväll igen. kram!

Men åh, så ledsen för att mitt svar har dröjt ett par dagar, blev det bättre andra gången du bakade kavringen? Jag älskar ju den söta smaken som blir av sirapen så jag hade inte velat minska den men du kanske kan minska doseringen sirap och i så fall öka på med lite mer filmjölk? Bara så att brödet inte blir för torrt! Annars kan du ju även låta brödet stå inne några minuter längre nästa gång så kanske det inte blir kladdigt? Lycka till och hör av dig och berätta hur det gick, kram!

Hej Linn, Vill köpa in en snygg och rolig kalender att börja med efter nyår… Av alla kalendrar du haft, finns det en som har ‘ticked the boxes’? Smidig, snygg, organiserad? Jag funderar på; Moleskin, Jo&Judy eller Sporrong. Tacksam för svar!

Hej där! Vad härligt med en ny kalender, jag älskar som sagt kalendrar och prylar som hjälper mig att organisera min vardag. Sporrongs veckoplanerare har ju att-göra-listor med boxar att kryssa i för varje dag under veckan. Annars så älskar jag en som jag har från Jo&Judy, den är mörkblå och på framsidan står det “This is the beginning of anything you want“. I den finns ark med vanlig kalender dag för dag, en månadsöversikt med alla dagar där du kan anteckna viktiga grejer, att-göra-listor med boxar och så mycket mer. Tyvärr har dem inte den på sin hemsida längre och jag hoppas så att de får in den igen för jag behöver en ny till 2018. Jag håller utkik på deras hemsida och lovar att säga till om de får in den igen, den är lite stor (som ett A4-ark och ganska tjock) men utan tvekan den bästa kalendern/planeraren jag har haft. Om du hittar någon riktigt bra du trivs med så får du mer än gärna höra av dig igen, haha, kram!

Du skulle passa sååååå bra i kort hår! Trodde först att du hade klippt dig! Du är superfin i långt hår med!

Tack fina du! Hehe, nej jag hade bara stoppat ner det i tröjan, jag tycker det kan vara så fint med page men jag tror tyvärr att jag hade saknat långt hår för mycket MEN man ska aldrig säga aldrig, kram!

Hej! Var har du köpt tavlan?

Tavlan på mitt skrivbord är Petras och den kommer från Desenio.se.

2 kommentarer