15:36 | March 14, 2018

en näsduk efter mamma

Uncategorized

Jag hoppas att ni aldrig (eller åtminstone inte på väldigt länge) behöver rensa ur er mammas handväska efter att hon har gått bort. Det var något av det jobbigaste jag har gjort. Att rensa bort lite av hennes liv och saker som hon bar med sig varje dag. Att slänga någon gammal hårtofs och lite smink men inte ha hjärta att göra mig av med hennes plånbok med alla kort hon hade samlat på sig genom åren.

Jag har fortfarande plånboken i en låda tillsammans med andra saker som jag kan minnas hennes med och längst ner i hennes handväska låg där ett paket näsdukar. Det var bara fyra näsdukar kvar i paketet, två använde jag till att torka mina tårar som inte slutade rinna under hennes begravning, en när vi begravde min mormors syster ett halvår senare och sedan var det bara en näsduk kvar.

Jag har fortfarande inte haft mage att använda den och sedan dess har den legat i min plånbok, när jag har bytt från plånbok till korthållare så har den fått följa med. Nu ligger den där, lite skrynklig men fortfarande i sin gamla plastficka som jag varsamt tejpat ihop så att ingen fukt eller annat ska förstöra denna lilla pappersbit som jag alltid bär med mig efter mamma. Inte en ring, inte ett halsband eller en fin klocka, utan en gammal oanvänd näsduk!

19 Responses to “en näsduk efter mamma”

  1. Ida on

    Åh älskade fina du <3. Du sätter verkligen ord på känslor som jag själv har, har haft och som hela tiden kommer. TACK. Just mammas handväska och plånbok var det jobbigaste att gå igenom tycker jag. I den fanns det bl.a. en lapp med mitt och mina systrar personnummer, adress och telefonnummer. Att ha kvar den skriven med mammas handstil…. få mig att gråta inombords varje gång jag tittar på den men den lappen känns så extra viktig och fin. Fy fasen vad jag saknar mamma. Tänker på mamma varje dag men vissa gånger kommer liksom sorgen upp i halsgropen, så är det nu. Stor kram till dig och tack för att du delar med dig av din sorg, du är inte ensam och någonstans i dina texter hjälper det mig att inte heller känna mig ensam.Återigen, tack. Kram Ida

    Reply
    • linnherbertsson on

      Tack Ida för din fina kommentar. Det betyder mycket för mig att jag får skriva av mig här i bloggen och ni läsare har hjälpt mig mycket med ert stöd genom min sorg. Kram fina du! 

      Reply
  2. Johanna on

    Jag har aldrig gråtit så mycket över ett blogginlägg. Tack för att du delar med dig ❤️ Det fick mig att skriva till min mamma som jag var osams med.

    Reply
    • linnherbertsson on

      Hej där, tack för din kommentar, den gjorde min dag! Vad glad jag blir att du tog upp kontakten med din mamma, ta hand om varandra. Kram!

      Reply
  3. Sandra on

    Du sätter verkligen ord på känslan. Den här texten gick rakt in i mitt hjärta och fick ett par tårar att falla. <3

    Reply

Leave a Reply

  • (will not be published)